Ingen blogglust

För precis en vecka sedan försvann plötsligt lusten till att blogga. Min älskade Tindra mötte mig inte när jag kom hem efter ett par rundor minigolf. Jag  visslade när jag steg ur bilen och ropade som vanligt, men ingen katt kom. Inget konstigt med det i och för sig eftersom mina grannar brukar släppa in både Ängla och Tindra när de vill in och äta och sova en stund, men när jag öppnade dörren in till lägenheten var det bara Ängla som var inne. Efter att jag varit ute ett flertal gånger och ropat och visslat steg oron. Tindra håller sig alltid kring lekplatsen och skogen däromkring och kommer så gott som alltid på mina tillrop. Klockan 01.30 var jag ute sista gången och visslade utan att få med någon katt in. Jag hoppades att hon fått för sig att sova under bar himmel för första gången i sitt liv. Dagarna har gått och jag har funderat, tänkt och funderat igen över vad som har hänt min älskade lilla katt. Eftersom hon är skygg och inte gärna går fram till främmande människor är tanken att någon tagit henne lika med noll. Kan hon ha smugit in i något spännande utrymme och råkat bli instängd? Det är inte helt omöjligt och det är också den tanken som känns värst. Min Tindra i ett låst utrymme utan vare sig mat eller vatten eller någon chans att ta sig ut. Kan hon ha blivit påkörd? Inte heller helt otänkbart, men hon går normalt bara över bussgatan och är dessutom livrädd för bilar. Har hon gett sig iväg från mig och Ängla för att här flyttat in nya katter på reviret? Här lever många både han- och honkatter runt huset och det är inte Tindras bästa kompisar. Hon vill gärna vara för sig själv, sitta i mitt knä på kvällen, bli kliad och gnida sitt huvud mot min kind. Jag kunde aldrig tänka mig att det skulle vara så känslofullt att ha en katt som försvinner. Det jag önskar mest av allt är förstås att hon dyker upp vilken dag som helst och bara sitter där utanför dörren och vill in och äta räkor, så som hon brukar göra. Tyvärr sjunker optimismen för var dag som går. Jag har varit runt och ropat, satt upp lappar, delat ut lappar i brevlådor hemomkring och imorgon kommer första efterlysningen i Hallandsposten. Den gör att jag fortsätter hålla modet uppe inte minst för Änglas skull. Hon saknar sin kompis, äter dåligt och vill helst vara nära mig hela tiden. Vi håller tummar och tassar för att Tindra snart är tillbaka och mår väl. Vi saknar dig!