Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

27 mars 2014

Glädjande små varelser



















När jag åkte hemifrån i morse tog jag med mig kameran i väskan, i hopp om att det skulle klarna upp och bli en fin och solig dag. Så blev det inte. Den grå himlen mörknade och ett stilla regn föll över stan. Det kändes mer som höst än vår och jag ångrade att jag släpat med mig kameran helt i onödan. Men väl hemma efter jobbet, på väg från bilen med en tung matkasse i handen, fick jag se någon på besök vid vår matplats utanför huset. Tittut! Vem där? Det var en av ekorrarna, som var på jakt efter solroskärnor i fågelmataren, utanför vårt hus. Tänk om jag hade en lika tjusig mage, var lika vig och kunde göra sådana akrobatiska nummer, som ekorren gör uppe bland träden, långt ut på de smalaste grenar. Jag ställde snabb ifrån mig kassen och väskan och tog fram kameran.


















Jag blir lika glad varje gång jag får se någon av ekorrarna bland träden. Idag var den något tilltufsad och blöt, men de små ögonen var lika pigga och alerta som vanligt. Den hade hela tiden koll på mig för att se om jag försökte ta mig närmare och kom jag för nära gav den sig snabbt upp i trädet. Maten var mer lockande och efter en stund hörde jag den tjattrande komma tillbaka nerför trädstammen. Plötsligt kom en liten grönsiska på besök och åt av maten, som ramlat ner på marken. Den verkade inte speciellt rädd, trots att jag stod ganska nära. Med några få undantag för spindlar och småkryp gillar jag de flesta djur och de gör mig ofta lite extra glad i själ och hjärta. Ikväll besökte jag min arbetskamrat och hennes snart ettåriga ragdollkatt Morris. Han var på ett riktigt bushumör. Jag försökte att locka med några kattgodis, men det gick inte riktigt hem. Han hoppade i alla fall inte upp i mitt knä. Något som däremot fick honom att stanna upp och komma fram till mig var när jag började vissla på den kända visan "Jag är fattig bonddräng". Jag har visslat på den ända sedan mina katter var små och båda kommer nu om jag visslar på den. Till och med en del av katterna på gården har lärt sig känna igen melodin och kommer när jag ska kalla in Tindra och Ängla. Att lyckas fånga ett djurs uppmärksamhet och få dess förtroende, oavsett om de är tama eller vilda, är något mycket speciellt och kan liva upp nästan vilken grå och tråkig dag helst.


Upplagd av Pysselmia kl. 23:03

1 kommentar:

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)