Under större delen av året pysslar jag med växter och då främst på min balkong. Jag har även planterat en del perenner och lökväxter i rabatten utanför hyreshuset där jag bor. Snart är vi inne i december månad och vanligtvis är det inte mycket växtlighet att glädjas över utomhus såhär års, men i rabatten blommar min primula för fullt. När julen är över brukar jag köpa en Jordviva, Primula vulgaris, så fort de finns att köpa i handeln, och sätta på soffbordet för att få lite tidig vårkänsla. Tyvärr trivs Primulan inte så bra inne i värmen och efter bara någon vecka brukar den sluta blomma. Då sätter jag ut den på min inglasade balkong, där jag har en värmefläkt vintertid för att alla mina pelargoner som står där ska klara sig. Framåt våren gräver jag ner Primulan i rabatten och sedan blommar den år efter år. De senaste åren har jag haft flera plantor, med olika färger på blommorna, i rabatten. Tyvärr dog de flesta i våras när bostadsbolaget rensade rabatterna och körde med en lövblås bland buskar och andra växter. Nu är det bara årets primula som är kvar, men den har vuxit till sig och även om någon larv ätit på bladen så ger den mig glädje varje dag med sina blommor, när jag ser den strax utanför ytterdörren. Jag har också en stor planta med lila, små violer och även den blommar nu, även om det bara är med någon enstaka blomma.
Mitt motto i livet är "Se det stora i det lilla". Hela mitt liv har kantats med sjukdomar. Jag har dialys, vilket jag haft i 30 år, genomgått 3 njurtransplantationer varav 2 misslyckades, opererat bort mitt ena bröst på grund av bröstcancer, varit shuntopererad i huvudet, svårigheter att gå med värk i ben och fötter och flera amputerade tår, depression med suicidtankar. Ja, listan kan göras längre och nu väntar operation av min tumme som glider ur led. Min vardag är väldigt bunden med dialys 4 ggr/ veckan och varje behandling, som brukar jämföras med ett maratonlopp för kroppen, tar ungefär 5 timmar. Dialysen gör det även svårt att resa, men egentligen är det min psykiska ohälsa, brist på ork och svårigheten att gå, som hindrar mig att åka iväg. Allt jag tvingats genomgå i livet har gjort att jag omvärderat mycket i min vardag. Det är mycket som inte längre är en självklarhet för mig, små saker som friska människor troligtvis sällan ens funderar över. Jag påpekar ofta att jag gläds mest över de små sakerna i livet och ofta är det blommor och djur som ger mig en varm och härlig känsla i bröstet. Mina 200 pelargoner på balkongen är min terapi och mina två älskade katter, Tindra 13 år och Ängla 12 år, ger mig så otroligt mycket kärlek. Jag kan stå och titta på dem när de sover och beundra hur fina de är och jag njuter av deras värme när de lägger sig intill mig och gnider sitt huvud mot min kind eller mot handen för att tala om för mig att de vill att jag kliar dem på hakan och huvudet.
Då det inte är så mycket pyssel med växterna på balkongen såhär års, även om de behöver en liten skvätt vatten ibland och jag plockar bort lite vissna blad och blommor då och då, så jag ägnar mig åt lite odling inomhus istället.
Lika självklart som det är för mig att köpa en Primula efter nyår är det att köpa en Novemberkaktus och Amaryllislökar på hösten. Novemberkaktusarna har blivit ganska dyra om man ska köpa en med lite storlek, så jag har faktiskt inte köpt någon de sista åren. För några veckor sedan hade jag turen att hitta plantor som prissänkts från 69 till 29 kr. De såldes som andrasortering då plantorna hängde lite. Jag köpte en och satte den i en lite högre metallkruka. Knopparna, som var cerisefärgade, hade inte slagit ut när jag köpte plantan, men jag förmodade att blommorna liksom knopparna skulle bli cerise. Förra veckan började knopparna slå ut och jag blev ordentligt överraskad. Färgen på blommorna gick från vitt till mörkt gul, med dragning åt orange, vilket vanligtvis inte är färger som jag gillar, men jag har inte sett en sådan kaktus med den färgen på blommorna tidigare och jag tycker faktiskt att den är riktigt vacker. Novemberkaktusen från förra året har stått i fönsterkarmen bakom fåtöljen i vardagsrummet. I mina ögon är den ingen större skönhet när den inte blommar. Den har inte fått några knoppar, då jag inte gett den en svalare period, som den behöver för att sätta knopp. Jag ska sätta ut den på balkongen och hålla tummarna för att den så småningom vill sätta knopp och glädja mig ytterligare en säsong.
Tiden kring jul och nyår är en stor höjdpunkt för mig som älskar blommor, då jag brukar driva upp flera både vanliga och mer ovanliga Amaryllis, men om dem tänker jag skriva en annan dag.
Ha det gott så länge och passa på att köpa hem lite adventsblommor. De lyser upp både i själen och i min lägenhet nu när det är så mörkt och grått väder, tillsammans med adventsljusstakarna som det snart är tid att plocka fram. Om jag orkar i veckan ska jag hämta belysningen till balkongen, min adventsljusstake med 11 ljus och min ljuskrans, från mitt vindsförrådet. Oftast brukar det vara någon liten tomte som mixtrat med lamporna så att de inte fungerar efter sommaren. Då kan det vara skönt att vara ute i god tid för att fixa belysningarna tills att de ska sättas fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar