Alla själars dag

På söndag är det alla själars dag. Dagen då vi speciellt ska minnas alla de människor, som inte längre kroppsligen finns kvar hos oss. Det finns människor som dör gamla och som levt långa innehållsrika liv och människor, som tas ifrån oss allt för tidigt. Min mamma dog, efter lång tids sjukdom, i en ålder av bara 47 år. Då hade jag precis fyllt 18. För mig finns inte min mamma på kyrkogården. Därför är det sällan jag går dit. Mamma finns i mitt hjärta, i mina minnen och i mina tankar. Ibland undrar jag vad vi skulle gjort nu. Hade vi shoppat på stan ihop, hade hon hjälpt mig att inreda min lägenhet, kanske hade vi...? Varför fick hon aldrig uppleva när jag tog studenten, min lägenhet, min 40-årsdag, när min syster gifte sig..... Hon fick aldrig se sina barnbarn. VARFÖR?
För mamma kunde jag inte ha några hemligheter. Hon såg om jag mådde dåligt utan att jag sa ett enda ord. Ibland när jag  känner mig ängslig på något sätt och tänker på henne, är det som om hon är där hos mig. Kanske finns det själar omkring oss eller är det de goda stunderna och känslorna med min älskade och saknade mamma, som jag förnimmer.
Jag plockade alltid de första vitsipporna eller liljekonvaljen till mamma. Därför brukar jag ibland sätta en liten bukett med just liljekonvalj på hennes grav. Häromdagen gjorde jag ett blomsterarrangemang med ljus och åkte med till kyrkogården. Det blev vackert vid hennes grav ihop med den lila ljungen, men det behövs ingen speciell dag för att jag ska minnas, tänka på henne och gå dit. Det gör jag ändå vilken dag det än är, dygnets alla timmar.

Jag gick en morgon på stranden
där många vandrat förut
Var fanns alla fotspår i sanden
hade de bara suddats ut
Var blev dem av efter gårdagens sena timma
då mörkret sänkte sig ner
Försvann dem med vågen vid gryningens dimma

tänkte ingen på dem mer.

MS-2001