Många Tindratips men ingen katt

Igår var det fyra veckor sedan Tindra gick ut kl. 3 på eftermiddagen och sedan den dagen har jag inte sett henne. Jag kollade förråden i huset med hjälp av grannen, soprum, verkstaden i källaren och andra tänkbara ställen där hon kunde smitit in. Några dagar senare satte jag upp lappar med efterlysning i husen runtomkring, i busskuren, hos hemtjänsten och i ett par butiker. Nu har det varit fem annonser i Hallandsposten och många har ringt och berättat att de sett en grå katt lik Tindra. Nästan alla tipsare är själva kattägare. Det har varit tips på flera ställen i Söndrum och till och med inne i stan och Veinge, men inte på någon av platserna har jag sett någon katt. Det hade underlättat om jag fått se katten de ringt om och konstaterat att nej, det där är inte min Tindra. Jag har ägnat flera timmar åt att åka runt och vissla och ropa efter min älskling, så som jag brukade göra när jag kallade på henne. Hon kom så gott som alltid eller efter någon minut, när jag visslade på "Fattig bonddräng". (Även Änglas favoritsång).
Ikväll har jag varit och letat vid Hallägraskolan och skogen och sedan inne i stan vid Radioplan. Damen som ringde mig i förmiddags, från Backhausgatan) hade sett en grå katt, som såg vilsen ut, flera kvällar i rad. Efter några timmar ringde hon igen och berättade att någon satt ut mat- och vattenskål, så det var säkert så att katten var bortsprungen. Jag och pappa gick runt och visslade och letade bland hus och buskage och då fick jag se mat- och vattenskålen. Plötsligt hördes ett ljud likt när en katt tvättar sig och fram ur buskarna kommer inte en katt utan en igelkott. Min första tanke var att det är klart att någon matar igelkotten med kattmat och det dröjde inte länge förrän igelkotten smaskade i sig av godsakerna. En äldre man stack ut huvudet på balkongen en våning upp och frågade om det var katten som var och åt. Jag förklarade för honom att min katt är bortsprungen och att en dam ringt om en grå katt, som varit synlig i området senaste veckan. Som svar fick jag veta att mannen matat både den och en annan katt i över två år och att även igelkotten fick mat. Den brukade även komma med mamma igelkott i släptåg. Även om jag inte trodde att jag skulle hitta Tindra i stan blev jag ändå besviken, men den grå katten fick sin förklaring och jag kan avskriva tipset helt och hållet. Jag fick i alla fall med mig ett trevligt minne av igelkotten.
Ängla har börjat äta lite bättre, men verkar fortfarande känna av saknaden av sin kompis. Hon vill helst vara nära mig hela tiden och när hon är ute letar hon efter grannarnas katter och de är många. Nu har hon intagit Tindras plats i hyllan ovanför datorn, medan jag sitter och skriver och surfar. Sedan kommer hon och lägger sig hos mig i sängen och då känns nästan allt som vanligt.

Vi saknar dig vår älskade Tindra. Kom  hem!

Kära katt, retfulla katt,
vi älskar dig.
Du finns där när vi är ledsna
och ensamma eller sjuka.
Kära katt, kära tröst, kära vän.

Lika betagande som blommor.

Lika vackra och nödvändiga på
sätt som vi inte förstår.
Healers, Kamrater,
Mysterier.

Så härligt det är att leva med en katt -
en katt söker inte perfektion, bara mat,
skydd, en famn när den behöver den,
och någon som är skicklig
på att smekas.

Vi vaknar till nattens ensamhet.
Till tystnad. Till kallt mörker.
Men lyssna. En liten snarkning.
Sträck ut handen. En katt,
varm och fullständigt avslappnad.
Nöjd och lugnande.

Ur KATTBOKEN
Pedagogförlaget