Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

21 maj 2014

Med Pelargonsällskapet till Orust blommor och pelargonmuseet

I lördags var det dags för en dagsutflykt, med Pelargonsällskapet Halland. Vi var ett tiotal förväntansfulla pelargonfantaster, som åkte iväg i två personbilar, på morgonen. Som vanligt var stämningen på topp och det var hög ljudnivå i bilen, så det blev ingen sömn och vila, som jag tänkt mig. Tiden gick fort och snart hade vi passerat Göteborg. Vilken tur att jag inte somnat och var vaken, när vi närmade oss Tjörn och den höga bron. Det var en otroligt vacker utsikt över havet, som låg spegelblankt och glittrade i solen. Segelbåtar gled fram över vattnet och jag blev smått nostalgisk och mindes mina barndoms somrar, då vi besökte bekanta i Bokenäs och gav oss ut med deras katamaran, i den bohuslänska skärgården.


















Så var vi äntligen framme och fick sträcka på benen. Inga Andersson hälsade oss välkomna till Orust blommor och pelargonmuseet och berättade lite kort om deras pelargonutställning, som med åren blivit permanent.


















Inga frågade om vi var intresserade av några speciella grupper bland pelargonerna och eftersom jag är svag för miniatyrer, tog hon fram några fina sorter och visade. Tyvärr fanns inte många av dem till salu, men jag lyckades få med mig en liten, liten stickling av miniatyren Jazzy (till vänster på bilden), med sina mycket mörka blad och rosa blommor. Jag hade turen att en av medlemmarna hade med sig en stickling av Ray Bidwell (till höger på bilden), så att jag även fick köpa ett exemplar av den. Några av miniatyrerna i utställningen såg lite tilltufsade ut och Inga berättade att det ibland försvann ett flertal plantor från museet och besökare drog sig inte heller för att ta sticklingar från pelargonerna.


















Det fanns många vackra pelargoner att titta på och det var svårt att välja ut några, som var finare än andra. På bilden ovan ett flertal stjärnpelargoner.


















Vi hade i förväg bokat en guidad visning och Inga gick runt och visade olika pelargoner och pratade kring deras historia. Hon visade även upp ett par pelargoner, som de själva odlat fram. Ingegerd från Orust, en pelargon med stora, vackra, vita blommor med rosa kant, hade fått namn efter hennes mor. Malins pärla med dubbla, rosa blommor, var uppkallad efter hennes dotter


















Innan vi fortsatte att titta runt bland alla blommorna tog vi paus och jag åt min medhavda matsäck, med pasta- och kycklingsallad, ute i solskenet.


















Det var svårt att hinna med att titta noga på varje pelargon i utställningen, då tiden var lite knapp. Vi bestämde oss för att stanna en timma längre, för att inte bli alltför stressade. På bilden ovan en del av de vilda pelargonerna.


















Engelska pelargoner, vilda pelargoner, unika pelargoner, zonaler, de flesta pelargongrupperna fanns representerade på pelargonmuseet.


















Sedan var det dags att leta upp pelargoner, som vi ville köpa med hem till våra samlingar. En del av de mer ovanliga sorterna stod i ett avsides rum och Inga sprang fram och tillbaka och letade pelargoner, för att försöka tillgodose våra önskemål.


















Orust blommor säljer inte bara pelargoner, utan har ett stort utbud av perenner, sommarblommor m.m. Jag kastade mest en hastig blick över alla dessa växter, då jag vet att det redan är ont om plats på min balkong, men det var en vacker syn med alla dessa blommor.

Vi lämnade Orust och Tjörn och körde vidare mot Kungälv, för att så småningom hamna hemma hos Lena, en av medlemmarna, som brukar hälsa på oss när vi har våra aktiviteter i Halland.



















Hemma hos Lena träffade vi medlemmar från Västra Götaland. Det var roligt att återse en del kända ansikten. Några hade jag träffat på min första resa med pelargonsällskapet, då vi besökte Borås, en och annan kände jag igen från pelargongrupper på facebook.





Lena hade mängder med miniatyrpelargoner och det var inte utan att jag blev lite avundsjuk. Jag fick köpa flera små sticklingar och priset var lågt, som alltid när vi säljer till andra medlemmar. Ofta kan man få tag på riktigt udda pelargonsorter, när vi träffas i pelargonsällskapet. Flera medlemmar hade med sig sticklingar och flera var det, som hade nya sorter med sig hem.


















Lena och hennes man intresserar sig inte bara för pelargoner. De har även en härlig trädgård, som nästan saknade gräs helt och hållet. Istället var den kuperade tomten fylld med små buskar, träd och perenner och överallt gick små stenbelagda gångar.


















Det fanns flera små "rum" där man kunde sitta ner, koppla av och njuta av grönskan.


















Innan det var dags att börja tänka på hemfärden blev vi bjudna på fika, som vi avnjöt i trädgården.


















Vi packade in våra kassar med pelargoner i bilen, som nu började bli ganska full, tackade Lena för ett trevligt besök och gav oss hemåt mot Halland. Det var, som vanligt, en lyckad utflykt och jag tror att alla var nöjda med dagen och med sina inköp och vädret kunde vi verkligen inte klaga på.


















När jag dagen därpå plockade upp mina pelargonsticklingar ur kassarna, för att plantera om dem, insåg jag att det var många fler än vad jag trodde. Det hade nämligen tillkommit några plantor, från givmilda medresenärer, som delade med sig av medhavda sticklingar och man tackar ju aldrig nej till en pelargon.


1 kommentar:

  1. Du tar alltid så fantastiskt fina bilder! Det är många år sedan jag var på pelargonmuséet på Orust. Det verkar vara vid den här årstiden man ska åka dit för nu verkar allt så fint och i ordning. Jag var där på sluttampen av säsongen och många pelargoner så lite ledsna ut. Jag har fortfarande kvar en planta jag köpte där - en Red Witch.

    SvaraRadera