Herr och fru Strandskata

Förra veckan fick jag, till min förvåning, se herr och fru Strandskata vid min arbetsplats på Söndrums industriområde. Jippi, De är tillbaka! Jag är nästan säker på att det är samma fågelpar, som jag såg häcka utanför mitt fönster på jobbet, som kommit tillbaka i år igen. Först la honan ett ägg, precis intill husväggen och paret turades sedan om att ruva. Herr Strandskata hade en viss förkärlek för våra bilar och gick titt som tätt runt och pickade på däcken. En eftermiddag bestämde jag mig för att försöka fotografera den lilla honan. Jag satte mig på gräset, på ett för honan ganska tryggt avstånd. Där satt/låg jag i flera timmar och flyttade då och då några centimeter närmare. Honan låg lugnt kvar, men jag såg herr Strandskata, på taket, med ett vakande öga. Jag fick ett par bilder, som inte blev bra. Just då önskade jag att jag varit en bättre fotograf, med koll på objektivet. Tyvärr fick inte parets ägg vara ifred. Båda strandskatorna blev bortjagade av nyfikna och skrikande fiskmåsar. De gav inte upp så lätt utan flyttade till andra sidan huset. Jag såg dem, varje dag genom fönstret, ligga och ruva på öppen mark bland stenar och gräs. Det blev aldrig någon liten fågelunge och helt plötsligt var paret, till min stora besvikelse, borta från Söndrums industriområde. I år hoppas jag att de hittar ett lugnare ställe för deras rede och att det föds ett litet strandskatebarn till både deras och min glädje.
Min granne, Tom Manhof, följer ett strandskatepar som år från år återkommer och häckar vid Knebildstorpsbäckens mynning. De brukar komma tillbaka den 12 mars varje år. Det kan skilja på någon enstaka dag, men i år var de en hel vecka försenade. Antagligen berodde det på den kalla vintern.

Igår, när jag var på östra stranden, fick jag se flera strandskator vid strandkanten. De går inte att ta miste på dem med deras röda långa ben och näbb.

Havet är en mäktig syn att beskåda, nästan som att se bort mot evigheten. Jag älskar havsluften och att lyssna till vågornas brus. I Halmstad saknas tyvärr öar, kobbar och skär som i Bohusläns skärgård.
Att sitta och skvalpa i en liten segelbåt och vänta på vind det är verkligen rofyllt. Nu är det många år sedan jag och familjen tillbringade somrarna, hos bekanta, utanför Bokenäset. Då seglade vi ut till någon liten ö med deras katamaran, badade och åt smörgås med stekt ägg. Undrar om somrarna var bättre förr?