Börja pyssla inför julen redan nu

Halvvägs in i oktober månad har butikerna redan börjat plocka fram julpynt, adventsljusstakar och stjärnor och i veckan såg jag julgranar på Plantagen. Det känns lite väl tidigt, men butikerna ser väl sin chans att hinna sälja så mycket som möjligt innan julen är här. De senaste åren har de till och med haft rea på julsakerna veckan innan jul.
Något som jag däremot funderat över flera år är att jag borde skriva mina julkort i god tid och ha dem klara så jag slipper stressa med dem dagarna innan de måste skickas, då det oftast är mycket annat som jag vill hinna med i december. Tanken har varit god, men ändå har jag till slut varit ute i stund. De sista åren har jag skrivit en hälsning med rim och den borde jag i alla fall försöka skriva redan nu. Många har slutat att skicka julkort med posten och sänder istället en julhälsning via sociala medier, men jag håller fast vid traditionen att skicka riktiga julkort, i alla fall till mina närmaste vänner och släktingar. Vissa jular har jag lagt ner åtskilliga timmar åt att klippa och klistra och göra egna julkort, men tyvärr är min ork inte vad jag önskar då jag inte mår så bra, men det är tur att jag är envis så mycket som jag gör går på ren vilja.
Pyssel är något som jag alltid tyckt om att sysselsätta mig med, eller kanske ska jag som vuxen benämna det som olika typer av kreativt skapande. Jag har gått på målarskola, keramikkurs, lärt mig göra olika typer av blomsterarrangemang och texta kalligrafi m.m. Numera är jag mer kreativ i olika datorprogram och fotograferar, men jag gillar fortfarande att få använda mina händer. Det kan vara när jag målar om loppisfynd, arrangerar blommor, bakar, gör chokladpraliner eller låter kreativiteten flöda och gör prylar att inreda hemmet med.
Nu när advent närmar sig är jag som mest aktiv och funderar över nya idéer, som jag kan sätta i verket. Kanske kan jag hitta på något fint att göra, som jag kan ge bort i julklapp. Härom dagen då jag var inne i en inredningsbutik såg jag en glasburk med en ljuskopp med stearinljus på locket. En sådan borde jag kunna göra själv, tänkte jag. Om jag fyller burken med godis kan den bli en trevlig julklapp. Nu behöver jag bara en glasburk med metallock, en ljuskopp och målarfärg. Vill man dekorera burken kan man limma på ett bokmärke eller en bild, som man sedan lackar över så att det går att diska burken.
Igår fick jag se årets första julinspirerande magasin i mataffärens tidningshylla. Allers Julmagasin brukar komma ut först av jultidningarna varje år och det känns alltid spännande att bläddra i den, i hopp om att hitta några nya tips och idéer på vad jag kan göra för att min lägenhet ska få ännu lite mer julkänsla. Julmagasin och även tidningar över lag har blivit dyra, så jag brukar nöja mig med att köpa Allers Julmagasin. På biblioteket, i närheten av där jag bor, brukar de ha en del julmagasin, både nya och från tidigare år, och jag brukar göra ett besök där och ha en lugn och mysig stund, då jag kopplar av med en hög tidningar i hopp om att hitta lite mysig inspiration. Biblioteket har även en del böcker med julpynt, men de flesta har rätt många år på nacken, och det är tyvärr sällan som det ges ut nya böcker med jultema. På internet kan man söka efter julpynt och det finns grupper på Facebook, för de som gillar julen och tycker om att pyssla och vara kreativa.
Under åren har jag prenumererat eller köpt lösnummer av många olika tidningar. Det har bland annat varit magasin om katter, trädgård, mat, fotografering och inredning. För ett tag sedan tipsade en av mina dialyssköterskor mig om att hon läste mängder med tidningar på internet, efter att hon blivit medlem hos Readly. Som medlem hos dem betalar man 99 kr/månad och får då via deras app tillgång till över 4000 magasin och dagstidningar, både svenska och utländska. Det går även att ladda ner tidningar och läsa när man inte är uppkopplad. Med ett och samma abonnemang kan 5 personer läsa varsin specifik tidning samtidigt. Jag har själv inte blivit medlem ännu, men nu tänker jag göra slag i saken och skaffa ett abonnemang. Självklart kan man även läsa tidningarna i en läsplatta eller i en mobiltelefon, under förutsättningen att den stödjer appar. Det finns presentkort att ge bort, som gäller för 1, 3, 6, 9 eller 12 månader. Kanske kan det bli en trevlig julklapp till någon bekant.
Det är ju ett par månader till julafton och för mig känns den långt borta just nu, men veckorna går fort och ska man hinna med lite pyssel så är det inte helt fel att börja redan nu. Det är ju så mycket annat som jag vill hinnas med, speciellt när advent närmar sig och jag vill gå på julmarknader, lyssna på Kulturskolans luciatåg, fixa blomsterarrangemang, baka, göra julgodis och köpa julklappar. Jaja, det sistnämnda är väl inget som jag direkt ser fram emot, men det hör ju julen till och det är bara mina närmaste släktingar, som jag förärar några få paket.
Nu ska jag titta efter amaryllislökar på nätet och beställa några ovanliga sorter. Mycket kan jag vara utan till jul, men att plantera amaryllislökar och göra jularrangemang med växter, mossor och pynt är ett måste.
Ta det lugnt! Jul lär det bli även utan pynt, pyssel, griljerad skinka och julgran, men kanske inte lika mysigt :-)

Kampen för alla cancerdrabbade går vidare

Det är många som kämpar mot cancer. Som tur är ger forskningen resultat och många drabbade blir idag helt friska, men oddsen är olika beroende på vilken typ av cancer man drabbas av och i vilket stadium sjukdomen upptäcks. Vilken typ av behandling man får skiljer sig också åt. Jag drabbades av bröstcancer för ungefär fem år sedan och valde att operera bort hela mitt högra bröst, tillsammans med cancertumören, även om det hade räckt att avlägsna en bit av bröstet, en så kallade tårtbit. Jag har alltid haft väldigt små bröst och skämtade någon gång och sa att i mina små pizzadegar kan man väl inte få cancer, men oj vad fel jag hade. Eftersom mina bröst varit så små, att jag inte ens använt bh, var det ett självklart beslut att ta bort hela bröstet. Min cancer hade tack och lov inte spridit sig till lymfkörtlarna i armhålan och då hela bröstet togs bort slapp jag att åka från Halmstad till Lund, för att genomgå 25 strålbehandlingar. Det hade blivit än mer jobbigt för mig, då jag sedan många år har dialysbehandling på sjukhus 4 ggr/veckan, vilket tar ungefär 5 timmar/behandling.
Min cancertyp var östrogenkänslig och då man inte hittade någon spridning i lymfkörtlarna, slapp jag behandlingar med  cellgifter. Istället fick jag medicin i tablettform varje dag, som skulle ska ta bort mitt östrogen, då östrogenkänslig cancer tillväxer av just östrogen. Medicinen, som jag tog i ett flertal år, gav mig en del biverkningar. Jag drabbades av ledvärk och svettades och frös emellanåt till en början, dessutom gjorde den mig extra trött, speciellt på mornarna då jag knappt orkade kliva upp. Alla läkemedel kan ge biverkningar, mer eller mindre svåra, men det är väldigt stor skillnad på hur olika patienter tål olika läkemedel.
Självklart hoppas jag att det inte finns några cancerceller kvar i min kropp och att jag ska slippa  återfall, men med cancer finns det tyvärr sällan några garantier. Det sägs att cancern förr eller senare sätter sig i huvudet, för den som drabbats av sjukdomen. Med det menas inte att själva sjukdomen sprider sig till huvudet, men tankarna uppfylls ofta av cancern, oron kring sjukdomen och framtiden. Den sjukes familj och närmast anhöriga drabbas även de av oro, funderingar och sorg över att se sin närstående må dåligt, kämpa mot sin sjukdom och genomgå jobbiga behandlingar. Det är inte ovanligt att frågan kommer upp om cancern är av en sådan sort, att den kan vara ärftlig. Ingen i min närmaste släkt har tidigare haft bröstcancer och läkaren kunde därför lugna mig med att min cancer inte är ärftlig.
Jag fick beskedet om min bröstcancer efter att jag gjort min allra första mammografi. Tumören var liten och jag hade inte känt den, då jag ibland undersökt mina bröst. Det var inte konstigt, då min läkare hade svårt att känna den, även om han visste var tumören satt i mitt lilla bröst. Nu när det gått 5 år sedan tumören upptäcktes, tänker jag inte längre på cancern varje dag, men om jag får ont på något nytt  ställe i kroppen väcks oron och tankarna om att cancern är tillbaka och har spritt sig i min kropp.
Innan jag själv fick min diagnos gjorde jag en liten rosa plantering med ljus i i en nysilverskål. Tanken var att sprida bilden på min rosa kreation på internet, för att uppmärksamma "Rosa bandetkampanjen", som just då var aktiv. Varje krona till forskningen är viktig. Ge ett bidrag du också och tänd ett ljus för alla dem som kämpar mot de elaka cancercellerna. De som forskar behöver ständigt mer pengar, för att kunna fortsätta sitt viktiga arbete. Varje år får drygt 61 000 personer i Sverige det skrämmande beskedet att de drabbats av cancer. Ungefär 8 000 av dem får diagnosen bröstcancer. Cirka
 30 procent av all cancer hos kvinnor är bröstcancer, som därmed är kvinnans vanligaste cancersjukdom. Även män kan drabbas av bröstcancer, men det är ovanligt. Forskningen har bidragit till att drygt 80 procent, av dem som drabbas av bröstcancer idag överlever. Främst genom att allt fler fall upptäcks tidigt, och på att behandlingsmetoderna blivit bättre.
Sedan 2003 har Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj tillsammans med alla som engagerat sig på olika sätt samlat in 843 miljoner kronor, vilket du kan läsa mer om här.
Det rosa bandet är en internationell symbol för kampen mot bröstcancer, som varje år under oktober – den internationella bröstcancermånaden – förenar och engagerar människor över hela världen.

Låt hösten vackra färger följa med in

På 80-talet var det populärt att göra en färganalys för att få reda på vilka färger på kläder, accessoarer, smycken och smink, som man skulle välja för att framhäva sin hudton. Man gick till en person som hade utbildat sig till färgterapeut och som tittade på hår och hud. Det gav svar på om man tillhörde gruppen vår, sommar, höst eller vinter och beroende på vilken årstid man bedömdes tillhöra gav svar på vilka färger man skulle välja på sin klädgarderob. En del personer tog testet på stort allvar och köpte nya kläder om det visade sig att de man hade sedan tidigare inte stämde överens med testresultatet. Jag åkte till Malmö för att genomgå en färganalys tillsammans med min syster och två av hennes tjejkompisar. Vi tog det mest som en kul grej. Det visade sig att jag var sommar och skulle välja kläder i svala färger med blå underton och det är vad jag så gott som alltid gjort. Jag har aldrig tyckt om varma färger med gula toner som orange, brunt och beige, som passar en person som tillhör gruppen vår.
Oavsett om jag ska välja färg på kläder, accessoarer, inredning, ja till och med blommor så tycker jag inte om gult och orange. Den enda gången som jag kan tänka mig att ha något hemma i min lägenhet med de färgerna, som jag dessutom tycker om, är nu på hösten och några små kycklingar till påsk.
Det finns mycket vackert i naturen som man kan plocka in och dekorera med såhär års. Nypon, kastanjer, äpplen, blad, fröställningar, för att bara nämna några exempel. För någon vecka sedan besökte jag Kaggagård, där jag köpte några prydnadspumpor i olika färg och form. De är fina att dekorera med direkt på ett bord eller i en skål. Man kan även göra hållare för värmeljus av pumporna, på samma sätt som jag tidigare gjort av äpplen. Läs här på min blogg hur man går till väga. Jag har sett tips på internet då man målat pumpor med olika metallfärger och dekorera dem med glitter. De såg festliga ut och jag kan tänka mig att det är ett roligt pyssel för barn, men jag tycker bättre om att ha pumporna helt naturliga.

I år är det ett riktigt rönnbärsår. Runtomkring hyreshusen där jag bor växer stora rönnar och grenarna dignar av de stora klasarna med bär i orange och rött. Rönnbär är fina att dekorera med på många sätt. Klasar med bär och blad kan läggas i mitten längs ett bord när man dukar till fest, i en skål tillsammans med pumpor eller kring ett blockljus, som ställts på ett silverfat. Vill man ägna lite mer tid åt att pyssla med rönnbär kan man trä dem på en lång tråd och sedan hänga som girlanger t.ex. i en ljuskrona. Trär man bären på en tunnare ståltråd kan man forma den till en ring eller ett hjärta och hänga i fönstret eller på dörren. Jag har två små glasflaskor med ljushållare sedan tidigare. Flaskorna brukar jag dekorera lite olika beroende på vilken årstid det är. Nu la jag rönnbär i flaskorna och eftersom bären torkar fort inomhus provade jag att koka en inläggningslag med lika delar vatten, socker och ättika, som jag hällde i flaskorna så de täckte bären. Det hade kanske gått bra att bara använda vanligt vatten, men risken hade varit att det bildats mögel på ytan. Rönnbären har hållit sig fina, men efter ett par veckor har färgen bleknat.

Det vackraste med hösten tycker jag är alla träd och buskar vars blad skiftar färg i en härlig färgpalett. Jag brukar plocka in blad, som jag lägger i press i en tjock bok, som jag inte är så rädd om. När bladen torkat kan man dekorera med dem. Man kan skriva vackra ord på dem med guldpenna och sätta upp på väggen eller använda bladen som placeringskort och skriva gästernas namn på dem när man dukar till fest.


















När jag besökte Fritz Blommor häromdagen stod det ett stort fat på marken utanför entrén. Det var fyllt med vatten och däri flöt solrosor i olika storlekar. Ett väldigt vackert blickfång. Det lämpar sig lika bra att ha ett fat eller skål med blommor på bordet inomhus. Man kan även lägga fina stenar i botten och flytljus tillsammans med blommorna.
Ja, det finns mycket som man kan hitta på med allt de vackra i naturen såhär års. Det behöver inte ta lång tid att fixa till eller vara krångligt. Det enkla är ofta det vackra. Har man svårt att komma på vad man ska göra kan man leta efter tips på internet, t.ex i pysselgrupper på Facebook eller göra ett besök på biblioteket och titta i pysselböcker och tidningar. Ta en promenad i naturen och plocka med dig det du hittar som kan användas till att dekorera med hemma. Sedan är det bara att släppa lös fantasin och kreativiteten.

Passiflorablommor bland pelargonerna på min inglasad balkong

Passiflora Incense, som jag hade i kruka på balkongen för flera år sedan.

 

Jag har bott i min hyreslägenhet på fjärde våningen sedan jag flyttade hemifrån 1992. Lägenheten ligger på översta våningen och jag har sol större delen av dagen. På balkongen har jag bra utsikt åt flera väderstreck och över tak och trädtoppar ser jag havet. När jag flyttade in saknade balkongen tak, vilket hade både för- och nackdelar. Det var härligt att kunna stå där ute sent på kvällarna under en stjärnklar himmel eller ligga på golvet och sola på sommaren.
Jag har alltid tyckt mycket om blommor och odling så det tog inte lång tid innan jag hade krukor med växter på min balkong. Andra sommaren, som jag bodde i min lägenhet, köpte jag två murbruksbaljor, 80x50 cm stora. I dem planterade jag ett flertal olika perenna växter allt från en stor klängros till en liten blåsippa och olika lökväxter. Jag gjorde hål i botten på lådorna och fyllde dem med lecakulor innan jag hällde i jorden. Det var viktigt med bra dränering, då jorden snabbt blev genomvåt när det regnade, liksom balkongmöbler och allt annat som jag hade där ute. Det var en av nackdelarna med att ha en balkong utan tak.

Kristikorsblomman, Passiflora caerulea,
blommar nu för fullt på min balkong.

 




För 13 år sedan bestämde jag mig för att låta glasa in min c:a 8 m² stora balkong och bygga tak över den, även om det resulterade i en fast kostnad och höjd hyra i all framtid. Jag hade funderat över det ett tag men plötsligt blev byggprojektet brådskande och fick en helt annan innebörd, än vad som var tänkt från början. 2005 blev jag nämligen väldigt sjuk av en ny medicin, som jag fick utskriven då min tredje transplanterade njure fått en alltmer försämrad funktion efter 6,5 år. Cirkulation blev jättedålig i mina ben och fötter och livet hängde plötsligt på en väldigt skör tråd. Som om inte det var nog hade jag några månader tidigare tvingats återgå till dialys 4 ggr/vecka på sjukhuset, då njuren nästan inte hade någon funktion kvar, trots byte av medicin. Efter att jag genomgått en akut operation, då man satte in ett konstgjort kärl i mitt ena ben, låg jag sedan inlagd 3,5 månad med höga morfindoser, som gjorde att jag inte visste vad som var dröm eller verklighet och jag sondmatades och var tvungen att ha blöja. Till slut kom jag hem, men då i rullstol. Jag kunde knappt gå eller stå på mina fötter, flera tår var svarta och trillade så småningom av foten och jag behandlades med morfinplåster och sprutor för min svåra värk. Det gjorde att jag var fast i min lägenhet och kunde inte ta mig ut på egen hand. Min pappa föreslog att jag skulle låta bygga tak över min balkong och få den inglasad, så att jag i alla fall skulle kunna ta mig ut dit och se lite natur och liv och rörelse nedanför huset. På den vägen blev det och i efterhand har jag aldrig ångrat det beslutet. Jag har haft så mycket mer glädje av min balkong efter det. Så småningom började jag kunna stå och gå, men jag kan fortfarande bara gå korta sträckor, har ofta ont i fötterna för varje steg jag tar och jag behöver starka värktabletter flera gånger om dagen, men numera kör jag bil kortare sträckor, åker och handlar, deltar i Svenska Pelargonsällskapets aktiviteter när jag orkar m.m.
Vid det här laget har jag vid ett flertal tillfällen berättat mer eller mindre om min sjukdomshistoria här på min blogg. Tråkig läsning kan tyckas, men nödvändigt för att den som läser ska få en bättre helhetsbild av min vardag och det jag skriver om, som i detta fallet betydelsen av min inglasade balkong, som gett och ger mig så mycket glädje på olika sätt.
När jag fick tillbaka lite mer rörlighet började jag så smått odla på min balkong igen, men det tog sig helt andra proportioner än förut och så småningom var det inte mycket golvyta där jag inte hade grönsaker, buskar, träd och blommor.
Sedan flera år tillbaka har jag 200-250 pelargoner av mer eller mindre ovanliga sorter, som man aldrig eller väldigt sällan hittar i vanliga blomsteraffärer eller handelsträdgårdar. Trots alla  pelargoner, som står i ett flertal hyllor och på planteringsbänkar, finns det lite plats för några få andra plantor på min balkong, bland annat några olika sorters Passiflora.

Mina Passifloraplantor på min balkong.

Slingerväxten Passiflora används både som prydnadsväxt, som läkeväxt och som fruktgivande växt. Den härstammar från från tre kontinenter: Amerika, Australien och Afrika. En del växer högt upp i bergen, medan andra arter växer på torrare områden i tropikerna. Det gör att de olika arterna har olika behov av ljus, vatten och temperatur. Det finns drygt 400 arter av Passionsblomma, Passiflora, och tusentals sorter. Gemensamt för dem är att de är fleråriga, kräver mycket ljus och gärna fuktig miljö.
Den vanligaste sorten är Kristikorsblomman, Passiflora caerulea. Den säljs oftast upplindad på båge och kan få 3-4 meter långa stänglar. Blommorna är otroligt vackra och jag tycker att de ser väldigt exotiska ut. Jag har under åren köpt plantor vid flera tillfällen, som jag haft i fönsterkarmen inomhus. De har blommat någon vecka och sedan har bladen börjat vissna och så småningom har de hamnat i soporna. Troligtvis trivdes de inte i fönsterkarmen ovanför det varma elementet, då Kristikorsblomman trivs svalt och blommar mest vid 15°C, vilket jag inte visste då. En del passiflorasorter vill ha sval nattemperatur, medan andra vill ha 16-20°C. När blomknopparna kommer på våren är det lagom att börja gödselvattna plantorna varje vecka och fortsätta så under hela sommaren, men ge inte för mycket gödning då det kan leda till att det växer mest blad och det bildas få knoppar. Om man har tur kan det bildas en frukt på plantan och fröna inne i den kan man så, men de kan vara svåra att få att gro. Olika fröfirmor brukar sälja frön av Kristikorsblomman.För ett par år sedan köpte jag en stickling på Lidl, som jag planterade i en zinkspann, på den då inglasade balkongen. Den växte och fick långa stänglar, som jag virade runt en hög spaljé. Plantan fick inga knoppar första året, men tidigt på våren året därpå blev jag verkligen överraskad då jag plötsligt fick se att det kommit mängder med knoppar på flera stänglar, som sedan blommade en efter en. Passiflorans blommor är tyvärr kortlivade och vissnar ofta redan efter ett dygn. Om man läser om Kristikorsblomman står det att den är lättodlad och det håller jag med om, men jorden som den står i får absolut inte torka ut. Tyvärr var det nog vad som hände min stora, fina planta förra hösten då jag mådde väldigt dåligt psykiskt och inte orkade ta hand om mina växter på bästa sätt. I våras skulle jag köpa en ny stickling, men när jag väl kom till Lidl, som annonserat om att de sålde sticklingar, var de slut. Jag köpte istället en fullvuxen planta på båge. Då stänglarna var väldigt långa ville jag låta min planta slingra sig kring ett större och högre växtstöd. Jag virade därför väldigt försiktigt upp stänglarna från bågen och när jag nästan var klar klippte jag av och tog bort den lilla plastbågen ur krukan. Även om jag var väldigt försiktig hände det som inte fick hända. Jag råkade klippa av plantans enda, flera meter långa stängel, några decimeter ovanför jordytan. Hur kunde jag göra något så dumt? Vilken otrolig besvikelse! Jag satte ner det som var kvar av plantan i en spann jord och den långa stängeln klippte jag i 3-4 dm långa bitar och satte dem i en kanna med vatten. Efter flera veckor kom små rötter på några enstaka växtdelar. Så småningom planterade jag ut dem på balkongen tillsammans med en stickling, som jag hittade i en annan butik någon vecka senare. Jag trodde inte att jag skulle få se några blommor i år, men för ett par veckor sedan kom första knopparna och nu blommar den nästan varje dag, till min stora glädje. Passifloran finns med flera olika färger på blommorna och kronbladen är lite smalare på vissa sorter. Karaktärsbladen skiljer sig också åt något, då en del sorter har mer spetsiga blad än andra, som har rundade blad.
I somras fick jag tag i två andra sorters Passiflora. En med violetta kronblad, Passiflora x violacea Eynsford Gem, även den på båge och Passiflora Belotti, med två olika färger på kronbladen, men av den bara ett par orotade toppsticklingar. Jag vet inte hur jag lyckades göra samma misstag ännu en gång med Passiflora x violacea Eynsford Gem. Det slutade med att jag stod med ännu en avklippt stängel. Det var inget annat att göra än att klippa den långa stängel i mindre bitar och sätta även dem i vatten. Några har rotats sig och är planterade på balkongen, men jag lär inte få se några blommor på dem i år.
Om det mest optimala är att rota Passifloran i vatten eller jord vet jag faktiskt inte. Jag har läst att de kan rotas i såjord, men jag lyckades inte med det. Då använde jag i och för sig vanlig blomjord. Sedan provade jag därför att sätta stjälkarna i vatten, men det var bara ett fåtal av dem som fick rötter trots att de nu stått i vatten i närmare två månader och jag bytt till nytt vatten varje vecka.
Under vintern får mina Passifloraplantor och Pelargoner stå kvar ute på balkongen. Båda tål temperaturer ner mot nollgradigt, men inte frost. De vill även stå så ljust som möjligt. Här nere i södra Sverige har vi inte haft nattfrost ännu, men när temperaturen sjunker under vintern har jag en värmefläkt på balkongen, som ser till att temperaturen håller sig på plussidan. När solen är framme kan det bli riktigt behagligt på balkongen även vintertid, så det gäller att ha koll på växterna så att de inte torkar ut helt, men risken är alltid större att de dör av för mycket vatten, oavsett vilken årstid det är. På våren kan Passifloraplantorna klippas ner vid behov.
Förväntningarna är stora inför nästa säsong då jag håller tummarna för att jag får se mina två nya Passiflorasorter blomma för första gången, speciellt som jag inte har haft någon av dem tidigare. Självklart hoppas jag även att alla mina pelargoner ska klara kommande vintern, för det är aldrig kul när samlingen krymper. Jag orkade inte följa med med Svenska Pelargonsällskapet Halland, när de ordnade utfärder till olika pelargonodlare varken i fjol eller i år. I slutet av sommaren stod besök hemma hos två medlemmar på programmet och till min stora glädje kunde jag följa med då och det resulterade i att jag kom hem med ett flertal orotade sticklingar, men även ett par stora plantor av ovanliga pelargonsorter.
När jag kom till dialysen dagen efter att jag varit iväg med mina goa pelargonvänner, för första gången på över 1,5 år, berättade jag att jag precis kommit hem från min tvåveckorsresa till Thailand. Nu skojar du väl ändå, sa en av sköterskorna. Ja, skrattade jag, men utflykten till Knäred var ett sådant otroligt lyft för mig eftersom jag länge mått så dåligt, främst psykiskt, att jag inte orkat att ta mig utanför Halmstad på nästan två år. Många dagar har jag inte ens orkat att ta mig utanför lägenheten och mest legat i sängen, i hopp om att somna och slippa tänka och känna. Nu mår jag bättre, även om jag fortfarande inte mår bra och ligger i sängen vissa dagar. Dessutom har jag haft mycket problem med dialysen i sommar och tyvärr ännu några andra krämpor, men jag kan åter glädjas över mina blommor och det är ett jättelyft i vardagen. Tyvärr får jag ta det lugnt med växterna, då jag fått jätteont i tumbasen och leden glider ur läge. Hoppas att ortopeden kan åtgärda problemet. Jag har i alla fall gått igenom alla pelargoner inför höst och vinter och de behöver inte vattnas så ofta nu och de kommer att blomma ett bra tag till, även under vintern men då mer sparsamt.

Årets sista svenska jordgubbar doppade i choklad

Juni, juli och augusti är årets sommarmånader, så ser man till almanackan är sommaren över för i år, men då dygnets medeltemperatur hållit sig varaktigt över 10°C har det varit sommar även in i september månad enligt den meteorologiska definitionen på sommar. Vårt land är ju avlångt och temperaturen skiljer sig avsevärt från söder till norr, vilket gör att hösten nu kommit i mer än halva Sverige, om inte i hela landet med tanke på att det bara var 3°C natten som passerade i Halmstad. Oavsett sommar eller höst finns det många goda, svenskodlade grönsaker och frukter att sätta tänderna i såhär års.
När sommaren börjar och de första svenska jordgubbarna är mogna brukar jag tänka att i år ska jag verkligen passa på att njuta av de lokalodlade, röda gubbarna hela säsongen, så mycket jag bara kan och får, för plötsligt är sommaren slut liksom de svenskodlade jordgubbarna. De sista veckorna har det varit tomt utanför ICA-butikens entré, där jag oftast brukar handla. Hela sommaren har där stått ett stånd varje dag där de sålt närodlade hallon och jordgubbar.
När jag handlat de senaste veckorna har det ändå funnits jordgubbar att köpa, men då inne på butikens fruktavdelning, så jag har köpt en liter varje vecka även om jag inte får äta så många jordgubbar då jag har dialys. Oftast brukar jag äta dem som de är eller med lite strösocker och gräddmjölk. Något annat som jag tycker är väldigt gott är att doppa jordgubbarna i smält choklad. Jag förbereder frukten, skalar den om det behövs, skär den i bitar och lägger upp den på ett fat. När chokladen är smält sticker jag en liten gaffel i en fruktbit, doppar i den smälta chokladen och in med den i munnen. Mmmmmm, underbart gott!
Det går bra att använda vanlig blockchoklad, men ibland köper jag choklad i en av stans chokladbutiker. Den är dyrare, men ger helt klart en mycket godare smakupplevelse. Då jag oftast äter ensam räcker det att smälta några bitar choklad i en riktigt liten skål i mikron. Jag delar chokladen i mindre bitar och tillsätter en skvätt vispgrädde och sätter in skålen i mikron på full effekt i 10-15 sekunder och rör sedan om med jämna mellanrum tills att chokladen smält och blandat sig ordentligt med grädden. Det är viktigt att pausa och röra om med korta intervaller då risken annars är att chokladen blir för varm och klumpar sig. Hur mycket grädde man ska använda beror helt på hur tjock man vill att chokladsåsen ska vara. Grädden går att utesluta helt. Vilken typ av choklad man använder är en smaksak. Toblerone är en av mina favoriter och jag har även använt flera av Marabous olika chokladkakor. Härom dagen hittade jag en ny smak på Marabous 200 g chokladkakor på RUSTA. De kostade bara 9 kr/st. Klassisk Marabou Mjölkchoklad med väldigt små bitar av KEX och nougatsmak, var väldigt god att doppa frukt i och chokladsåsen fick en lite krispig struktur.

 

Självklart är det gott att även doppa annan frukt i choklad, som melon, ananas, vindruvor, äpple, päron och även marshmallows. Är man flera som ska äta är det en fördel att använda en fonduegryta till chokladen, men har man ingen sådan kan man smälta chokladen med grädden i en vanlig gryta och hälla upp i en gemensam, större skål eller små skålar till var och en. De kan lätt sättas in i mikron om chokladen blir för kall och behöver värmas upp.
I de flesta recept rekommenderas 200 g choklad till 1-2 dl grädde. Vill man ha en mer vuxen smak kan man tillsätta 1-2 msk konjak. Chokladen smälts i grädden, som först kokats upp och sist tillsätts konjaken.
Chokladdoppad frukt är väldigt gott och är enkelt och går fort att fixa till. Jag tycker att det är något speciellt med smaken av svensk, färsk frukt och bär, så passa på nu och njut innan säsongen är över.

Pillerask från Patriks prylar

I Röinge utanför Halmstad ligger "Patriks prylar", som 2018 blev utsedd till "ÅRETS BUTIK" i Halmstad. Det är en butik med en hel del väldigt speciella och spännande grejor till dig själv och till hemmet. En del saker är nyproducerade, andra är begagnade och vissa är gjorda av återanvända prylar. Även om man inte är ute efter något speciellt tycker jag att det är kul att bara gå runt och titta i butiken, där mycket varor finns inomhus men även utomhus. Jag känner Patrik sedan många år tillbaka, då han var klasskamrat med min syster och de jobbade även samtidigt på ett konditori i Halmstad. Patrik bodde ett kvarter bort när vi växte upp och några gånger var jag hemma hos honom och tittade på hans husdjur. Även om jag inte känner "Putte" väldigt väl, gör det ändå att det är extra roligt att besöka hans butik och se att han lyckats så bra och fått en stor kundkrets. När jag var där senast köpte jag en ljusslinga, som är 9 meter lång och har 160 små ljuskällor. Jag ska hänga den kring några tavlor på väggen i vardagsrummet och vidare in bland prylar och böcker i två bokhyllor. Jag hittade även en liten pillerask i plåt med mintpastiller. Min första tanke var att den skulle passa bra att ha mina tabletter i, då jag alltid har med mig en del mediciner vart jag än går, men främst var det bilden på asken som jag fastnade för. Dels gillar jag den gamla stilen på motivet och självklart att det är en katt på locket, kattgalen som jag är. Även texten "Who needs men anyway?" passar mig då jag i stort sett alltid levt singelliv. Sedan 12-13 år tillbaka är dessutom min stora kärlek i livet mina två katter Tindra och Ängla, som är mitt allt. Jag hade självklart även velat ha en karl, men med mina krämpor, dialys, psykisk ohälsa, värk och allt annat som påverkar min ork och mitt mående negativt har jag inte orken att leta efter han med stort H. Mintpastillerna i asken föll mig inte i smaken och hamnade i soporna, men både asken och ljusslingan var två riktigt bra köp.
För någon vecka sedan var det halva priset på det mesta i butiken, så det blir nog snart ett nytt besök hos "Putte", då rean säkert lämnat plats åt mycket nya prylar.
Ta gärna en titt på "Patrik prylars" hemsida här. Där hittar du ett axplock av butikens utbud. "Patriks prylar" finns även med på Facebook och den sidan hittar du här.
I samma lokal som "Patriks prylar" finns "Lindas Ekocafé", som erbjuder lättare luncher och närproducerat och hembakat fikabröd med kaffe och te från "Slöinge Kafferosteri". Vad som mer exakt serveras varierar med säsongen, men det finns alltid soppa, paj med sallad, smörgåsar och annat smått och gott på menyn. Mer om Lindas café hittar du på hemsidan här.

Nu står Ballongblommorna som vackrast i rabatten

Många blommor har redan haft sin vackraste period för i år, men än finns det mycket kvar att njuta av. Flera växter blommar ju först nu på sensommaren så även om augusti, som är den sista sommarmånaden, precis är över bjuder växtligheten framöver på mycket vackert med sin mustiga och varma färgpalett. Jag hoppas såklart att sommarvärmen dröjer sig kvar ett bra tag till, även om jag inte tycker om när temperaturen stiger över 22-23 °C. Meteorologerna förutspådde, innan veckan började, att den skulle bli ovanligt varm för årstiden och det visade sig ju stämma. Att temperaturen närmar sig 30 °C på flera platser i landet såhär i början av september är snudd på värmerekord. Jag tycker att det känns oroligt om dessa temperaturtoppar kommer allt tätare och att det är något som vi måste vänja oss vid framöver.
Mina pelargoner, som jag har på min inglasade balkong, är oftast som finast såhär års. Då har även en del av årets nya sticklingar hunnit växa till sig och fått sina första blommor, vilket alltid är extra spännande. Primulan, som jag köpte i början av året och som jag planterade ut tidigt i våras, blommade igen efter någon månad. Nu har plantan vuxit till sig och blommar en tredje gång, vilket jag absolut inte hade förväntat mig. Det står många träd utanför hyreshuset där jag bor, då Hallägraskogen med sina olika lövträd sträckte sig över området innan det blev bebyggt. Under ett par lönnar, som står ett par meter utanför ytterdörren, ligger det nu bruna "näsor" och en del löv i små högar i och kring rabatten intill huset. Det får mig att känna av lite tråkiga höstkänslor, men övriga träd står glädjande nog fortfarande helt gröna och rönnbären lyser starkt orange, där de hänger i stora klasar.

Primulan, som jag köpte veckan efter nyår, blommar nu för
tredje gången i år.

En växt som är som finast nu är Ballongblomman, Nicandra physalodes, som jag aldrig hade sett eller hört talas om innan jag för tre år sedan fick en liten frösådd planta av en bekant. Den var då knappt 2 dm hög och jag trodde att jag skulle kunna ha den i en kruka på balkongen. Jag insåg ganska snart att plantan skulle bli alldeles för stor att ha på balkongen, då den växte fort åt alla håll. Istället planterade jag ut den i rabatten utanför hyreshuset. Plantan blev ungefär 80 cm hög och fick stora blad och klockformade blommor i vitt och ljust blåviolett. De höll tyvärr bara ett dygn, men det kom nya blommor hela tiden som följdes av vackra frökapslar med mängder av minimala, små frön. Jag blir alltid lika förvånad över hur ett så litet frö kan växa och bli till en så hög och vid planta på så kort tid.
För två år sedan sådde jag frön och grävde ner ett tiotal små plantor utanför huset. Några dagar senare kom två killar, som skulle göra fint i rabatterna och bland annat kratta och rensa bort ogräs. Intill huset växte mycket våtarv, men den togs inte bort. Däremot ryckte de, till min förtvivlan, upp alla mina Ballongblommor. I år gjorde jag ett nytt försök, men väntade med att gräva ner plantorna tills att trädgårdsarbetarna varit där i början av sommaren.

Några av plantorna av Ballongblomma,
som står i rabatten utanför hyreshuset

Jag satte ut åtta plantor. Fem av dem har blivit stora och fina, men tre växer i en rabatt där jorden är så hård, kompakt och full med trädrötter så att det var svårt att bara gräva ner plantorna. De har klarat sig men bara blivit ett par decimeter höga och fått några enstaka små blommor, trots att jag både vattnat och strött ut gödning. Plantorna som växt på husets skuggsida har inte blivit lika täta och har inte heller fått lika många blommor, som de tre som stått i solen.
Ballongblomman är en ettårig, lättodlad sommarblomma. Stora delar av plantan innehåller alkaloiden solanin, som är starkt irriterande och kan ge magbesvär. Får man i sig större mängder av växten kan det resultera i andra symptom, men då den smakar väldigt illa är risken liten att någon får i sig en större mängd av den.
Ballongblomman tillhör familjen potatisväxter, Solanaceae, och kommer ursprungligen från Peru. Den har en otrolig växtkraft och på några veckor växer den till en stor buske. De klockformade blommorna i vitt och ljust blåviolett övergår till en svart- och grönmelerad frökapsel, med ett bär fyllt med mängder av frön inuti. Växten frösår sig lätt, men då jag planterade ut den i rabatten utanför hyreshuset valde jag att ta bort den innan frökapslarna öppnades och släppte ut sina frön. Ballongblomman fungerar bra att ta in som snittblomma, men det är inget som jag själv provat på då jag är rädd för att mina katter ska slicka på grenarna och bli sjuka.
Jag vill verkligen tipsa om denna vackra och ganska okända växt. Fröna sås ytligt på våren och plantorna sätts ut när risken för frost är över, med gott och väl en halvmeters mellanrum. Ett gram med frön från Ballongblomman motsvarar ungefär tusen frön, så man kan gladeligen dela med sig av dem till grannar, vänner och bekanta, som tycker om odling och det brukar vara uppskattat.

Västerbottenpaj till kräftorna eller till en somrig lunchtallrik

Vid den här tiden på sensommaren äter vi som mest kräftor i Sverige. Det har funnits olika regler för kräftfiske, som kommit och gått under lång tid tillbaka. För inte så många år sedan fick man snällt invänta kräftpremiären innan man kunde avnjuta de goda skaldjuren. Kräftpremiären var den dag på året då man tidigast fick fiska och sälja kräftor. Reglerna för kräftfiske kom till då man var rädd att man skulle fiska för mycket kräftor så att dessa svenska skaldjur skulle utrotas. För så länge sedan som 1878 infördes ett förbud mot att fiska kräftor i Hjälmaren mellan den 1 november och den 7 augusti. Det låg till grund till att kräftpremiären bestämdes till den 8:e augusti. Idag finns det inte längre något allmänt förbud mot att fiska kräftor i våra sjöar i Sverige, men i några sjöar finns det fortfarande kvar förbud, men de gäller bara under vissa tider under året. Idag har vi därför inget specifikt datum för den svenska kräftpremiären och vi kan njuta av de goda skaldjuren året om.
Den så kallade fiskeriförordningen avskaffades den 1 januari 1994. Sedan den 10 februari 2014 måste den som ska fiska kräftor ha ett särskilt tillstånd och vara yrkesfiskare, eller vara fiskerättsinnehavare med eget vatten. Det finns dock undantag "I Vättern får allmänheten fiska kräftor utan särskilt tillstånd under ett antal helger, från och med den andra fredagen i augusti till och med den andra söndagen i september". Vid årsskiftet kommer det nya regler för kräftfiske, men för de som vill äta utländska kräftor brukar de finnas att köpa frysta under hela året. Havskräftor fiskas året om, men priset på dessa skaldjur varierar under året till följd av tillgång och efterfråga.
Jag tycker mycket om skaldjur och havskräftor är min stora favorit. Jag äter dem oftast tillsammans med rostat bröd och några olika sorters ostar, men funderade på att byta ut brödet till en bit ostpaj. Jag har alltid tyckt om att laga mat, men västerbottenpaj har jag aldrig gjort tidigare. För några veckor sedan inföll lusten och orken samtidigt och jag fick äntligen tillagat en ostpaj, efter ett recept som jag fått av min syster. Den blev väldigt lyckad och smakade bra tillsammans med några havskräftor, färska grönsaker m.m. Jag kan verkligen rekommendera västerbottenpajen till skaldjur, på en buffé, eller till en förrätts- eller lunchtallrik, med några olika tillbehör. Pajen går utmärkt att frysa och smakar ändå ok. Jag äter den lika gärna kylskåpskall som ljummen, lite beroende på vad man serverar till. Till dig som sällan lagar mat och känner dig osäker i köket vill jag rekommendera att tillaga denna paj. Den är väldigt enkel och går fort att göra innan den ska in i ugnen. Fallgroparna är få och följer man receptet ska ingenting gå fel och du kommer att imponera på dina gäster. Jag använde vispgrädde istället för mellangrädde, som det står i receptet nedan, och det gjorde pajen ännu lite godare.

 










 





Under årets varmaste sommardagar har jag knappt känt mig hungrig och än mindre sugen på varm mat. En tallrik fil med flingor, jordgubbar eller en bit vattenmelon tillsammans med några skivor lufttorkad skinka är sådan mat som jag då kan bli sugen på. Tyvärr är den maten inte så lämplig för mig, då mina njurar inte fungerar och jag helt saknar urinproduktion. Därför har jag strikta vätskerestriktioner och att bara få dricka 5 dl/dygn, vätskan i maten inräknad, är jobbigt även om det inte är en stekhet sommardag. Dessutom måste jag se upp med födoämnen som innehåller mycket salt, kalium och fosfat. Det känns extra jobbigt den här tiden på året då det finns så mycket god frukt och bär, men som tyvärr ofta innehåller både mycket vätska och kalium. Jordgubbar är ett sådant exempel, som jag bör undvika i större mängder, men ett par goa gubbar unnar jag mig då och då trots allt. Det är lite som för de personer som vill gå ner i vikt, man kan äta det mesta men i små mängder.
Vid ett par tillfällen har jag tagit upp en bit paj ur frysen och tinat och ätit tillsammans med några olika charkvaror som lufttorkad skinka, salami, rostbiff, griljerad skinka och kallrökt lax. Såhär års finns det extra mycket frukt och grönsaker, som är gott att äta till och som dessutom får hela upplägget på tallriken att se extra gott ut. Jag tog lite av varje av det jag hade hemma som gurka, små tomater, melon, majs och några vackra blad av blodskräppa, som jag odlar i en kruka på balkongen. Blodskräppan, eller Ängssyra som den också kallas, kan odlas inomhus under hela året under växtbelysning.
Passa på att njuta av sensommaren innan hösten tar vid, men även när augusti månad är över finns det fortfarande mycket färsk svensk frukt och grönsaker att avnjuta.

Recept västerbottenpaj
6-8 bitar
Pajdeg:
3 dl vetemjöl
½ tsk salt
125 g smör
1 ägg
Fyllning:
3 ägg
300 g riven västerbottenost
2,5 dl mellangrädde
1 dl mjölk
salt (½-1 tsk)
vitpeppar

Gör såhär:
1. Blanda vetemjöl, salt och smör, finfördela.
2. Tillsätt ägget och blanda snabbt ihop till en deg. Tryck ut degen i en pajform som är 24 centimeter i diameter.
3. Låt vila i kylen cirka en halvtimme.
4. Nagga degbotten med en gaffel och förgrädda pajskalet i 200°C i 10–15 minuter.
5. Vispa ihop ägg, mjölk och grädde, tillsätt sedan den rivna osten. Smaksätt med salt och peppar.
6. Häll fyllningen i pajskalet och grädda 25–30 minuter i nedre delen av ugnen. Pajen är klar när fyllningen har “stannat” och pajen har fått fin färg.
7. Garnera med kryddgrönt, till exempel dill eller färsk oregano eller timjan.
8. Servera pajen ljummen.

Årets odling på 8 m²

Bilden är tagen i början av sommaren och då jag klippte ner mina
pelargoner sent i år kom även blomningen igång senare.

Minns du filmen Rännstensungar från 1974, som då var en nyinspelning och gjordes 30 år efter att den första filmen spelades in? Cornelis Vreeswijk, Anita Lindblom och Monica Zetterlund var några av skådespelarna i filmen från 1974. Lilla rullstolsbundna Ninni var huvudperson i filmen och spelades av Karin C. Falk. I filmen har Ninni mist sin mamma och tas omhand av Johan Fahlén, som försöker försörja sig på att sälja tavlor, som han själv har målat. Ninni sitter ofta utomhus i sin rullstol på innergården mellan husen, där även andra ungar håller till och leker och busar. I ett hörn av gården har Ninni några lerkrukor stående och i dem har hon några klena, små pelargonplantor, som hon vårdar ömt. Jag minns speciellt ett par repliker i filmen, när en av pojkarna är elak och hotar att slänga Ninnis pelargonkrukor i marken. Ninni utbrister då med tårar i ögonen. "Mina blommor, akta mina blommor. Döda dem inte, låt dem få leva". Filmen slutar lyckligt och Ninni kan gå igen och hon och gårdens stadsbarn får möjlighet att åka ut på landet. I filmen sjunger Ninni en sång "I min lilla värld av blommor", med en text som jag tycker är väldigt fin. Sångtexten finner du i slutet av inlägget.
Liksom för lilla, sjuka Ninni i filmen har blommor en stor plats i mitt hjärta, även om mina två älskade katter kommer i första hand. Min odling har och har haft en stor betydelse i alla år och därför skriver jag ofta om den här på min blogg. Jag har varit allvarligt sjuk i stort sett hela mitt liv. Bland annat har jag haft dialys i 30 år, genomgått tre transplantationer, opererat bort ett bröst, amputerat tår och har värk och svårt att gå, för att nämna en del av mina krämpor. Min odling fungerar som terapi och ger mig ett lugn, utöver att jag tycker att blommor är otroligt vackra och att det är både roligt och njutningsfullt att pyssla om dem. Jag har funderat över vad det är som är så lugnande med odling och varför så många tycker om att pyssla med sina växter. Det är ju till och med så att människor med psykisk ohälsa får vistas på gårdar och sysselsätta sig med odling under ordnade former. Detta är något som man satsar på alltmer runt om i landet, då man sett att det gett ett positivt resultat. Det sägs ju ibland, om än lite på skämt, att blommor även behöver kärlek för att trivas. Kan det vara så för att växter är levande och vi människor tycker om att ta hand om och ge kärlek till det som lever. Inte för att blommor kan likställas med våra medmänniskor och husdjur, men vi vill ju vårda våra växter så de växer, blommar och trivs och jag måste erkänna att jag ibland kan känna en slags sorg när någon blomma dör för att jag inte lyckats sköta om den.
När någon av mina nya pelargonplantor får sin första knopp och blommar för första gången i min ägo känner jag både glädje och spänning. Ännu mer speciellt är det när de plantor, som jag själv odlat upp från frön tagna från mina egna pelargoner, får sina allra första blommor. Då vet man inte vad man kan förvänta sig för utseende och färg på blommorna. Vill du läsa om hur man tar frön från pelargoner, kan du göra det här på min blogg. Tidigare när jag odlade tomater, gurkor, smultron och annat ätbart på balkongen var det alltid spännande att få smaka det jag själv odlat och det var något speciellt med att få smaka säsongens första solmogna tomat. Ett par år köpte jag tomater av flera udda sorter, när jag var på trädgårdsmässa. Jag torkade kärnorna och sådde dem året därpå och fick på så vis tomatplantor av sorter som inte fanns att köpa i handeln. Tyvärr blev det väldigt mycket vita flygare på tomatplantorna, men även på en del andra plantor och därför har jag nästan helt slutat att odla grönsaker på min balkong. Sedan några år tillbaka har jag mestadels pelargoner på min inglasade balkong. Innan dess odlade jag allt från sallad, gurkor, smultron och meloner till blommor, små buskar och träd. Det mesta går att odla i krukor, men i mindre skala än i en trädgård.

Det får plats mycket på 8 m² balkong. Utöver alla växter har både
mina katter och jag platser att vila på, men det är inte så ofta som jag bara
sitter still därute. Jag tycker bättre om att gå runt och titta och plocka med
mina växter.

Mitt intresse för blommor började redan när jag var liten och utöver odling har jag alltid haft många skapande intressen, med bild, färg och form i fokus. Att pyssla med blommor är även det skapande på sitt sätt. I en trädgård brukar man välja plantor, buskar och träd, som harmonierar med varandra både efter storlek, utseende och färger på både blad och blommor och även så att rabatterna är vackra större delen av året. Att arrangera plantor i en balkonglåda, en större kruka eller i ett kärl att ha inomhus är också skapande, men det är främst när man gör ett arrangemang med snittblommor eller binder en blombukett, som man riktigt får utlopp för sin kreativa ådra. Efter att jag slutat gymnasiet sökte jag en så kallat förberedande hantverksutbildning, med inriktning mot floristyrket. Tyvärr blev jag inte antagen, då utbildningen var gymnasial och jag redan gått en treårig gymnasieutbildning och då sökte jag på annan kvot. Det som gjorde mig mest besviken, men även arg, var att kvinnan på intagningskansliet ansåg att jag ändå inte skulle orkat med att jobba som florist på grund av min sjukdom och att det inte var ett lämpligt yrke för mig, då hon felaktigt påstod att det är väldigt kallt där floristerna står och binder blommor. Tyvärr verkade hon inte ha så mycket kunskap om floristyrket. På den tiden var jag väldigt försiktig, tyst och var sällan påstridig, långt ifrån hur jag kan vara idag, så jag sa inte emot henne. Det blev ingen utbildning till florist då och har inte blivit av senare heller. Drömmen om att bli florist har jag aldrig övergett och vid några enstaka kvällar har jag besökt ett par olika blomsteraffärer i Halmstad, som hållit i snabbkurser under några timmar. Jag har även gått blomsterkurser under några terminer, som anordnades av ett av stans studieförbund. Det har inspirerat mig ännu mer till att göra olika blomsterarrangemang att ha inomhus, främst vid advent, jul och påsk, men även andra tider på året då det inte är så mycket att göra med odlingen på min balkong.
Förra året låg jag inlagd på sjukhuset ett flertal gånger, främst för min depression med svår ångest och suicidtankar, men även flera veckor på infektionsavdelningen, då jag drabbades av sepsis (blodförgiftning). Under den tiden fick tyvärr inte mina pelargoner den omvårdnad som de brukar få. Mina närmaste grannar, som hjälper mig med allt möjligt och är ett stort stöd, tog hand om mina katter och min odling och de vattnade alla plantor när jag låg inlagd. De fick verkligen mycket att göra och de gjorde ett oersättligt jobb då de vattnade mina över 250 pelargoner, under fjolårets ovanligt heta sommardagar då plantorna krävde ovanligt mycket vatten.

En solcellsdriven fontänpump tillför vistelsen på balkongen ännu mer lugn
med sitt porlande ljud. Sköldpaddan är såklart inte levande
om någon mot förmodan skulle tro det.

 










Dagarna då jag var hemma orkade jag inte sköta om min odling, utöver att ge plantorna vatten. Emellanåt mådde jag så dåligt psykiskt att jag önskade att någon skulle komma och köra alla mina växter till tippen. Många pelargoner klarade sig trots allt, men det var ingen vacker syn på balkongen på sensommaren. Jag hade inte orkat med att plocka bort vissna blad och blommor och de vita flygarna härjade fritt. En kolfjäril hade hittat in på balkongen och dess larver hann mumsa i sig ett flertal pelargonplantor innan jag hittade de glupska små djuren. Flera pelargoner fick jag tyvärr slänga efter larvernas framfart. En sen kväll i början av sommaren förra året, när jag mådde lite bättre, beställde jag 17 pelargonsticklingar från England. Det ångrade jag sedan bittert mitt i all bedrövelsen då jag oroade mig över om jag skulle orka med att ta hand om dem när de anlände. Leveransen blev kraftigt försenad och när jag fick veta att jag skulle få sticklingarna först i oktober månad, valde jag till slut att dra tillbaka min beställning och få pengarna tillbaka. Just då kändes det som en otrolig lättnad. Även i år har jag funderat över att beställa sticklingar från England, men jag har avstått, med rädslan över att jag skulle bli lika ångestfylld som förra året. Det är ju inte så att det saknas pelargoner på min balkong, men det är alltid lika roligt när man packar upp ett paket med nya sticklingar, som ska ta plats på balkongen.
Jag mår fortfarande väldigt dåligt psykiskt och min sjukskrivning har förlängts ett flertal gånger. Mitt mående åker bergochdalbana och vissa dagar ligger jag mest och sover i soffan eller sängen, medans det kommer dagar där emellan då jag gläds över mina blommor, ger mig iväg med bilen och handlar mat, gosar med mina älskade katter m.m. De dagarna tror jag att min psykiska hälsa är på väg att vända och gå åt rätt håll, men någon dag senare är ångesten tillbaka, jag blir jättetrött och orkar inte ta tag i enkla vardagssysslor. Mina älskade katter håller sig extra nära mig när jag mår dåligt och de försöker muntra upp mig på sina sätt.
Tyvärr har jag, under flera veckors tid, haft problem att sticka mina dialysnålar, vilket jag gör själv sedan många år tillbaka. Det krävs att de tjocka nålarna ligger rätt i kärlen i min arm för att det ska gå att utföra dialysbehandlingen. I armen har jag en så kallat AV-fistel, som innebär att en liten del av en ven och en artär opererats ihop, med en öppning emellan. På så vis blir trycket högre i venerna och kärlen växer till och på så vis går det att få ett tillräckligt högt blodflöde för att kunna köra en dialysbehandling, men även en infart i armen behövs utan för stort motstånd. Då mina njurar inte fungerat sedan jag var 12 år måste jag ha dialys 4 gånger/veckan. Utan dialys dör jag och när det krånglar med nålarna får jag hemska tankar och mår fruktansvärt dåligt psykiskt. Även om det har   varit krångel med mina kärl i armen vid ett flertal tillfällen under alla år har min ångest inte alls blivit mindre. Förra veckan gjorde en kärlkirurg ultraljud på kärlen i min arm och även en angio, då man går in i kärlet och sprutar kontrast för att studera kärlen och även kan vidga kärl om det blivit en förträngning. Jag har alltid tyckt att det är obehagligt att behöva genomgå en angio. Tyvärr fick jag bara en liten tablett, som skulle lugna mig under ingreppet, trots att jag bad sköterskan att informera läkaren att läsa min journal, för att se hur mycket läkemedel jag fått vid tidigare tillfällen. Det är tyvärr höga doser, förhållandevis till min lilla vikt och längd.

Ballongblommorna får inte plats på min balkong,
så de har jag planterat ut i rabatterna utanför hyreshuset.
Vackra blommor och frökapslarna, vilka ger mängder med frön
att så kommande år eller ge bort till odlingsglada vänner.
Tack Karin, som gav mig en stickling för ett par år sedan.

 



















I våras planterade jag om mina pelargoner, om än lite senare än andra år. Jag fick kasta en del plantor, som inte klarat vintern, och andra som hade drabbats av rotlöss. Vissa nätter när jag inte kunde sova gick jag upp ur sängen och planterade om en och annan planta. Då var det verkligen skönt att ha mina pelargoner och för stunden försvann jobbiga tankar, när jag stod med händerna i jorden.
Sedan flera år tillbaka är jag medlem i Svenska pelargonsällskapet. Vi brukar träffas ett flertal gånger under året, ibland hemma hos varandra eller så besöker vi olika pelargonodlare, trädgårdsmässor m.m. Det är både trevligt, spännande och givande på många sätt och jag brukar alltid komma hem med nya pelargonsticklingar, när jag varit iväg med medlemmarna i Halland. Förra året var jag bara med på en enda träff och i år har jag inte orkat följa med alls. Jag håller alla fingrar och tår för att dialysen ska fungera som den ska framöver och att jag får må bättre psykiskt. Då ska jag förhoppningsvis orka med att ägna mig åt det som är roligt i livet och inte bara ta hand om de tråkiga sysslorna i hemmet, som krävs för att vardagen ska rulla på.

Tindra gillar att ligga ute på balkongen i katternas egen möbel.
Hon sover många timmar där i sommarvärmen.

Tidigare år har jag haft ungefär 250 olika sorters pelargoner och jag har sålt en hel del sticklingar varje säsong, främst via internet. På så vis har jag fått in lite pengar till jord, näring och annat som behövs till min odling. Även om jag har över 200 pelargoner har jag inte nöjt mig. Jag har köpt nya sticklingar varje år på internet, på trädgårdsmässor, av medlemmar i föreningen och när vi besökt odlare på våra utflykter. I fjol och i år har jag bara köpt några enstaka stickling och jag har ingen aning om hur många pelargonsorter jag har just nu. Det är fullt med krukor i alla hyllorna på balkongen, men i år står det bara en enda pelargon på golvet. I trapphuset har jag tre amaryllis stående i en hylla och tre pelargoner, som jag köpte som sticklingar i våras och har stått där i karantän för säkerhets skull. Inne i lägenheten har jag bara pelargonsticklingar och frösådd i köksfönstret. I sovrumsfönstret är det helt tomt på växter, vilket det aldrig varit tidigare. Nu har istället min katt Ängla tagit över fönsterkarmen och ligger där och sover i solen, men hon får nog räkna med att jag kommer att ha pelargoner där kommande säsonger.

När pelargonsticklingarna flyttades från sovrummets fönsterkarm
fann Ängla en ny favoritplats att sova på, helst när solen värmer som mest.

 




Utöver pelargonerna har jag två olika sorter av Passiflora och en ny ros med ljust rosa, små blommor, som jag planterat i en stor zinkspann. Däri har jag satt en hög ställning för växterna att slingra kring.  I en större kruka växer ett citrusträd av sorten Calamondin, som blommar med vita, små och väldoftande blommor och sedan får miniapelsiner. I några andra krukor odlar jag plocksallad och blodskräppa. Det blir inga stora mängder, men jag tycker att det är gott med några salladsblad på en smörgås eller tillsammans med andra grönsaker upptill en lunch eller middag. Blodskräppa eller Ängssyra, som den också kallas, är en mycket dekorativ bladväxt, som passar utmärkt att odla i kruka eller som inslag i blomsterrabatten. De späda och syrligt goda bladen kan användas i sallader och matlagning. Ett par blad på tallriken ger helt klart maträtten ett trevligare utseende. Blodskräppan är flerårig, men odlas i Sverige som ettårig växt. Den går att så och odla inomhus i kruka året om, med växtbelysning under årets mörka månader.
Det får plats mycket på en balkong på 8 m² om man odlar på höjden. Jag har mina pelargoner i hyllor, på odlingsbänkar, i en hängande korg, på bord och små pallar m.m. och ändå finns det plats för en zinkbalja med en fontänpump, en stol som jag kan sitta på och en hög ställning till mina katter, som självklart ska ha egna platser på balkongen. I början av sommaren köpte jag en liten badrumsmatta, som Ängla fått att ligga på ute på balkongen, då hon inte gillar att klättra upp och ligga högt uppe i katternas klösmöbel, utan föredrar balkonggolvet. Båda mina katter gillar att ligga på balkongen, speciellt när solen skiner och där blir riktigt varmt. Bland alla pelargoner finns en kruka med Cyperus zumula (Parasollsäv), ett slags gräs som båda mina katter tycker om. Cyperus zumula, som egentligen är en sumpväxt, håller längre än vanligt frösått kattgräs och går bra att ha inomhus året om.

En sort av Passiflora, som jag haft på balkongen. Tyvärr lever den inte längre,
men i år har jag köpt två nya varianter, som än så länge inte blommat.
De övervintrar på balkongen, där jag har värmefläkt för att hålla
temperaturen på en lagom nivå.

För någon vecka sedan hade jag några bra dagar då jag knappt kände av någon ångest. Det var en sådan befrielse att inte känna den jobbiga oron i kroppen och ha negativa, malande tankar i huvudet, även om jag var trött. Min systerdotter Rebecka och hennes 3-åriga dotter Livia kom från Värnamo och hälsade på hemma hos mig. Det var väldigt trevligt, speciellt som vi inte träffats på ett helt år. Helen, en barndomskompis som nu bor i Stockholm, är i Halmstad under sommaren och hon hämtade upp mig en eftermiddag så vi kunde umgås. Vi plockade hallon och fikade på Solhaga stenungsbageri i Slöinge. Jag fick även träffa hennes goa hund, en brun labrador, och kela lite med hennes dotters kaniner. Tyvärr kom ångesten tillbaka med buller och bång, bara någon dag därpå, då det återigen krånglade med mina nålar när jag skulle ha dialys. Tyvärr har det fortsatt att strula och det har gjort att jag mått fruktansvärt dåligt psykiskt, varit jättetrött och inte förmått mig själv att göra mycket mer än att ligga i soffan och sängen. Jag har i alla fall sett till att mina pelargoner har fått vatten ute på balkongen, där det varit otroligt varmt trots att jag rullat ner rullgardinerna på dagarna.

Blodskräppa, plocksallad och små plantor av Ballongblomma
i början av sommaren.

I rabatterna utanför hyreshuset där jag bor planterade jag ut frösådda plantor av Ballongblomma i början av sommaren. Några plantor dog och en blev uppryckt ur jorden av någon klåfingrig person. Nu återstår 8 plantor och några av dem har börjat blomma med stora klockor i vitt och blått. Någon planta är närmare 70 cm hög, medan andra bara är ett par dm höga. Jag har strött ut gödning, men i vissa rabatter är det väldigt hård jord med många trädrötter och där växer de dåligt. Blommorna håller bara någon enstaka dag, men de blir vackra frökapslar, som ger mängder med små frön. De varmaste dagarna har jag vattnat dem varje dag och jag har absolut inget emot om det kommer regn de närmaste dagarna.
Jag tar små rundor på balkongen, de dagar jag orkar, och plockar bort vissna blommor och blad, vattnar och tittar och njuter av blommorna. En och annan pelargon får större kruka och några sticklingar, som jag bara petade ner intill moderplantan i våras, har nu fått egna krukor. Kanske försöker jag att sälja några sticklingar för att få lite utrymme mellan alla krukor, men jag vill inte göra det i någon större skala, så att det triggar igång min ångest ännu mer. Häromdagen har jag tvättat ur zinkbaljan, som jag har min lilla, solcellsdrivna fontänpump i, tillsammans med stenar som döljer pumphuset. Några tag med dammsugaren gjorde att det snabbt såg lite finare ut på balkongen. När pumpen åter är på plats och baljan fylld med vatten hoppas jag på att solen skiner så att vattnet porlar och ger extra lugn när jag pysslar om min odling, med mina älskade katter som sällskap.
Jag hoppas att jag snart ska må bättre så att jag orkar träffa mina goa pelargonvänner. Det var väldigt längesedan sist och det hade varit roligt att få någon ny pelargonsort till samlingen. Jag funderade någon dag över att beställa sticklingar från England, men jag tog mitt förnuft till fånga och la ner den planen. Jag fick lite av en slump en ny pelargonkontakt via Facebook, som hade många pelargoner och flera fina, som jag inte har. Hon erbjöd mig några sticklingar i slutet av sommaren, då hon ska klippa ner sina pelargoner. Det känns spännande och några nya sticklingar ska nog få plats på mina
8 m², även om det är fullt som det är. Jag får aldrig riktigt nog av pelargoner och i våras sa jag till mig själv att jag inte skulle utöka min samling i år, men det har jag tänkt flera gånger tidigare och jag klarar aldrig av att hålla mitt löfte. Jaja, det är ju mitt eget val och det är jag som ska ta hand om dem, men även få njuta av dem. Sommaren börjar närma sig sitt slut och tråkigt nog märker man redan av att solen går ner tidigare på kvällarna. Jag tröstar mig med att pelargonsäsongen är långt ifrån över. De kommer att blomma flera månader framöver och en del till och med i vinter, då de får stå kvar ute på min inglasade balkong där de får värme av min lilla värmefläkt. Passa på att njuta av sommarens sista veckor och allt gott, som frukter, bär, grönsaker, svamp och allt annat svenskt och närproducerat. 

Vill du se ett klipp ur filmen Rännstensungar från 1974 och lyssna på sången "I min lilla värld av blommor" på youtube.com klicka här.I min lilla värld av blommor

Text: Roland Levin Musik: Ernfrid Ahlin

Allt vackert, som jag drömt

jag har i hjärtat gömt.
Där finns en bild av lyckan

som aldrig jag har glömt.

I min lilla lilla värld av blommor
finns det plats för alla och envar
Där på gröna ängar barnen leka
och bland blommor dansar jag
Och sommarvindar våra kinder smeka
och solen den skall lysa varje dag
I min lilla, lilla värld av blommor
där skall alltid, alltid lyckan dröja kvar

Men sörj ej blommor små
nog kan ni väl förstå
att ni skall följa med mig
jag vill ej ensam gå

I min lilla lilla värld av blommor
finns det plats för alla och envar
Uti träden alla fåglar sjunga
om det vackra på vår jord
Och där finns inte några sorger tunga
och aldrig får du höra hårda ord
I min lilla, lilla värld av blommor
där skall alltid, alltid lyckan dröja kvar