Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

13 okt. 2013

Planeringsmöte med pelargonvännerna

Nu är aktiviteterna med Pelargonsällskapet Halland över för i år. Förra lördagen var vi åtta medlemmar, som träffades hemma hos Christina i Varberg, för att planera programmet inför nästa år. Det är alltid trevligt att komma hem till andra medlemmar i föreningen och se på deras pelargonodling och hur de löst problemet med att få plats med alla i sin samling. Christina har tidigare bott i hus, men flyttade för något år sedan till en lägenhet i två plan och med härlig utsikt åt flera väderstreck.


















Det var inte utan att jag blev ordentligt avundsjuk när jag insåg att lägenheten inte bara hade en stor balkong, utan tre. I nästa ögonblick försökte jag trösta mig med att jag hade köpt på mig på tok för många pelargoner, som jag inte orkat sköta, om jag haft så mycket utrymme på balkongen. Varberg bjöd på ett ruggigt och grått oktoberväder och Christina hade tänkt värmeljus lite här och där för att vi inte skulle frysa, när vi gick runt och inspekterade de mysigt inredda balkongerna och alla hennes pelargoner.


















På sjätte våning, på den liten mindre balkongen, hade hon en serveringsbänk, som hon gjort om till planteringsbänk. Här fanns också en hel del sticklingar och några var till salu och jag tror inte det blev många kvar, efter att vi valt ut några plantor var. Tyvärr hade inte Christina några miniatyrer, men ett par änglapelargoner köpte jag och dessutom var Anita skickebud och levererade miniatyr- och fingerpelargonen Playmate till mig, som jag fått av en skånemedlem.


















Sedan var det dags för dagens viktigaste punkt, att planera inför pelargonåret 2014, som just nu känns väldigt avlägset. Vi brukar ha några fasta programpunkter, som återkommer år från år och de varvas med olika nyheter. Det brukar också bli ett och annat besök hemma hos ett par medlemmar i Halland, men även utanför länet. När vi pratat ihop oss och skrivit ner alla förslag, hade vi fått ihop en lång intressant lista på utflyktsmål och det bådar gott inför nästa säsong, då vi hoppas öka ut antalet medlemmar i Halland.


Christinas snälla hund Freja var svår att ta blicken ifrån och jag tröttnade på att sitta vid köksbordet och smög istället ner på golvet, intill en mycket nöjd hund. Att hon gillade att kela och bli klappad var det ingen tvekan om och visade sitt gillande genom att lägga sig på rygg med tassarna i luften.


















Christina hade bakat jättegod björnbärspaj, som hon serverade oss till fikat, tillsammans med hemkokt vaniljsås. Receptet på såsen hittar du på min blogg här. Det var fler än jag som tog av pajen både en och två gånger och det brukar vara ett gott betyg till värdinnan. Sist ut på programmet var framröstningen av Hallands landskapspelargon. Tyvärr finns det få pelargoner, som man med säkerhet vet kommer från Halland. Vi hade i förväg fått lämna in förslag till nomineringen, men vi enades utan större diskussioner att välja dvärg- och stjärnpelargonen Bua, som har enkla orangerosa blommor och sägs var tillvaratagen i Bua, två mil norr om Varberg, i Halland.


















Innan vi avrundade dagens träff erbjöd Christina oss att knipsa av en och annan stickling, från hennes plantor, och jag kunde ju såklart inte låta bli att ta med mig ytterligare några änglapelargoner med hem till samlingen. Tyvärr har jag sällan lyckats rota just denna pelargonsort, men tålamod och åter tålamod är tydligen rätt strategi. Till slut vill jag tacka Christina för att vi fick hälsa på och Karin, Maria, Anna, Maggan, Birgitta och Anna för en trevlig eftermiddag och alla andra medlemmar runtom i landet, för ett jättetrevligt pelargonår med föreningen. Vi ses till våren igen och till dess får jag pyssla om min egen samling, som nu omfattar ungefär 250 olika pelargoner. Man ska inte komma med några löften om pelargoner, som man sedan inte kan hålla, för inte har antalet plantor minskat hemma hos mig, som jag förutsatte mig tidigt i våras.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar