 |
| P. capitatum. De söta små blommorna bildar tillsammans en liten boll och därför kallas den även för bollpelargon. |
Det har nog aldrig varit så stor uppmärksamhet kring träning och olika dieter som nu. Visst är det viktigt att ha en sund livsstil, äta rätt och röra på sig efter var och ens förmåga, utan att det för den sakens skull går till överdrift och man känner ett tvång att gå på det ena träningspasset efter det andra och ständigt ha ett kontrollbehov på vad man stoppar i sig. Jag har under större delen av mitt liv haft inskränkningar på både mat och dryck, men absolut inte för att jag velat, utan för att mina njurar slutade fungera när jag var i tolvårsåldern. Som dialyspatient måste jag även ständigt tänka på mitt vätskeintag, som helst inte ska överstiga en halvliter per dygn. Med mina 38 kg är mitt problem långt ifrån att gå ner i vikt, utan att få i mig tillräckligt med näring, vilket inte alltid är så lätt när det emellanåt inte smakar med mat. Tyvärr blir man inte bara av med slaggprodukter under dialysbehandlingen, utan även en del nyttiga ämnen. Därför tar jag dagligen en del tabletter för att tillgodose kroppens behov av bland annat vitaminer, kalk, folsyra och magnesium. För många år sedan tränade jag kontinuerligt på Friskis & Svettis. Tyvärr har hälsan blivit sämre efterhand och efter att jag drabbades av svåra cirkulationsproblem i ben och fötter, för ett tiotal år sedan, har min rörlighet blivit begränsad och nu kan jag bara gå kortare sträckor, bland annat på grund av värk, men jag är glad över att jag är så pass rörlig som jag trots allt är. Några gymbesök har inte varit aktuella för mig på många år, men visst hade jag behövt stärka min kropp mer aktivt. På sätt och vis tränar jag ändå varje dag under mina vardagliga aktiviteter, utan att jag tänker på det som träning. Det gäller bara att inte ge upp när det tar emot utan fortsätta ännu lite till. Även småsaker i vardagen kan ibland kännas jobbiga för mig, men jag tror att jag har god hjälp av att vara född i oxens tecken för utan den starka viljestyrkan, som oxen sägs besitta, hade jag troligtvis suttit stilla hemma i soffan och mått mycket sämre både psykiskt och fysiskt. Även om man är fullt frisk finns det stora möjligheter att stärka kroppen i vardagen. Att ta trapporna istället för hissen eller cykla till affären och låta bilen stå är väl det man oftast ger som exempel. Det går även att förena nytta med nöje och ha roligt när muskulaturen får jobba. Våren närmar sig och snart är det dags att börja fixa utomhus. Att arbeta i trädgården ger bra träning på olika sätt, samtidigt som det ger positiv energi, i alla fall om man som jag älskar att påta i jorden. Dessutom får man en vacker trädgård att njuta av och om man så vill även mycket gott att äta. Det är bevisat att man mår bra av att greja i trädgården och vistas i naturen. Då ökar halten av ozytocin, "Må-bra-hormon" i kroppen, vilket i sin tur gör att vi känner oss mindre stressade, då stresshormonet kortisol sjunker. Trädgårdsarbete används idag som rehabilitering, främst för personer med stressrelaterade problem. Jag har ingen trädgård, men väl en härlig, inglasad balkong, där jag odlar så mycket jag kan få plats med. Under tiden som jag pysslar om alla mina växter känns det som om hjärnan går på sparlåga. Jag är så fokuserad på det jag gör just då att jag nästan glömmer bort tid och rum och tunga tankar är för stunden som bortblåsta. När jag väl är klar brukar jag känna av att armar och ben fått jobba och musklerna värker, men det är det värt. Jag har börjat lite smått med att pyssla om mina pelargoner. Det är dags att plantera om en del sticklingar, som stått inomhus sedan i höstas. Mina frösådda pelargoner, från förra säsongen, behöver också ny jord och de flesta ska även få en storlek större kruka att växa i. Det ska bli spännande att följa dem framöver, då jag hoppas att få se dem blomma för första gången framåt sommaren. Häromdagen körde jag iväg med bilen för att inhandla årets första säck jord, ja fler lär det bli innan omplanteringen är klar. Jag tog med mig en vagn in i butiken och sedan började dagens träningspass. Säcken med 50 liter jord skulle lastas på vagnen. Därpå två kartonger med vardera 10 kg kattsand. Jag fick be kassörskan om hjälp att lyfta in jordsäcken i bilen, för det orkade jag inte själv hur gärna jag än ville. Väl hemma körde jag fram till ytterdörren med bilen, lyfte ut säcken och sedan asade jag den på marken, in genom ytterdörren, in i hissen och till slut stod den utanför min lägenhetsdörr. Kattsanden bar jag från bilen och ställde i mitt källarförråd. Lite muskelträning även där. Sedan fick jag ta ett trappsteg i taget för att så småningom nå vindsförrådet och bära ner lerkrukor och fat. Först då kunde omplanteringen påbörjas.
På sensommaren i fjol sådde jag 2 år gamla frön från min planta av P. capitatum, även kallad bollpelargon. Jag hade vid ett par tidigare tillfällen provat att så en del av fröna, men inte ett enda av dem ville gro. Tredje gången gillt hoppades jag på och sådde nya frön efter konsten alla regler, men det blev samma negativa resultat, tills att jag fick tips om att hälla kokande vatten på sådden. Hur kunde jag glömma bort detta enkla knep, som jag tidigare använt mig av vid ett flertal tillfällen med goda resultat. Även denna gång gav värmechocken av fröerna ett positivt resultat. Redan efter några dagar tittade de första små bladen upp ovanför jordytan. Några veckor senare planterade jag om dem i en stor lerkruka, som de sedan stått i, placerade under lysröret i mitt sovrumsfönster. Där har de vuxit och frodats och det var i senaste laget som jag frigjorde de små plantorna från varandra häromdagen, genom att sätta om dem i varsin egen kruka. Väl klar hade jag 15-20 krukor med bollpelargoner. Den största plantan ska jag själv behålla, då moderplantan som jag tog fröna från dog för ett par år sedan. Resterande plantor ska förhoppningsvis få nya ägare. Framöver väntar städning av balkongen och alla pelargoner ska bäras in, planteras om och bäras tillbaka. En del småplantor har inte klarat vintern och har nu hamnat i soporna. Därefter har jag skrapat bort jord och saltbeläggningar på lerkrukorna, lagt dem i blöt, skurat rent dem och slutligen ställt dem i ugnen, dels för att de ska torka, men främst för att ta död på eventuella bakterier. Framöver, när värmen kommer åter, brukar jag vattna pelargonerna några gånger i veckan. Det är många liter vatten som ska bäras från köket till balkongen och det brukar kännas i ben och fötter när jag är klar, men jag vet att jag får glädjas av en härligt prunkande balkong, samtidigt som kroppens muskler fått jobba. Hoppa över ett och annat träningspass till sommaren och gå istället ut i trädgården och rensa ogräs, klipp gräsmattan, stick lite maskrosor och sätt dig sedan ner, pusta ut och njut av grönska och blomster. Kanske kan du samtidigt smaka på en solvarm tomat eller några smultron från egen skörd.
 |
| Bollpelargonen får oftast många storknäbbar, som ger frön till nya plantor. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar