Katten Doris bodde i ett hus ute på landet i Skåne, tillsammans med sin kattkompis och sin husse. En dag hände något förfärligt. Doris husse omkom när deras hus brandhärjades. Tur i oturen befann sig båda katterna utomhus vid eldsvådan, men nu var de plötsligt helt ensamma. De hade ingen som kelade med dem eller gav dem mat och tak över huvudet. Min kusin och hans sambo har sin stuga i närheten och de kände väl till båda katterna. De bestämde sig omgående att ta hand om lilla Doris, som troligtvis gått ett tragiskt livsöde till mötes utan ett nytt kärleksfullt hem. Den andra katten såg de tyvärr inte till , men i efterhand har de fått veta att någon annan familj öppnat sitt hem för den. Doris vande sig snabbt vid sin nya husse och matte och anpassade sig även till att bo i två nya hem, både på landet och inne i stan. Min kusin Leif och hans sambo Lena i bor under vinterhalvåret i en lägenhet i centrala Malmö och framåt våren flyttar de ut till sin stuga på landet. När jag fick höra att Leif tagit hand om en katt, som var van att tillbringa stora delar av dygnet utomhus, trodde jag att den skulle ha svårt att anpassa sig vid ett liv i en lägenhet, men det har gått hur bra som helst. På vintern bor Doris i lägenheten och när Leif och Lena åker ut på landet flyttar Doris med och får vara utomhus så mycket hon vill. Inne i stan går Doris ut i sele och träffar ibland andra katter i grannskapet, som också är ute på promenad med sin husse eller matte. Min kusin Leif har fixat en kattlucka i stugan, men Doris har inte vant sig vid den ännu. Hon råkade klämma sin tass en av de första gångerna, som hon skulle använda kattluckan, och kanske tycker hon nu att den mest är skrämmande. Mitt förslag till dem är att ställa upp luckan så att Doris förstår hur lätt det är att gå ut och in när hon själv har lust och sedan lära sig att öppna luckan. Hoppas att det fungerar. Nu signalerar hon att hon vill gå ut genom att gå till ytterdörren och där ser hon till att dörrdraperiet ger ifrån sig så mycket ljud att husse eller matte förstår att de ska öppna ytterdörren. När hon har tröttnat på att vara ute och vill in i stugvärmen hoppar hon upp på taket till det lilla drivhuset, som står precis utanför stugan, och då hör husse och matte att Doris vill in. Varje katt har sina egna små knep att få vår uppmärksamhet och sin vilja igenom. Härom dagen träffade jag Doris för första gången. Då var hon, Leif och Lena hemma hos min moster Inga-Lisa på besök. Under resan till Halmstad stannade de bilen ett par gånger, men Doris låg mest och kopplade av i godan ro. Hemma hos Inga-Lisa lärde hon sig snabbt att hitta både sin toalåda och matskål. När jag träffade Doris låg hon utsträck och slappade i min mosters trädgård, medan mina släktingar fikade. Jag lät först henne vara ifred, men efter en stund lyfte Lena upp henne i mitt knä och det verkade hon inte alls ha något emot. Hon är en väldigt kärvänlig liten dam och hälsar på de flesta som hon träffar. Jag kelade med henne och gav henne en puss på pannan innan hon bestämde sig för att återta platsen i gräset, under en av stolarna. Det tog inte lång tid innan hon återkom till min famn, men denna gång hoppade hon självmant upp till mig. Då slog mitt hjärta lite extra fort och en härlig känsla spred sig i kroppen. Det är något visst att vinna ett djurs tillit. Jag hade tagit med mig kameran för att fånga Doris på bild, men hon hade ingen större lust att sitta stilla och titta på mig, just när jag ville. Hur goa och mysiga katter än är, så gör det oftast precis som det själva vill och det gör ju vi människor också. Min kusin Leif har aldrig varit särskilt djurfrälst och därför tycker jag det är så härligt att höra hans entusiasm när han berättar om Doris och hur fin hon är på alla sätt. Vilken otrolig tur Doris hade, som fick ett nytt och kärleksfullt hem, den där tragiska dagen när både hennes husse och hem rycktes bort från henne. Jag hoppas verkligen att Doris får många år tillsammans med Leif och Lena i Skåne och att jag får fler tillfällen att träffa henne, när hon besöker Halmstad och Inga-Lisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar