Passiflorablommor bland pelargonerna på min inglasad balkong

Passiflora Incense, som jag hade i kruka på balkongen för flera år sedan.

 

Jag har bott i min hyreslägenhet på fjärde våningen sedan jag flyttade hemifrån 1992. Lägenheten ligger på översta våningen och jag har sol större delen av dagen. På balkongen har jag bra utsikt åt flera väderstreck och över tak och trädtoppar ser jag havet. När jag flyttade in saknade balkongen tak, vilket hade både för- och nackdelar. Det var härligt att kunna stå där ute sent på kvällarna under en stjärnklar himmel eller ligga på golvet och sola på sommaren.
Jag har alltid tyckt mycket om blommor och odling så det tog inte lång tid innan jag hade krukor med växter på min balkong. Andra sommaren, som jag bodde i min lägenhet, köpte jag två murbruksbaljor, 80x50 cm stora. I dem planterade jag ett flertal olika perenna växter allt från en stor klängros till en liten blåsippa och olika lökväxter. Jag gjorde hål i botten på lådorna och fyllde dem med lecakulor innan jag hällde i jorden. Det var viktigt med bra dränering, då jorden snabbt blev genomvåt när det regnade, liksom balkongmöbler och allt annat som jag hade där ute. Det var en av nackdelarna med att ha en balkong utan tak.

Kristikorsblomman, Passiflora caerulea,
blommar nu för fullt på min balkong.

 




För 13 år sedan bestämde jag mig för att låta glasa in min c:a 8 m² stora balkong och bygga tak över den, även om det resulterade i en fast kostnad och höjd hyra i all framtid. Jag hade funderat över det ett tag men plötsligt blev byggprojektet brådskande och fick en helt annan innebörd, än vad som var tänkt från början. 2005 blev jag nämligen väldigt sjuk av en ny medicin, som jag fick utskriven då min tredje transplanterade njure fått en alltmer försämrad funktion efter 6,5 år. Cirkulation blev jättedålig i mina ben och fötter och livet hängde plötsligt på en väldigt skör tråd. Som om inte det var nog hade jag några månader tidigare tvingats återgå till dialys 4 ggr/vecka på sjukhuset, då njuren nästan inte hade någon funktion kvar, trots byte av medicin. Efter att jag genomgått en akut operation, då man satte in ett konstgjort kärl i mitt ena ben, låg jag sedan inlagd 3,5 månad med höga morfindoser, som gjorde att jag inte visste vad som var dröm eller verklighet och jag sondmatades och var tvungen att ha blöja. Till slut kom jag hem, men då i rullstol. Jag kunde knappt gå eller stå på mina fötter, flera tår var svarta och trillade så småningom av foten och jag behandlades med morfinplåster och sprutor för min svåra värk. Det gjorde att jag var fast i min lägenhet och kunde inte ta mig ut på egen hand. Min pappa föreslog att jag skulle låta bygga tak över min balkong och få den inglasad, så att jag i alla fall skulle kunna ta mig ut dit och se lite natur och liv och rörelse nedanför huset. På den vägen blev det och i efterhand har jag aldrig ångrat det beslutet. Jag har haft så mycket mer glädje av min balkong efter det. Så småningom började jag kunna stå och gå, men jag kan fortfarande bara gå korta sträckor, har ofta ont i fötterna för varje steg jag tar och jag behöver starka värktabletter flera gånger om dagen, men numera kör jag bil kortare sträckor, åker och handlar, deltar i Svenska Pelargonsällskapets aktiviteter när jag orkar m.m.
Vid det här laget har jag vid ett flertal tillfällen berättat mer eller mindre om min sjukdomshistoria här på min blogg. Tråkig läsning kan tyckas, men nödvändigt för att den som läser ska få en bättre helhetsbild av min vardag och det jag skriver om, som i detta fallet betydelsen av min inglasade balkong, som gett och ger mig så mycket glädje på olika sätt.
När jag fick tillbaka lite mer rörlighet började jag så smått odla på min balkong igen, men det tog sig helt andra proportioner än förut och så småningom var det inte mycket golvyta där jag inte hade grönsaker, buskar, träd och blommor.
Sedan flera år tillbaka har jag 200-250 pelargoner av mer eller mindre ovanliga sorter, som man aldrig eller väldigt sällan hittar i vanliga blomsteraffärer eller handelsträdgårdar. Trots alla  pelargoner, som står i ett flertal hyllor och på planteringsbänkar, finns det lite plats för några få andra plantor på min balkong, bland annat några olika sorters Passiflora.

Mina Passifloraplantor på min balkong.

Slingerväxten Passiflora används både som prydnadsväxt, som läkeväxt och som fruktgivande växt. Den härstammar från från tre kontinenter: Amerika, Australien och Afrika. En del växer högt upp i bergen, medan andra arter växer på torrare områden i tropikerna. Det gör att de olika arterna har olika behov av ljus, vatten och temperatur. Det finns drygt 400 arter av Passionsblomma, Passiflora, och tusentals sorter. Gemensamt för dem är att de är fleråriga, kräver mycket ljus och gärna fuktig miljö.
Den vanligaste sorten är Kristikorsblomman, Passiflora caerulea. Den säljs oftast upplindad på båge och kan få 3-4 meter långa stänglar. Blommorna är otroligt vackra och jag tycker att de ser väldigt exotiska ut. Jag har under åren köpt plantor vid flera tillfällen, som jag haft i fönsterkarmen inomhus. De har blommat någon vecka och sedan har bladen börjat vissna och så småningom har de hamnat i soporna. Troligtvis trivdes de inte i fönsterkarmen ovanför det varma elementet, då Kristikorsblomman trivs svalt och blommar mest vid 15°C, vilket jag inte visste då. En del passiflorasorter vill ha sval nattemperatur, medan andra vill ha 16-20°C. När blomknopparna kommer på våren är det lagom att börja gödselvattna plantorna varje vecka och fortsätta så under hela sommaren, men ge inte för mycket gödning då det kan leda till att det växer mest blad och det bildas få knoppar. Om man har tur kan det bildas en frukt på plantan och fröna inne i den kan man så, men de kan vara svåra att få att gro. Olika fröfirmor brukar sälja frön av Kristikorsblomman.För ett par år sedan köpte jag en stickling på Lidl, som jag planterade i en zinkspann, på den då inglasade balkongen. Den växte och fick långa stänglar, som jag virade runt en hög spaljé. Plantan fick inga knoppar första året, men tidigt på våren året därpå blev jag verkligen överraskad då jag plötsligt fick se att det kommit mängder med knoppar på flera stänglar, som sedan blommade en efter en. Passiflorans blommor är tyvärr kortlivade och vissnar ofta redan efter ett dygn. Om man läser om Kristikorsblomman står det att den är lättodlad och det håller jag med om, men jorden som den står i får absolut inte torka ut. Tyvärr var det nog vad som hände min stora, fina planta förra hösten då jag mådde väldigt dåligt psykiskt och inte orkade ta hand om mina växter på bästa sätt. I våras skulle jag köpa en ny stickling, men när jag väl kom till Lidl, som annonserat om att de sålde sticklingar, var de slut. Jag köpte istället en fullvuxen planta på båge. Då stänglarna var väldigt långa ville jag låta min planta slingra sig kring ett större och högre växtstöd. Jag virade därför väldigt försiktigt upp stänglarna från bågen och när jag nästan var klar klippte jag av och tog bort den lilla plastbågen ur krukan. Även om jag var väldigt försiktig hände det som inte fick hända. Jag råkade klippa av plantans enda, flera meter långa stängel, några decimeter ovanför jordytan. Hur kunde jag göra något så dumt? Vilken otrolig besvikelse! Jag satte ner det som var kvar av plantan i en spann jord och den långa stängeln klippte jag i 3-4 dm långa bitar och satte dem i en kanna med vatten. Efter flera veckor kom små rötter på några enstaka växtdelar. Så småningom planterade jag ut dem på balkongen tillsammans med en stickling, som jag hittade i en annan butik någon vecka senare. Jag trodde inte att jag skulle få se några blommor i år, men för ett par veckor sedan kom första knopparna och nu blommar den nästan varje dag, till min stora glädje. Passifloran finns med flera olika färger på blommorna och kronbladen är lite smalare på vissa sorter. Karaktärsbladen skiljer sig också åt något, då en del sorter har mer spetsiga blad än andra, som har rundade blad.
I somras fick jag tag i två andra sorters Passiflora. En med violetta kronblad, Passiflora x violacea Eynsford Gem, även den på båge och Passiflora Belotti, med två olika färger på kronbladen, men av den bara ett par orotade toppsticklingar. Jag vet inte hur jag lyckades göra samma misstag ännu en gång med Passiflora x violacea Eynsford Gem. Det slutade med att jag stod med ännu en avklippt stängel. Det var inget annat att göra än att klippa den långa stängel i mindre bitar och sätta även dem i vatten. Några har rotats sig och är planterade på balkongen, men jag lär inte få se några blommor på dem i år.
Om det mest optimala är att rota Passifloran i vatten eller jord vet jag faktiskt inte. Jag har läst att de kan rotas i såjord, men jag lyckades inte med det. Då använde jag i och för sig vanlig blomjord. Sedan provade jag därför att sätta stjälkarna i vatten, men det var bara ett fåtal av dem som fick rötter trots att de nu stått i vatten i närmare två månader och jag bytt till nytt vatten varje vecka.
Under vintern får mina Passifloraplantor och Pelargoner stå kvar ute på balkongen. Båda tål temperaturer ner mot nollgradigt, men inte frost. De vill även stå så ljust som möjligt. Här nere i södra Sverige har vi inte haft nattfrost ännu, men när temperaturen sjunker under vintern har jag en värmefläkt på balkongen, som ser till att temperaturen håller sig på plussidan. När solen är framme kan det bli riktigt behagligt på balkongen även vintertid, så det gäller att ha koll på växterna så att de inte torkar ut helt, men risken är alltid större att de dör av för mycket vatten, oavsett vilken årstid det är. På våren kan Passifloraplantorna klippas ner vid behov.
Förväntningarna är stora inför nästa säsong då jag håller tummarna för att jag får se mina två nya Passiflorasorter blomma för första gången, speciellt som jag inte har haft någon av dem tidigare. Självklart hoppas jag även att alla mina pelargoner ska klara kommande vintern, för det är aldrig kul när samlingen krymper. Jag orkade inte följa med med Svenska Pelargonsällskapet Halland, när de ordnade utfärder till olika pelargonodlare varken i fjol eller i år. I slutet av sommaren stod besök hemma hos två medlemmar på programmet och till min stora glädje kunde jag följa med då och det resulterade i att jag kom hem med ett flertal orotade sticklingar, men även ett par stora plantor av ovanliga pelargonsorter.
När jag kom till dialysen dagen efter att jag varit iväg med mina goa pelargonvänner, för första gången på över 1,5 år, berättade jag att jag precis kommit hem från min tvåveckorsresa till Thailand. Nu skojar du väl ändå, sa en av sköterskorna. Ja, skrattade jag, men utflykten till Knäred var ett sådant otroligt lyft för mig eftersom jag länge mått så dåligt, främst psykiskt, att jag inte orkat att ta mig utanför Halmstad på nästan två år. Många dagar har jag inte ens orkat att ta mig utanför lägenheten och mest legat i sängen, i hopp om att somna och slippa tänka och känna. Nu mår jag bättre, även om jag fortfarande inte mår bra och ligger i sängen vissa dagar. Dessutom har jag haft mycket problem med dialysen i sommar och tyvärr ännu några andra krämpor, men jag kan åter glädjas över mina blommor och det är ett jättelyft i vardagen. Tyvärr får jag ta det lugnt med växterna, då jag fått jätteont i tumbasen och leden glider ur läge. Hoppas att ortopeden kan åtgärda problemet. Jag har i alla fall gått igenom alla pelargoner inför höst och vinter och de behöver inte vattnas så ofta nu och de kommer att blomma ett bra tag till, även under vintern men då mer sparsamt.