Ängla orsakade stor oro

Usch vilken pärs! Jag letade efter Ängla i över två timmar sent igår kväll. Vilken oro man känner när husdjuret, som man älskar över allt annat, inte går att finna. När jag stekte plättar upptäckte jag att mjölken var slut. Tjugo i tio på kvällen körde jag iväg till ICA Maxi för att handla. Då satt Ängla och Tindra utanför huset och det började regna så smått. Det tar inte lång stund att köra och köpa en liter mjölk, så det gick ingen nöd på katterna medan jag körde iväg och handlade. När jag kom hem en halvtimma senare mötte Tindra mig utanför huset, men inte Ängla. Jag trodde att hon blivit insläppt av min granne, men väl inne i lägenheten upptäckte jag att hon inte var där. Jag åkte ner med hissen igen och visslade och ropade, men ingen Ängla. Upp med hissen igen och denna gången hade grannen sin lägenhetsdörr öppen. Jag kände en lättnad och trodde såklart att Ängla var inne hos sin kompis Lisa, men inte där heller. Jag kollade vinden, källaren, visslade utanför alla förråden, men jag hörde ingen katt som jamade. Nu började jag bli riktigt orolig. Ängla brukar alltid hålla sig utanför och omkring huset och kommer när jag visslar och ropar, nu regnade det dessutom ute. Jag åkte ner i källaren igen och hämtade permobilen, körde runt och kollade trapphusen, visslade vid garagen, körde runt hela gården, lekplatsen och ut på bussgatan. Nu började tankarna snurra fortare. Hade någon tagit min älskade Ängla? Hade räven, som vid flera tillfällen varit utanför vårt hus, tagit henne? Var hon skadad eller rentav död? Plötsligt tyckte jag mig höra en katt som jamade, men så kom katten Ballou ut bland buskarna. Var det han som jamat? Nä, nu hördes ett svagt jamande igen. Jag körde, visslade, stannade och lyssnade. Tyst! Vid midnatt ringde jag, smått i panik, till min pappa och bad honom komma och gå in bland träd, buskar och snår och leta. Jag kunde inte vänta utan snubblade in ibland snåren, men det var tyst igen. Plötsligt kommer Ballou och går in bland träden. Jag gick efter i hopp om att han i vanlig ordning höll sig intill Ängla. Mjauu! Jag vänder ficklampan upp mot trädkronorna och DÄR, flera meter upp i ett träd, satt min älskade Ängla. Hon som aldrig klättrat i träd förut. När hon försökt har hon kommit knappt en meter upp innan hon hoppat ner igen.När jag kom fram började hon försiktigt klättra ner baklänges och så var hon äntligen på marken igen. Till slut kom båda katterna med in och vi kunde somna gott även om jag fortfarande var uppskärrad. Kan hon ha blivit jagad av räven, ja det lär jag nog aldrig få veta, men allt slutade gott. Ikväll har hon varit inomhus och det verkar hon vara nöjd med.