Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

6 sep. 2014

Skön skogstur i sensommarvärmen


















Efter att mer eller mindre varit inne hela veckan och mått dåligt, var det skönt att komma ut en runda i naturen idag. Solen sken och det var alldeles lagom varmt, även om det kändes att sommaren är över och luften har blivit friskare. Jag tog permobilen till mitt vanliga favoritställe, Hallägraskogen, och Ängla följde med och låg i mitt knä till en början.


















Hon verkar känna sig mer och mer hemma när vi kör längs grusgångarna och vill hellre springa vid sidan om permobilen, än att ligga stilla och sätta klorna i mina jeans när det skumpar som mest. Nackdelen med att hon går vid sidan om min när jag kör är att vi emellanåt bara kommer ett par meter i minuten. Det finns mycket spännande som ska undersökas och mycket växter som hon vill lukta på. Ibland passerar det en hund, som är ute med husse eller matte, och då stannar Ängla till och blänger på dem tills att de har gått förbi.


















Jag vill fortfarande försöka hålla fast lite vid sommaren, trots att vi nu är inne i september månad, men trots allt är det vackert när naturen börjar ändra färg till sina gula, bruna och röda nyanser. Fint, men samtidigt vemodigt, då vi går mot en mörkare årstid.


















Vi stannade till ett par gånger och tog paus och Ängla fick uträtta sina behov. Än så länge vågar jag inte släppa henne lös utan sele och koppel i Hallägraskogen, men hon går troget vid min sida och stannar intill permobilen när jag vill fotografera. Som tur är passerar så gott som inga bilar vår väg. Idag fick Ängla gå lös när vi närmade oss vårt hus igen och nästa gång vi kör ut ska hon få gå på egen hand en lite längre sträcka. Nästan hemma möttes vi av Tindra, som föredrar att gå på egna små upptäcksfärder, men som sällan är längre bort än att hon hör när jag visslar och kallar på henne.
















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar