Att odla i växthus, på en inglasad balkong eller uterum har sina fördelar. Klimatet blir gynnsamt för växterna och gör att man kan skörda till exempel tomater tidigare, än om man odlar dem på friland. Man får en helt annan valfrihet när man väljer vilka växter, grönsaker och frukter som man vill odla, då arter som t.ex. gruppen av medelhavsväxter kräver att få stå inglasat med ett varmare klimat om de ska trivas och utvecklas. Dessutom förlänger man odlingssäsongen jämfört med att odla utomhus. Tyvärr har det varma klimatet bakom glasrutorna också sina nackdelar. Drabbas odlingen av ohyra i ett växthus eller på en inglasad balkong utvecklas och sprider sig skadedjur fortare i värmen. Det är lika tråkigt varje gång man upptäcker att plantorna drabbats av någon typ av oönskade små djur, som tar kraft från plantan och ibland till och med gör att den vissnar ner och dör. Oftast brukar man först lägga märke till att växtens blad blir klibbiga, ändrar färg och trillar av, men en del inkräktare ser man enkelt med blotta ögat. Jag brukar ha för vana att kolla undersidan av bladen på mina plantor när jag vattnar, då det är där man först brukar upptäcka spår av ohyra. Jag använder mig till viss del av provadopinnar, ett bekämpningsmedel i form av avlånga, vita stavar, som enkelt petades ner i jorden. Via rötterna på plantan tas de aktiva ämnena upp och tar död på ohyran, samtidigt som pinnarna även avger gödning. Tyvärr är dessa pinnar giftiga för vattenlevande organismer, så man bör tänka på att inte slänga jorden från behandlade växter på komposten. Då pinnarna är väldigt giftiga är det viktigt att endast använda dem till prydnadsväxter. Ohyra, virus och mögel utvecklas lättare om luften är stillastående kring plantorna, vilket det inte gör på samma sätt när man odlar utomhus. Öppna gärna fönsterna så att det blir genomströmning på luften och använd eventuellt en fläkt i växthuset eller på din inglasade balkong. Ett gammalt beprövat och billigt sätt att bli av med bladlöss och annan ohyra är att spraya angripna växter med en blandning av såpa, vatten och en liten skvätt T-röd. Man måste spraya växterna vid ett flertal tillfällen med någon veckas mellanrum, då man bara tar död på de fullt utvecklade djuren och inte äggen. Det finns även ett par olika preparat i handeln, som sprayas på plantan, men de flesta är giftiga och lämpar sig inte att användas på ätbara växter eller de som bär frukt. Även om min odling mestadels består av prydnadsväxter är jag skeptisk till att använda mig av giftiga preparat, för att bli av med de oönskade små djuren. Största anledningen är att både jag och mina katter vistas mycket på balkongen och att jag i hög grad kommer i kontakt med framför allt alla mina pelargoner, när jag rensar dem från vissna blad och blommor.
För något år sedan diskuterade jag mitt återkommande problem med ohyra med ägaren av en handelsträdgård, som använder sig av helt giftfria preparat för att bemästra ohyran i sina jättestora växthus. Jag rekommenderades att ta kontakt med företaget Lindesro.se, som saluför biologiskt växtskydd. De säljer bland annat så kallade nyttodjur, som används för att bekämpa ohyra på växter, när man odlar i växthus, eller annat rum, där nyttodjuren förblir på plats. Då mina plantor fått påhälsning av både bladlöss och vita flygare fick jag veta att det krävdes olika typer av parasitsteklar för att råda bot på dessa angrepp. Dessutom finns det ett flertal olika sorters bladlöss, något som jag tidigare inte hade en aning om. Efter att vi pratat igenom mitt problem med mina inkräktare på balkongen fick jag råd om vilka nyttodjur, som lämpade sig bäst och som skulle angripa ohyran. Jag la min beställning och fick information om hur jag skulle gå till väga när jag fick leveransen. Några dagar senare kom försändelsen som utlovat.
I paketen låg två små burkar, en förpackning med kartongkort och en gelékudde, som varit iskall när paketet packades. Kudden skulle se till att pupporna inte utvecklades under frakten. Jag gick ut på balkongen och skruvade av locken på burkarna, strax intill några av mina plantor och hällde ut hälften av innehållet, puppor och sågspån, på små tefat, enligt de medföljande instruktionerna. På papperskorten satt puppor, som så småningom skulle kläckas och utvecklas till parasitsteklar, vars uppgift var att lägga ägg inuti det vita flygarnas larver. Efter att jag hängt ut de små korten, som inte fick placeras i fullt solljus, ställde jag in förpackningarna med de återstående pupporna i kylskåpet. På så vis utvecklades inte resterande puppor innan det var dags att sätta ut dem på balkongen två veckor senare. Då steklarna inte ger sig på fullt utvecklade flugor satte jag ut gula klisterark, där de vita flygarna fastnade. Förra året hade inte nyttodjuren riktigt den effekt jag önskade. Lössen blev jag av med, men de vita flygarna försvann inte. Tyvärr hade jag mängder med vita flygare redan när jag satte ut nyttodjuren, så i år ska jag angripa ohyran innan de hinner bli allt för många. Jag håller som bäst på att flytta ut pelargonerna, tyvärr lite senare än tidigare år då jag varit lite krasslig och igår kom leveransen som utlovats, från Lindesro. Förra sommaren var det inte så varm och det krävs en viss temperatur för att parasitsteklarna ska utvecklas. Kanske var det också en anledning ill att bekämpningen inte blev helt lyckad. I år hoppas jag på en varm och härlig sommar och att nyttodjuren klarar av att hålla undan otrevliga gäster på plantorna på balkongen, så att jag slipper få äckliga små flugor i ansiktet när jag pysslar om mina pelargoner. Så länge det finns vita flygare på växterna, lever steklarna, förökar sig och gör sitt jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar