En nyfödd liten grodd, en stor glädjespridare

Den första grodden har tittat upp ovanför jordytan.
Ett litet mirakel och glädjespridare.

 


En nyfödd liten grodd såg världens ljus och tittade upp ovanför jordytan för ett par veckor sedan hemma på mitt köksbord. Jaja, jag vet att grodden inte har ögon att se med, men den kräver i alla fall mycket ljus för att kunna leva och utvecklas på rätt sätt. Sedan behöver den även värme, vatten och näring i lagom dos. Jag tror även att den växer bättre om den får några korn av kärlek varje dag och omvårdnad såklart.
Vad är då egentligen det där lilla, magiska fröet för något, som kan bli allt från en sommarplanta med vackra blommor till en buske eller efter många år ett gigantisk, flera meter högt träd? Fröet kan vara mikroskopiskt litet eller bra mycket större, bland annat hos en del palmer.
Ett frö har ytterst ett fröskal, som ett skydd för grodden som finns där innanför. Grodden som är själva embryot omges av näringsvävnad, som också benämns som frövita eller endosperm. Frövitan innehåller beroende på växtgrupp fetter, proteiner, stärkelse och, eller hemicellulosa. Grodden innehåller anlaget till den första roten, som kallas för primärrot, och även anlagen till själva växten som man ser ovanför jordytan. Grodden bär också på anlagen till de så kallade hjärtbladen, som kan vara ett eller två. Allt finns innanför fröskalet, nästan som en liten baby som ligger i sin mammas mage och väntar på att födas.

Jag sår ibland mina pelargonfrön i en liten kruka med jord och sätter gladpack
över, som jag stuckit små ventilationshål i med en nål. På så vis undviker
man att det blir för tätt och risken att det bildas mögel i jorden minskar.
Sår jag flera olika frösorter sätter jag krukorna i ett minidrivhus.

Grodden måste växa upp mot jordytan för att få solljus, men hur vet den vad som är upp och vad som är ner? Jo, den känner av jordens dragningskraft och därför tittar den så småningom upp ovanför jordytan. Roten under jord hjälper växten att stå stadigt när den växer. När fröet har det som krävs i jorden börjar det att gro. Den fuktiga jorden gör att fröskalet blir mjukt och då kan grodden tränga igenom skalet. Luften i jorden innehåller syre och det tillsammans med fukt och värme behövs för att grodden ska börja växa.
Jag har tyckt om blommor sedan jag var riktigt liten så därför har jag sått många frön under mitt snart 50-åriga liv. Det började med att jag hjälpte pappa att så frön i trädgårdslandet och jag minns att vi fick så krasse i varsin plastmugg när jag gick i lekskolan. När jag var i övre tonåren fick jag låna grannens trädgårdsland då de själva inte skulle odla något där. Jag odlade slanggurka, pumpa och flera olika sorters blommor den sommaren. Efter att jag flyttat hemifrån till egen lägenhet med balkong var det självklart att odla även där, men då fick jag anpassa min odling till 8 kvm. Under åren har det blivit ett antal tomatplantor, chili, plocksallad, kryddor m.m. Med tanke på tomatplantor, som helst ska sås tidigt på året, vill jag tipsa om att det går utmärkt att köpa några olika sorters tomater i mataffären och ta tillvara kärnorna och så dem. Man tar ut kärnorna ur tomaten, sköljer av dem i en sil och och gnuggar dem lite mot silen så att man får bort gelén runt kärnorna. Sedan låter man dem torka på ett hushållspapper eller i ett kaffefilter och förvarar dem torrt tills att det är dags att så dem. Ett år köpte jag flera udda tomatsorter på en trädgårdsmässa och sådde sedan kärnorna. Det blev en väldig massa plantor av bland annat jättesmå vinbärstomater, chokladtomater, pärontomater och tigertomater som var randiga. Jag sålde de flesta plantorna och fick på så vis in en slant till övrig odling. Då de flesta tomatsorterna är hybrider är det inte säkert att tomaterna får exakt samma utseende, form och smak, som den man tog kärnorna från. De tomaterna som jag odlade fram fick i alla fall samma egenskaper som de tomaterna jag köpte och var väldigt goda, speciellt solvarma och nyplockade.

Ett litet pelargonfrö har blivit synligt efter att den s.k. storknäbben
spruckit upp. När pelargonblommorna vissnar bildas ibland en storknäbb
mitt i blomman. Den ska helst sitta kvar tills att den öppnar sig så att man
kan ta tillvara fröet, förvara det torrt för senare sådd.

Numera har jag i stort sett helt övergått till att odla pelargoner på balkongen och självklart sår jag frön, som jag tar från mina över 200 sorter av samlarpelargoner. På så vis har jag lyckats att få fram en unik fingerpelargon. "Bäckagårds Mia", som jag döpt den till, är troligtvis den allra första fingerpelargonen med vita blommor. Fingerpelargoner har blad som påminner om en hand med fingrar och tillhör en liten pelargongrupp. Nedan ser du bilder på hur bladen och blommorna ser ut på min "Bäckagårds Mia", som jag är väldigt stolt över. Pelargoner får frökapslar som liknar och kallas storknäbbar och på en av bilderna syns ett pelargonfrö i förstoring. Hur man går till väga när man tar frön och korsar pelargoner kan du läsa lite kort om på min blogg här.

Min egen framtagna fingerpelargon "Bäckagårds Mia".
Den är troligtvis den allra första fingerpelargonen med vita blommor,
så den är jag väldigt stolt över. Jag har sålt några sticklingar då
jag vill att den ska fortleva även när jag slutar att odla pelargoner.

Att så frön tycker jag är otroligt spännande. Först ska fröna ner i såjord, som ska hållas lätt fuktig. Sedan ska sådden oftast placeras varmt och ljust, helst under växtbelysning för att groddarna inte ska växa iväg på höjden i brist på ljus. Därefter börjar den första spännande väntan på att den allra första grodden ska se dagens ljus ovanför jordytan. När groddarna växt till sig ska de planteras om eller planteras ut i trädgårdslandet. Därefter tar nästa spännande tid över då plantan fortsätter att utvecklas för att så småningom få sina första blommor, grönsaker, frukter eller bär beroende på vad man sått för sorts frön.

När jag sår frön, som jag tagit av mina egna pelargoner, är det lite extra spännande, då man inte vet vad det blir för slutresultat. Om man sår frön från en vildväxande pelargon, en art, får den nya plantan samma egenskaper som moderplantan, under förutsättning att ingen liten fluga varit framme och pollinerat moderplantan med pollen från en annan sorts pelargon. Då vet man inte vad den frösådda plantan kommer att få för egenskaper. De pelargoner som vi köper idag för att ha i blomlådor och krukor är korsade ett flertal gånger för att få sitt utseende. Jag brukar inte själv pollinera mina pelargoner utan låter insekter sköta om det jobbet. Därför vet jag inte vilka plantor som är mamma och pappa till den nya frösådda plantan. På så vis blir det väldigt spännande att till en början se de första bladen, som till viss del kan visa vilken typ av pelargon det blivit. Ser bladen ut som på en stjärnpelargon eller kanske som en fingerpelargon eller är bladen lite ovala i formen, som många pelargonsorter har. Sedan fortsätter plantan att växa i väntan efter den allra första blomknoppen, som ska ge svar på vilken färg blommorna kommer att få och om de blir enkla eller dubbla. Blir blommorna enfärgade eller får blombladen prickar, streck eller både prickar och streck i en avvikande färg, som hos äggskalspelargoner eller fågeläggspelargoner. När jag har sått pelargonfrön har det oftast dröjt till efterföljande säsong innan plantan vuxit till sig och fått sin allra första blomknopp. När den slår ut får man äntligen veta hur hela pelargonplantan ser ut med blommorna som kronan på verket. Det är långt ifrån varje gång som man får fram en ny speciell pelargon, med ett fint växtsätt, vackra blad och blommor och som har det där lilla extra och är värd att spara och sticklingföröka, men varje litet frö är värt att så för att få känna glädjen och spänningen när man följer utvecklingen från frö till planta. Jag tycker verkligen att odling är en lisa för själen och nu i coronatider, då man inte ska träffa och umgås med för mycket folk, är det väldigt givande att sysselsätta sig med odling. Då jag är njursjuk och har dialys tillhör jag en riskgrupp och ska hålla mig hemma, förutom de fyra gångerna i veckan då jag åker till sjukhuset och har min dialysbehandling. Hade jag inte haft alla mina pelargoner, som jag håller på att plantera om och klippa ner nu, vet jag inte vad jag skulle sysselsatt mig med. Oavsett corona eller inte så är min odling både ett intresse och en terapi. Jag har mått psykiskt dåligt under de sista åren och när jag pysslar med blommorna förtränger jag mina krämpor för stunden. Att så blomsterfrön och låta kärnor från t.ex. citron, apelsin, tomat och avokado gro i en kruka med jord brukar även barn uppskatta och det behöver inte bli särskilt kostsamt. Innan man sår kan man måla och dekorera en plastmugg eller en del av ett mjölkpaket, som fungerar bra som kruka. Glöm inte att göra hål i botten. Glasspinnar eller en stor plastsked kan användas som namnskylt, så man vet vad man sått för frön i de olika krukorna. De kan såklart dekoreras de också. På en blompinne kan man sätta något fint band i toppen och klistra på någon figur i t.ex. filt, kartong och med en flirtkula. Det är bara att låta fantasin flöda.

I trädgårdsföreningen som jag är med i anordnas en fröbytardag varje vår. Ta tillvara frön under året så kan du kanske byta eller dela med dig av dina frön till vänner och bekanta. Det finns flera olika grupper på Facebook där man kan sälja och byta frön, i hopp om en ännu frodigare odlingssäsong 2021.
Får du inte besöka butiker i dessa tider har du förhoppningsvis någon bekant som kan handla hem jord åt dig och frön kan man beställa på internet och få dem levererade hem i brevlådan.
Lycka till och njut av din frösådd!

Jag var bara några år när jag började hjälpa till i vår trädgård.
Här vattnar jag tillsammans med min älskade mamma,
som tyvärr gick bort när hon bara var 47 år.