Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

24 mars 2015

Smålandsresa i pelargonernas tecken

















I lördags förmiddag var det åter dags att träffa några av mina trevliga pelargonintresserade vänner. Vi hade planerat för en tur till Smålands djupa skogar. Meteorologerna hade spått snö, vilket gjorde att en viss oro infann sig för hur väglaget skulle bli. Jag som varit optimistisk och börjat att sätta ut en del omplanterade pelargoner på min inglasade balkong ville verkligen inte ha något bakslag nu när vårkänslorna vaknat på riktigt. Tack och lov hade det inte kommit någon snö, när vi lämnade Halmstad. Vi var fyra damer i bilen och Rolf vid ratten. Det kändes tryggt. Efter lite pelargonprat lutade jag mig bakåt och kopplade av med musik i öronen för att spara på krafterna, som säkert skulle behövas senare under dagen. Resan gick fort och plötsligt hörde jag att mina medresenärer pratade om Vislanda. Va, är vi redan framme utbrast jag, när vi precis rullade fram utanför Karin Lund Hansens hus, som också var vårt första utflyktsmål.


















Det blåste kallt och med vinden kom också en del små snöflingor. Det var inget trevligt väder som Vislanda bjöd på, men snart tittade Karin ut ur ett av sina växthus och hälsade glatt. Vi hade kommit dit för att titta på hennes pelargonodling och snart trängdes vi inne i Karins två växthus, där det var varmt och skönt.
Karin har en egen webbutik Karins Växtverk, där hon säljer ett flertal olika pelargonsticklingar och det speciella är att hon även säljer pelargoner som hon själv har korsat fram och gett namnet Elnarydspelargoner. Numera säljer hon sina pelargoner både inom Sverige och utomlands.


















Karin hade många fina plantor och jag fyllde snabbt den första kassen med miniatyrpelargoner, både av Karins egna sorter men även en del andra. När jag väl hade bestämt mig för vilka pelargoner som jag helst ville ha, hade jag fyllt två kassar. Jag hade plockat ihop hela 13 plantor, trots att jag försökte att hålla nere antalet. Jag gick ut i trädgården igen och lämnade kvar mina kassar inne i värmen och gick för att hälsa på Karins två hundar Elvis och Presley, som sprang runt i en inhägnad i trädgården. De skällde och gjorde allt för att få uppmärksamhet från oss besökare och självklart lät jag dem inte vänta.


































Efter att alla tittat klart i växthusen var det dags för en behövlig fika, som Karins man dukat fram åt oss i uterummet. Förutom vi fem från Halland hade Karin bjudit in ytterligare några pelargonfantaster. Innan jag åkte från Halmstad hade jag hämtat upp en kasse med pelargonsticklingar hos en kvinna, som sålt sticklingar i en grupp på facebook. Nu kunde jag lämna över sticklingarna till en dam i gruppen och mitt uppdrag var slutfört och sticklingarna kom väl fram till sin nya ägare utan att färdas i paket med posten.


















Förutom att vara sambo med sin man bor Karin även tillsammans med inte mindre än sju husdjur. Två hundar, tre katter och så de stora arapapegojorna Kalle och Affe. Jag som älskar djur hade redan innan varit i kontakt med Karin för att försäkra mig om att jag skulle få träffa och hälsa på Affe, som är den papegojan som har bott längst hos dem i Vislanda. När jag slängt i mig fikat för att hinna ta en titt på de stora, präktiga fåglarna inne i huset, höll jag på att krocka med Karin, som var på väg ut med Kalle sittande på sin axel.


















Vilken skönhet! Jag minns att man hade ett par arapapegojor i djuraffären i stan, när jag var liten, men där satt dom väl instängda i sin bur. Nu fick jag möjlighet att få komma riktigt nära och efter att jag pratat med Affe en stund verkade han förstå att jag nog inte var så farlig. Jag fick klappa honom på huvudet och längs de långa vingpennorna. Han nafsade lite på min hand med sin stora näbb, men han bet inte hårt. När jag började vissla, på samma melodi som jag visslar på mina katter, började Affe "dansa". Han var nästan på väg att klättra över på min axel när det var dags att förena honom med sin kompis Kalle, i deras eget inredda rum intill köket. Det var svårt att slita sig från dessa otroliga djur, men det var dags att åka vidare. Lite besviken var jag dock över att ingen av katterna hade vågat visa sig.


















Det var inte långt till nästa anhalt, som var Odensjö Handelsträdgård 2 mil söder om Växjö, där Monica Birgersson driver upp mängder av pelargoner i sitt stora växthus. Även Monica har korsat fram ett flertal egna pelargonsorter, som hon gett namnet Odensjöpelargoner. Förra året var jag där på besök, men då var Monica på Huseby Bruk, där hon säljer sina pelargoner under sommarhalvåret. Det var roligt att komma dit igen, speciellt nu när jag fick träffa Monica. Dessutom ville jag få tag på en ny planta av Odensjö Felicia, då min tyvärr inte klarade vintern. Denna lilla miniatyr-, zonal- och äggskalspelargon är verkligen söt med sina mörkt gröna blad med svag zon och vita dubbla blommor med ceriseröda fläckar. Att min ena systerdotter heter Felicia är ytterligare en anledning till att jag ville få tillbaka denna lilla skönhet i min samling.



















Som pelargonsamlare njuter man verkligen av att få komma in i ett växthus med så många fina plantor av mer eller mindre ovanliga sorter och jag var inte ensam om att plocka till mig mängder av krukor i min korg.


















Längst in i växthuset hade Monica alla sina egna framodlade sorter och det är alltid lite extra kul att köpa pelargoner, när man vet vem förädlaren är. Självklart hittade jag fler miniatyrer bland Monicas Odensjöpelargoner, utöver lilla Felicia.


















Jag hade gärna stannat en stund till i växthuset, men de flesta började bli klara och hade gått ut, så jag fick snällt ställa mig i kö så att Monica kunde packa ner min pelargoner i kassar. Jodå, det blev tre kassar med ytterligare 13 pelargoner. Tokigt kan nog många tycka, men har man ett intresse så har man och jag vill ju att min lilla balkong ska behålla sitt fina rykte. Dessutom lägger jag inte pengar på resor, jag festar inte, men jag njuter verkligen av mina älskade pelargoner.


Vi fick precis plats med alla kassarna i bagaget, innan vi tackade för oss, hoppade in i bilen och begav oss mot Halmstad igen. Nu kurrade det i magen och jag längtade efter att få äta av min medhavda kycklingsallad. Problemet var att hitta en rastplats med lä mot vinden. Vi hade bara ett par mil kvar till Halmstad när vi väl stannade till och gick av bilen. Att sitta ute och äta i blåsten var ingen större njutning, även om solen stundtals tittade fram. Jag fick i alla fall glädjen att mata ett gräsandpar, som kom spatserade och gärna ville tigga lite fika. Åter i bilen var vi snart åter på känd mark och tillbaka till min bil, där jag blivit upphämtad på Vallås. Ännu en härlig utflykt med pelargonsällskapet var över och jag tror alla var nöjda med dagen.
Nu står 26 nya pelargoner på mitt köksbord och väntar på att bli omplanterade i lerkrukor, men jag tror jag väntar lite med det, tills att vårvärmen kommer åter.
Stort tack till Karin och Monica för att vi fick komma och till Anita, som arrangerad resan.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar