Utanför hyreshuset, som jag bor i, växer stora, gamla ekar, som stått där långt innan husen byggdes på vår gård. En av ekarna är speciellt omtyckt av ekorrarna, som kommer dit och äter nötter ur den lilla trälådan, som en granne snickrade ihop och satte upp i trädet för flera år sedan. När jag lägger ut mat till ekorrarna och fåglarna på hösten, känner jag mig ibland som en måltavla, som någon försöker träffa, men det är bara ekollon som trillar från ekarnas stora trädkronor. Som tur är har jag aldrig fått något ekollon i skallen. När jag var liten brukade jag plocka ekollon och ta bort "hatten" med pinnen och ha pinnen i munnen och låtsas att jag rökte pipa, så som pappas farbror Olle gjorde.
För några månader sedan letade jag efter några fina ekollon, på marken utanför huset. Nu var anledningen först och främst att jag skulle fotografera dem, men sedan var planen att lägga dem i ett glas med vatten, för att de så småningom skulle gro. Veckorna gick och med de gröna, fina ekollonen hände ingenting.
Jag googlade på nätet och läste att det var en fördel att plocka ekollon, som redan hade fått en liten grodd. Ute på marken låg mängder med ekollon, som då hunnit bli helt bruna, och jag behövde inte leta länge på den fuktiga marken innan jag hittade flera stycken, som hade en 2-3 mm lång grodd i toppen. När jag kom in la jag dem i ett glas vatten och ställde det i fönsterkarmen i köket, tillsammans med de små pelargonerna, som trängdes där under växtbelysningen. Jag trodde groddarna skulle växa till sig ganska fort, med ordentligt med ljus och värme från elementet, men där hade jag fel. Det gick åtskilliga veckor innan jag plötsligt en dag fick se att det blivit ett par centimeter långa rötter, på två av ekollonen. Jag började leta efter min ekollonvas, som jag fick för många år sedan. Jodå, den såldes faktisk som just ekollonvas och var designad så att ett ekollon kunde placeras i vasens öppning. Tyvärr hittade jag inte min vas, som är tillverkad på ett av de småländska glasbruken, om jag inte minns fel. Istället fick jag användning av ett loppisfynd, som jag tror ska användas till ha matolja eller vinäger i. Sedan hittade jag ytterligare en passande liten vas i butiken Søstrene Grene, som jag köpte för en knapp tia. Jag passade mina ekollon noga, så att de hela tiden hade vatten. Rötterna blev fler och längre, men för övrigt hände inte mycket, men så för ett par veckor sedan fick jag se att skalet på ett av ekollonen spruckit upp och en liten stjälk, med ett par blad, hade vuxit fram. Nu är den lilla eken snart två decimeter hög och har fått fler, härligt gröna, ekblad. Jag har haft ytterligare 10-15 ekollon, som legat i vatten, men då de inte hunnit få några rötter nu, hamnade de i soporna idag. Det andra ekollonet, som stått i den lilla glaskannan, har också fått en liten stjälk och ett par små blad, men det tog flera veckor längre på sig för att utvecklas, än det andra ekollonet som hunnit växa till sig. Nu ser jag fram emot att följa de små ekarnas tillväxt och framöver ska jag plantera dem i varsin kruka med jord. Det är första gången, som jag provat på att driva fram en liten ek, och det har varit extra roligt då jag inte håller på med någon annan odling under den här årstiden. Mina pelargoner behöver ju inte så mycket omvårdad nu, mer än att jag får se till att fläkten håller temperaturen på en lagom nivå på balkongen. Plantorna, som står inomhus, måste i och för sig ha vatten och de små pelargonerna, som står under växtbelysning i köks- och sovrumsfönstret, utvecklas och bjuder på en och annan överraskning, även om det hunnit bli vinter, men det berättar jag om en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar