Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

14 sep. 2018

Pelargonens mångfald och artrikedom

Miniatyrpelargonen Kiri tillhör gruppen äggskalspelargoner.


Tänk vad mycket vackert och gott som ett litet, litet frö kan förvandlas till när det kommer i jorden och får gro och växa till under rätt villkor. Såhär års har vi fått njuta av många vackra blommor, grönsaker, bär och frukter, vilket är ett resultat av det som vi sådde i våras och som då bara var ett litet frö. Jag har under årens lopp bland annat odlat gurkor, meloner, jordgubbar, kryddor, plocksallad och en mängd olika blommor, både perenna, ettåriga plantor och lökväxter på min inglasade balkong. Det mesta går att odla i mindre eller större krukor. Jag har haft både klematis, kaprifol, klängros och även träd, som varit 1,5 meter höga och de har trivts, vuxit och blommat i krukorna. För flera år sedan kommenterade en bekant min smått galna odling, på den 8 m² stora balkongen, och tyckte att det i stort sett bara var gräsmattan som saknades. Jag är väl beredd på att hålla med henne, men min odling är mödan värd och ger mig mycket positiv energi.

Rosenpelargonen Millfield rose
är en av mina många favoriter.
















2010 skickade jag in några foton på min odling till en riksomfattande balkongtävling, anordnad av Riksförbundet Svensk Trädgård och Kungliga Patriotiska Sällskapet, under temat "Potager på din balkong". En potager är en köksträdgård, ofta i det lilla formatet, där örter och blommor planteras bland grönsaker för att göra det nyttiga vackert även för ögat. Jag blev överlycklig när jag en tid senare blev kontaktad via telefon och fick veta att jag vunnit tävlingen och jag skrek nästan i luren. Förutom äran vann jag 10000 kr och ett års medlemskap i Riksförbundet Svensk Trädgård. Jag fick komma till slottet i Halmstad och ta emot mitt pris av landshövdingen och representanter från Riksförbundet Svensk Trädgård och Kungliga Patriotiska Sällskapet och blev även intervjuad och fotograferad av pressen och bjuden på smörgåstårta. Läs mer om tävlingen här.

Ivory Snow ingår i gruppen dvärgpelargoner
och är brokbladig, silver bicolour,
med sina gröna blad med gräddvita kanter.

















När jag deltog i tävlingen hade jag ännu inte fått upp ögonen för pelargoner. Då tyckte jag att pelargonen var en ganska tråkig blomma, som dessutom hade en mindre trevlig doft. Vid ett besök på Wapnö trädgårdsmässa, för ett flertal år sedan, passerade jag Svenska Pelargonsällskapets monter, där jag pratade med två kvinnliga representanter från föreningens hallandsgrupp. I deras monter fanns pelargonsticklingar till salu, men i mina ögon såg en del av plantor inte alls ut att vara pelargoner. Jag hade tidigare bara sett de mer vanliga zonalpelargonerna i blomsterbutiker, utanför mataffären och planterade i balkonglådor och krukor. Några av sticklingarna, som föreningen sålde, hade flerfärgade blad, en del hade stjärnformade blad och blommor och andra doftade gott av bland annat mint och äpple. De fångade verkligen mitt intresse och jag köpte mina allra första pelargonsticklingar och fick ett informationsblad om föreningen. Tyvärr hade jag ingen större lycka med mina första pelargoner. På kort tid lyckades jag att vattna ihjäl dem allihop, men jag gav inte upp utan köpte nya sticklingar i en av stans blomsteraffärer och letade sedan information på internet om hur pelargonerna skulle skötas.

Pelargonen P. violareum är troligtvis en primärhybrid,
som är framodlad i Israel.
















Efter att jag fått medlemskap i Riksförbundet Svensk Trädgård och varit på ett par av föreningens träffar fick jag blodad tand och bestämde mig för att även gå med i Svenska Pelargonsällskapet, något som jag verkligen inte har ångrat. Det var lite nervöst när jag skulle åka på den första träffen med föreningens hallandsgrupp. Jag var ju helt novis och det var verkligen inte mycket som jag visste om pelargoner, men jag blev väl bemött och kom snabbt in i gemenskapen. Jag har lärt mig väldigt mycket om pelargoner, som jag inte hade en aning om förut, och jag har insett att de finns i en otrolig mångfald med mycket skiftande utseende, både när det gäller växtsätt och utseende på både blad och blommor. Det finns gott och väl 300 olika vildväxande arter, varav flertalet växer i Sydafrika. Några finns i Australien och någon enstaka i Turkiet och på ön S:ta Helena. Några av dessa arter har en gång i tiden korsats och ligger till grund till alla de pelargoner som finns idag och hela tiden pågår förädlingen för att få fram nya sorter. De olika vildväxande arterna skiljer sig åt på flera sätt. En del är små och växer likt tuvor, med blommor som knappt är 1 cm i diameter, medan andra varianter kan bli ett par meter höga. Arternas blad har väldigt varierande form. En del har tunna stänglar medan andra med tiden får knotiga och vedartade stammar.

Quantock Double Dymond
är den första dubbelblommande änglapelargonen,
som dessutom har ett halvhängande växtsätt.

















Pelargonerna är indelade i ett flertal grupper. Stjärnpelargoner, rosenpelargoner, fingerpelargoner, tulpanblommande pelargoner, engelska och änglapelargoner, för att nämna några av grupperna. Stjärnpelargonens blommor och blad är som namnet säger stjärnformade. Fingerpelargonens blad påminner om en hand med fingrar, medan blomman är enkel med smala kronblad. Tulpan- och rosenpelargonen har således blommor med formen av små tulpaner och rosor. Andra grupper är bland annat nejlik- och kaktusblommande pelargoner och hybrider.
Pelargonernas blad kan utöver att ha olika form även ha olika färger. Vanligast är enfärgade gröna blad, men det finns även sorter som är gyllenbladiga, med limegröna blad och pelargoner med två- och trefärgade blad, så kallade bicolor och tricolor. Bladen kan variera i olika gröna nyanser med zon-eller fjärilsmarkeringar i vitt, rödbrunt eller en avvikande grön färg. Ett fåtal pelargoner har så kallade nervbandsmosaik, vilket innebär att plantan bär på ett ofarligt virus, som ger bladens nerver en dekorativt benvit färg.

P. cordifolium är en vildväxande art.















Doftpelargonerna har oftast små, oansenliga blommor och odlas för det mesta för de väldoftande bladen, som kan dofta av bland annat pepparmint, rosor, kryddnejlika, citrus och skumbanan. En del doftpelargoner kan användas för att smaksätta kakor och maträtter och då är det plantans blad man använder och inte blommorna, men de kan istället användas till dekoration. Recept på brysselkex smaksatta med pelargonblad hittar du på min blogg här och mjuk kaka med glasyr här.
De flesta pelargonerna har enfärgade kronblad, men de finns även sorter vars blommor har prickar och streck i en avvikande färg eller nyans. Pelargoner som har prickar och streck på kronbladen går under namnet äggskalspelargon, medan de sorter vars kronblad enbart har prickar i en avvikande färg benämns som fågeläggspelargoner.
Utöver indelningen i olika grupper, beroende av utseende och färger på blad och blommor, delar man även in pelargonerna efter hur kraftigt de växer. Det finns mikrominiatyrer, miniatyrpelargoner och dvärgpelargoner. Hur stor plantan blir påverkas även av hur stor kruka, som den är planterad i. Står en miniatyrpelargon i en väl tilltagen kruka kan en del av dem växa till ordentligt och planterar man en dvärgpelargon i en liten kruka håller man tillbaka tillväxten av plantan. Det kan därför vara svårt ibland att avgöra vilken grupp som en specifik pelargon tillhör.

Zonarticpelargonen Lara Susanne
har väldigt stora och korallfärgade blommor.
















Hängpelargonen har som namnet säger ett hängande växtsätt och bladen är tjockare och lite blanka i jämförelse med en zonalpelargon. Det finns sorter som växer kraftigt på höjden och behöver stöttas upp. De ingår i gruppen spaljépelargoner.
Under de senaste åren har zonarticpelargonerna, som är en en förhållandevis ny grupp av pelargoner, blivit väldigt populära bland oss pelargonodlare. I vissa auktioner på nätet har priserna för dessa pelargoner varit flera hundra kronor och en planta gick för otroliga 1500 kr. I början av 80-talet korsade Cliff Barnes i Australien för första gången den gulblommande vildpelargonen P. articulatum med zonaler. Förädlingsarbetet pågick under många år och i mitten av 90-talet fick han fram en pelargon med gula halvdubbla blommor. Zonarticpelargonerna har enkla, halvdubbla eller dubbla blommor och blomstänglarna är ibland längre än normalt. En del sorter har fransiga nejlikliknande kronblad. Cliff fick så småningom fram zonarticpelargoner med blommor som har både två- och trefärgade kronblad. Blommorna och blomklasarna är oftast stora och plantornas växtsätt lite spretigt och gängligt. 

Arten P. gibbosum får förvedade grenar när de blir äldre.
På kvällarna doftar blommorna som skumbananer.






 









Pelargonen har verkligen en otrolig mångfald och artrikedom och jag tror att det finns en pelargon, som faller var och en i smaken. Det går lätt att ta frön från en pelargon och det är väldigt spännande att följa utvecklingen från frö till planta. Så passa på nu att ta tillvara på frön från dina pelargoner. Jag brukar så mina frön på våren, men de finns pelargonodlare som väljer att så dem på hösten istället, men då krävs det att man placerar sådden under växtbelysning. Vill du veta lite mer om hur man tar tillvara frön från pelargoner och driver upp dem kan du läsa om det på min blogg här.

Rosenknoppspelargonen Bornholm har blad med
nervbandsmosaik.
















Vi har precis lämnat årets sista sommarmånad bakom oss, men vi kan njuta av pelargonerna ytterligare några månader, i alla fall i landets södra delar. Jag har några små frösådda plantor, som jag sådde förra året och som fortfarande inte har börjat blomma, så det finns fortfarande en hel del att se fram emot innan säsonger går mot sitt slut.
I början av sommaren åkte några medlemmar i Pelargonsällskapet till England, för att bland annat besöka Fibrex Nurseries Ltd,, som har ett stort utbud av bland annat pelargoner. Efter att jag sett bilder från deras resa fick jag ett galet habegär efter nya pelargonsorter. En sen lördagskväll besökte jag företagets hemsida och hittade mängder av vackra pelargoner, som jag aldrig sett förut. Min beställningslista blev längre och längre och jag fick hejda mig och sortera bort många sorter innan jag kom ner i ett något sånär rimligt antal. Då jag har svårt att resa på egen hand, på grund av min dialysbehandling och svårigheter att gå längre sträckor, tyckte jag gott att jag kunde unna mig något annat roligt sommartid och då jag har ett stort odlingsintresse var tanken att nya pelargonsticklingar skulle förgylla min sommar och semester, istället för en semesterresa. Dessutom får jag ju glädje av pelargonerna i flera år framöver, om de blir ompysslade och trivs hos mig. När jag skickade iväg min beställning såg jag verkligen fram emot leveransen av de lite ovanliga pelargonsorterna från England, som skulle göra odlingen ännu mer spännande. Tyvärr har jag inte mått så bra i år och jag känner mig nästan snuvad på både våren och sommaren. Jag har åkt in och ut på sjukhuset ett flertal gånger, på grund av att jag mått dåligt psykiskt, och till följd av det har jag fått prova ett flertal olika mediciner för att slippa den outhärdliga ångesten, med hjärtklappning och andra psykiska symtom. Som om inte det var nog drabbades jag av sepsis, med bakterier i blodet, under sommarens varmaste veckor. Det resulterade i att jag återigen blev inlagd på sjukhuset och fick behandling med intravenöst antibiotika, flera gånger per dygn, och fick genomgå flera jobbiga undersökningar under tre veckors tid. Det har tärt på mig ordentligt både fysiskt och psykiskt.

Brookside House of Orange är en miniatyrpelargon
med vackert gröna blad med brunröda markeringar.



















Mina efterlängtade pelargonsticklingar från England övergick från att ge mig spänning och glädje till att bli ett stort orosmoment. Vem skulle hämta ut leveransen, packa upp och plantera de 17 olika sticklingarna, när jag själv var inlagd på sjukhuset. När jag efterlyste min leverans fick jag besked om att de skulle komma först i mitten av augusti. Det gav mig lite lugn, då jag hoppades ha återfått lite ork och odlingslust tills att de skulle levereras. Jag har nu varit hemma några veckor från sjukhuset, men jag har långt ifrån fått tillbaka orken och tyvärr mår jag inget vidare psykiskt, utan ligger mycket i sängen. Katterna gör mig sällskap när jag ligger och vilar eller sover och de gör inget anspråk på att få gå ut innan jag kliver upp. Mina snälla grannar har tagit hand om dem under tiden som jag varit inlagd och de har dessutom vattnat alla mina över 200 pelargoner. Härom dagen fick jag svar på ännu ett mail, som jag skickat till Fibrex Nurseries Ltd. Mina beställda sticklingar hade inte rotat sig och leveransen skulle dröja ytterligare. Om jag ville kunde jag få leveransen till våren istället eller välja att annullera ordern. Jag valde att få pengarna tillbaka. Det känns bättre så och när våren väl kommer kan jag lägga en ny beställning, om jag känner för det och har hälsan då.

Alice är en söt liten miniatyrpelargon.


















När jag kom hem från sjukhuset var det mycket vissna blad och blommor, som behövde rensas bort från alla mina pelargoner. Tyvärr upptäckte jag att fjärilslarver låtit sig väl smaka på min odling, under tiden som jag var inlagd, och en del små plantor var så sönderätna att de fick hamna i soporna. Som tur var hade larverna mest kalasat på sticklingar, som jag tagit från mina egna moderplantor. Jag hittade fyra larver och tack och lov verkar det som om de inte var fler, då jag inte sett några fler spår av dem. När jag ändå var tvungen att gå igenom mina pelargoner gjorde jag det riktigt grundligt, ett par i taget när jag orkade. Den heta sommaren har gjort att en del ohyra trivts och förökat sig i större utsträckning än vanligt, medan andra inte tålt torkan. Jag har haft fler fönster öppna på balkongen än tidigare år och det har gett en bättre genomströmning av luften, vilket gör att ohyran trivs sämre och minskar risken för svampangrepp. Drabbas pelargonerna av ohyra ser man oftast det på bladverket, som chanserar, blir klibbigt eller så ser man att ohyran lagt ägg på bladens undersida. Ibland ser man ohyran med blotta ögat, som bladlöss och vita flygare, som är de vanligaste som mina pelargoner drabbats av. De sistnämnda har jag haft problem med flera säsonger och när jag rört vid bladverken har det ibland flugit upp mängder av små, vita flugor. Jag har för vana att titta på undersidan av pelargonbladen när jag vattnar, för att upptäcka ohyran i ett tidigt skede och på så sätt kunna behandla plantorna innan ohyran hinner sprida sig för mycket. Pelargoner kan även angripas av rotlös. De syns som vit beläggning på krukans insida och i jorden kring rötterna. Man ser inte rotlöss som rör sig och upptäcker man angreppet i ett tidigt stadium syns endast några små vita prickar. Tyvärr är det svårt att bli av med rotlöss. De sprider sig mellan plantorna och med tiden blir de angripna pelargonerna svagare. Man kan ta toppsticklingar av pelargoner med rotlöss och sedan kasta moderplantan. Det är viktigt att sedan diska krukan och fatet, som den angripna plantan stått i, och även torka av där krukan stått. Jag brukar ställa in mina lerkrukor och fat i ugnen och låta dem stå en stund i 100-150°C, för att försäkra mig om att det inte finns några levande rotlöss eller eventuella ägg kvar. Andra odlare väljer att lägga krukor och fat i frysen. Tyvärr hade ovanligt många av mina pelargoner drabbats av rotlöss i sommar, trots att jag kontrollerade alla mina plantor riktigt noga i våras när jag planterade om dem. Jag har dessutom bara köpt ett fåtal nya pelargoner i år och de har inte stått i närheten av de smittade plantorna. Förhoppningsvis rotar sig de flesta sticklingarna, som jag tog på de drabbade moderplantorna, så att jag får behålla de olika sorterna i min samling. Jag behöver i och för sig minska ner på antalet pelargoner, men det är aldrig roligt när de måste kastas.
Det finns flera sätt att behandla pelargoner, som angripits av ohyra, bland annat med så kallade nyttodjur. Läs om det här på min blogg.

P. ardens är omtyckt av många, men inte helt lätt att få tag i.
Den har inte så stora blommor,
men de har en väldigt intensiv och vacker färg.




















Tyvärr har jag varken kunnat eller orkat att sälja sticklingar i den utsträckning som jag planerat och därför har det varit väldigt trångt i hyllorna på balkongen och i fönsterkarmarna i lägenheten. Nu är det lite mer plats eftersom jag fick slänga en del pelargoner, som drabbats av ohyra.
Jag hoppas verkligen att jag kan känna glädje över min odling, när jag förhoppningsvis får tillbaka lite ork och hälsa, även om det inte blir samma känsla som jag kände den juninatt då jag skickade iväg min beställning och befann mig i ett mindre lyckorus. Att sysselsätta sig med trädgårdsarbete och odling är bevisat bra för själen och pelargonerna har verkligen gett mig många härliga stunder, inte minst under våren då jag mådde som sämst psykiskt. När jag inte kunde sova gick jag ibland upp ur sängen på nätterna och planterade om pelargoner. Det verkade både lugnande och gjorde att hjärnan fick vila från de jobbigaste tankarna en stund. Många pelargoner är oftast som vackrast framåt höstkanten och en del blommar även vintertid, om än mer sparsamt ute på min inglasade balkong, där jag har en fläkt som håller temperaturen på en lagom nivå när den sjunker utomhus. Jag hoppas på mycket pelargonglädje under hösten och att jag ska kunna ta igen en del av de blommande upplevelserna, som jag gått miste av under våren och sommaren.

Fingerpelargonen Bäckagårds Mia har jag själv tagit fram.
På bilden har plantans första blomma slagit ut.
Det finns bara ett fåtal fingerpelargoner och innan min pelargon
visade sin första blomma hade jag inte sett någon vitblommande
fingerpelargon.




















2 kommentarer:

  1. Hej! Vad spännande att läsa om pelargoner! Jag tycker att pelargoner är så fina, men det är svårt att ta hand om dem...
    Vilka fina bilder du tar! ���� Använder du mobilen eller har du en annan kamera?
    Hälsningar Sanna

    SvaraRadera