Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

30 juli 2012

Godisnostalgi


















När jag var liten, sådär 6-7 år, brukade jag handla godis på Shellmacken, vid Miniland, med min syster och mina kompisar. Ganska ofta fick jag och min kompis Pernilla köpa tidning och cigaretter åt hennes pappa och då blev det alltid pengar över, som vi ibland fick köpa något gott för. De flesta godisbitarna kostade 5 öre och för 2 kronor fick man en stor påse godis. Det tyckte vi i alla fall då. Först brukade personalen i kassan räkna 5, 10, 15 öre, 1 krona, 1,50 och 2 kronor. Hade vi tur att det var killen med moppen, lockigt hår och snusnäsduk eller hans kompis, som stog i kassan, stoppade de alltid i lite extra godis innan de räckte över den lilla vita papperspåsen. Lyckan var stor. Väl hemma hällde vi ut godisbitarna och räknade dem noga. Wow, jag hade fått godis för nästan 3 kronor. Det godis jag minns bäst är BRAVO 5-öres kolor, som fanns i flera olika smaker. När jag var ute och åt för några veckor sedan med systrarna Werner, som jag bodde granne med på 70-talet, kom vi att prata om gamla tiders godisköp och självklart BRAVO- kolor. Läsken kom också på tal och hur jag, på den tiden, delade en 33 cl läskflaska med syrran. Då var det verkligen fest. Ibland mätte vi läsken i våra glas med linjal, för att ingen skulle få mer än den andra. I helgen köpte jag godis på "Godis på landet" och vad hittade jag där om inte våra omtalade kolor. Vilken nostalgitripp! Jag tror det är över 30 år sedan jag åt dessa kolor och jag kan lova att de är lika goda nu som då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar