Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

1 apr. 2013

Är det ödet?

Ibland undrar jag om det är ödet som spelar in när saker händer i vår vardag. Igår eftermiddag när jag kom hem, träffade jag på en tjej, som också bor på vår gård. Hon var på väg ut med sin hund. Den är knappt ett år, men är en Leonberger, och då är man ingen liten vovve. Jag stannade till, några meter från parkering, och vi började prata. Hunden rörde sig någon meter från oss och plötsligt kommer den fram mot mig med något i munnen. Vad äter du på, sa ägaren till sin hund. I munnen hade hunden den mutter med plastvred, som jag saknat till min rollator i över ett halvår. Jag har flera gånger tänkt åka till hjälpmedelscentralen och få en ny mutter, men nu är den ju fixad. Ska man tro på ödet?
Upplagd av Pysselmia kl. 00:43

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)