Årets första älgträff

Skogens vackra drottning.

När man läser inläggets överskrift kan den kanske tolkas som att jag varit ute med bössan och lyckats att skjuta en älg, men det är ju inte älgjakt vid den här tiden på året. Att jag skulle skjuta ett fullt friskt, oskadat djur finns dessutom inte i min sinnevärld. Nä vi, älgen och jag, träffades i Hallägraskogen för några veckor sedan. Hon stod och åt blad på ett träd när jag kom körande med min handikappskoter. Jag har kört i den vackra, lilla lövskogen många gånger och jag arbetade flera år på församlingshemmet, som ligger så att det har skogen precis intill. Hyreshuset, som jag bor i, ligger även det i utkanten av skogen, som såhär års är prunkande grön och under våren täcks delar av marken av vitsippor, som bildar stora vita mattor. Periodvis har där varit kor och hästar som har gått och betat sommartid för att bevara landskapsfloran och en del ovanliga växter. Där är även ett rikt fågelliv och såhär års kvittrar och sjunger fåglarna stora delar av dygnets ljusa timmar. Några meter utanför mitt hus har jag under åren sett ekorrar, igelkottar, räv, rådjur och ett par gånger även älgar.

Älgkon tillsammans med en av sina två kalvar,
när alla tre lät sig väl smaka av den sista grönskan,
som fanns kvar alldeles utanför vårt hyreshus förra hösten.

Förra hösten var första gången som jag överraskades av tre älgar, som stod och åt utanför vårt hyreshus, strax intill där jag matar fåglar och ekorrar. Det var en ko med sina två, nästan fullvuxna kalvar. De återkom vid ett flertal tillfällen och jag var både glad och mäkta imponerad över att få se dessa ståtliga djur på så nära håll.
Jag har sett vilda älgar när jag var liten, bland annat i vägkanten när familjen körde till släktingar i Simlångsdalen, några mil utanför Halmstad. En riktigt stor älg stod en tidig morgon i vår grannes trädgård. Plötsligt tog den ett jättestort kliv över häcken, som sträckte sig hela vägen runt grannens tomt. Då var jag tio år och familjen stod och väntade på taxin, som skulle ta oss till vår gemensamma bussresa till Frankrike, så tyvärr fanns ingen tid till att gå ut och titta på älgen. För ett antal år sedan var jag med och anordnade en dagsutflykt till en älgsafari i Markaryd, med patienter och anhöriga i vår halmstadgrupp för njursjuka. Det var en häftig upplevelse att åka i det lilla tåget på hjul, som körde oss igenom det begränsade skogsområdet. Vi fick lövruskor med oss så att vi skulle kunna mata älgarna längs vägen. Ägaren av safarin stannade tåget ett par gånger under turen, hoppade av och kallade bland annat på en älgko. Efter en liten stund kom kon fram till tåget tillsammans med sin kalv och hon lät sig väl smaka på våra lövruskor. Jag passade på att ta upp min kamera när älgkon stod precis utanför vagnen som jag satt i. Plötsligt såg jag inget alls genom kameralinsen. Det var helt svart. Älgkon hade stuckit in sitt huvud i vagnen och plötsligt hade jag hennes mule nästan mitt upp i mitt ansikte. Häftigt, men älgarna var inte helt vilda eftersom de var vana att se människor och bli matade. Ägaren påpekade att de trots allt var långt ifrån tama. Han hade vid ett par tillfällen till och med blivit sparkad av älgarna, men tack och lov hade han trots allt haft tur och inte blivit allvarligt skadad någon av gångerna.

Frågan är om bladen är grönare på andra sidan grusgången?

För någon månad sedan körde jag iväg med min handikappskoter för att få hjälp med att pumpa däcken, eftersom jag inte hade gjort det sedan slutet av förra sommaren och jag tyckte att den rullade lite väl sakta även på full gas, vilket normalt ger max 15 km/h. På vägen hem bestämde jag mig för att köra genom Hallägraskogen, men nästan framme fick jag se att cykelbanan var avstängd och till viss del uppgrävd och jag tänkte först köra ett annat håll hem, men jag krånglade mig förbi första avspärrningen och körde på vägen innan jag kom så långt att jag kunde svänga in i skogen. Då slog mig tanken "Tänk om jag får se en liten rävunge eller kanske en älg", vilka har synts till där ett flertal gånger under tidigare år. Jag körde ett par hundra meter och plötsligt stod hon där, skogens drottning, strax nedanför församlingshemmet där jag tänkte svängt upp till Örtagården. Älgkon var otroligt vacker och ståtlig där hon stod i solen och åt av grönskan. När jag plötsligt fick se henne stod hon bara några meter ifrån mig, Jag saktade ner farten och istället för att krångla och försöka vända med min handikappskoter så rullade jag så sakta och tyst jag kunde förbi älgkon. När jag passerat "skogens drottning" kollade jag in hennes öron. Jodå, de var riktade framåt, alltså var hon lugn där hon stod och åt. Jag plockade upp mobilen och knäppte några bilder. Det kom förbi ett äldre par, som stannade till och stod helt stilla och pratade tyst med mig, liksom en kille i 25-årsåldern. Alla tre var fascinerade över att få se en livs levande älg på så nära håll. Kort därefter gick älgen över grusvägen och ställde sig några meter in bland träden och fortsatte att äta av bladverken. Det passerade även två tjejer i trettioårsåldern och jag försökte få kontakt med dem och informera dem om att det stod en älg några meter fram, men de traskade förbi i hög fart utan att reagera på att jag försökte säga dem något.
Om jag själv var rädd? Inte ett dugg. Min filosofi är att så länge ett vilt djur inte känner sig hotat och inte heller har ungar som de oroar sig för, går de inte heller till attack.
När vi hade älgbesök utanför vårt hyreshus, vid ett flertal tillfällenförra hösten, gick en norrlänning förbi vid ett av tillfällena. Han stannade till och vi började prata med varandra och han berättade för mig att han varit jägare i många år och var van vid både, älg, björn och varg. Han gav mig några tips om hur jag kunde avläsa älgens sinnesstämning, genom att titta på dess öron. Har den öronen framåt är den oftast nyfiken men lugn. Lägger den däremot öronen bakåt så är älgen förmodligen irriterad och då bör man lugnt och stilla avlägsna sig från platsen. Det är även viktigt att se sig omkring för att kontrollera om kon har kalvar med sig. Man ska akta sig för att komma mellan kon och hennes kalvar, då hon kan gå till attack om hon känner att hennes kalvar är hotade. För övrigt ska man uppträda tyst och lugnt, inte gå emot djuren och lämna dem ifred. Har du till exempel en hund med dig och möter en älg bör du vända om. Lämna platsen och gå tillbaka samma väg som du kom.

Öga mot öga med älgkon, på bara några meters avstånd,
innan hon bestämde sig för att gå över till andra sidan grusgången
och fortsätta äta inne bland träden.

 

Jag är en stor djurvän och värnar om vilda djur lika mycket som för husdjur och tamboskap. En del personer tycker att det är ett mycket stort problem om det t.ex. är för många fåglar i ett område, där de bland annat stör genom att de skriker, skränar och uträttar sina behov på hustak, bilar och uteplatser. De anser då att vi människor, på grund av dessa problem, har rätt att skjuta av fåglarna. Att det är mycket fåglar i innerstan är ofta vårat eget fel då det slängs en hel del matrester där vi går och står, då vi inte orkar uppsöka en papperskorg efter att vi ätit klart.
Det kan vara stora meningsskiljaktigheter när det gäller vilda djur. Jag är medlem i en grupp på Facebook, som riktar sig till boende i området i och runt där jag bor. En del personer tycker att älgarna borde avlivas, då de inte anses ha där att göra. De kan bland annat skrämma små barn och attackera människor som är ute på promenad eller cyklar. Vem har då egentligen rätten på sin sida att bestämma över vem som har störst rättighet att vistas i Hallägraskogen och flera områden däromkring? När jag växte upp fanns inte området med hus där jag bor nu. De byggdes på mitten av 80-talet, några år innan jag flyttade dit. Flygstaden, med ett flertal butiker, industriområdet, och flera andra områden med hus och lägenheter har också kommit till på senare år. Innan dess var Hallägraskogen mer utbredd och för övrigt fanns där mer hag- och ängsmark där mjölkkor betade och det odlades spannmål. Jag anser att det är vi människor som inkräktar på djurens revir, där deras förfäder varit långt före oss. Är det så svårt att leva tillsammans med våra vackra, vilda djur i vårt land? Det gäller att lära sig om dem och visa hänsyn, liksom vi visar hänsyn till andra människor.