För någon vecka sedan blev marken pudrad av snö. Det vita, tunna täcket försvann fort och blev bara kvar där plogbilen kört ihop små högar. Det snöade ytterligare några nätter, men framåt gryningen hade slasket redan hunnit smälta bort. Jag blir allt mer tveksam till om det blir någon riktigt kylig och vit vinter innan våren gör sitt intåg. Härom morgonen väcktes jag av hur solljuset lyste in genom fönstret på sal 7, på avdelningen på sjukhuset där jag ligger inne just nu, då jag under en tid mått riktigt dåligt psykiskt. Jag har fått komma hem en och annan eftermiddag på permission och även sovit hemma någon natt. Vanligtvis sover jag helst med persiennerna uppdragna under natten, då jag tycker om att vakna av att solens strålar sträcker sig allt längre in i rummet. Morgonsolen gör det lättare för mig att vakna och komma ur sängen. Tyvärr är jag oftast väldigt trött när klockan ringer på morgonen och det är sällan som jag känner mig riktigt utsövd och pigg när det är dags att lämna den varma, sköna sängen. För var dag som går stiger solen upp allt tidigare på himlavalvet och jag hoppas att den, tillsammans med några nya piller, ska göra att jag känner mer glädje inför varje ny dag som väntar.
Vintern har varit riktigt mörk och tung och många mornar har jag inte orkat att ta mig upp ur sängen och gå till jobbet, trots att min katt Ängla nästan dagligen kryper intill mig när hon märker att jag börjar vakna och så smått börjar röra på mig. Då vill hon gärna tvätta min kind och haka och ligga kvar med sin nos riktigt nära mitt ansikte. När jag väl orkat sätta mig upp i sängen kommer Ängla och sätter sig framför mig, lutar nosen mot min haka och spinner, samtidigt som jag kliar och klappar henne. Tyvärr slumrar jag till ganska ofta, när vi sitter tillsammans i sängen, men Ängla märker snabbt när jag somnar, då jag slutar att gosa med henne. Då reagerar hon snabbt och puttar till mig på bröstet, med sin ena framtass. Hon ger sig inte förrän jag vaknar och på så vis fungerar hon utmärkt, som en extra väckarklocka.
Jag är nöjd över att vi hittills fått så lite snö i år, då det annars lätt ställer till med t.ex. problem i trafiken, halkolyckorna ökar, och det är svårt för vilda djur att få tag i mat. De hemlösa katterna lever ett ännu tuffare liv såhär års, som tvingas vara ute i snö och kyla, med ytterst lite mat i magen. För en del vildkatter blir denna vintern tyvärr den sista i deras liv. Frågar man barn om vad de tycker om snö får man en mer positiv syn på den kalla, vita mattan, som täcker landskapet vintertid. Jag minns själv hur roligt vi hade det i snön när jag var liten. Vi byggde snögubbar, ljuslyktor, borgar, åkte pulka och skidor och gick in först när man frös och fick sitta vid elementet för att tina upp sina kalla händer och fötter. Självklart ser jag inte bara det negativa med snön nu i vuxen ålder. Naturen blir otroligt vacker, där orörd, kuperad mark med träd och buskar täckts av snö, som gnistrar i vintersolen. Vad smakar då godare i pulkabacken än en enkel fika med varm choklad och kanelbullar.
Mina katter har delade meningar när det gäller kyla och snö. Jag trodde från början att min katt Ängla skulle tycka om att vara ute även vintertid, då hon har en lång, vit päls, som är extra tjock under vinterhalvåret. Så fel jag hade.Ängla är nästan inte alls ute vintertid. Hon stannar vid ytterdörren, tittar sig omkring och man ser hur hennes morrhår spelar i vintervinden. Ibland tar hon några steg utanför dörren och sätter försiktigt ner tassarna. Det syns att hon inte är bekväm med att gå i den kalla snön och efter någon minut är hon innanför ytterdörren igen, men häromdagen ställde hon sig på den snöprydda marken och lämnade ett par fina tassavtryck. Min andra katt Tindra, som är en korthårig huskatt, går gärna ut året om, men ju kallare och regnigare det är, desto kortare stund är hon ute. Hon föredrar att uträtta sina behov utomhus och även om det regnar kan hon ibland ta skydd under buskarna och sitta och spana på ovädret. Mina katter lämnar många tassavtryck när de är ute och då inte bara i snön, men de flesta avtrycken lämnar de i mitt hjärta. Det har varit jobbigt att gå och lägga mig i sjukhussängen och känna det riktiga lugnet, när varken Tindra eller Ängla legat intill mig. När jag låg där i mörkret, efter att tagit min sömntablett och försökte somna, tyckte jag plötsligt att det rörde sig vid fotändan av sängen. Jag tänkte att det var säkert Ängla, som hoppade upp i sängen och kom och ville sova intill mig. Då vaknade jag till, öppnade ögonen och ingås att det bara var jag i sängen och runtomkring var väggarna kala och utanför fönstret lyste lyktor över bilarna, som stod parkerade strax utanför sal 7. När jag inte har mina katter hos mig har jag ändå alltid tassavtryck i mitt hjärta och omkring min hals hänger ett silversmycke, med Tindras ena tassavtryck. Jag vann berlocken i en tävling, då man skulle skicka in ett foto på sin katts tass. Jag ritade av Tindras trampdyna, så smycket är exakt efter hennes tassavtryck, men något mindre. Mina älskade katter lämnar dagligen härliga avtryck efter sig, som jag bär med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar