Naturen - en positiv plats för psykisk hälsa

Jag har alltid bott med naturen i närheten, men det har ändå bara varit några kilometer in till centrum. När jag flyttade hemifrån, i början av 90-talet, fick jag flera kommentarer angående var i stan jag ville bo. För mig var det en självklarhet att ha djur och natur inpå husknuten. Flera bekanta tyckte att jag skulle flytta in till stan, nära till butiker, restauranger och kroglivet. Det var absolut inget som jag strävade efter. Visst shoppar jag då och då, men då kan jag ta mig in till centrum eller till Hallarna, det stora köpcentrumet som ligger på andra sidan stan. Mataffärer finns det flera att välja mellan, som ligger bara någon enstaka kilometer hemifrån, så jag känner inte att jag saknar något i mitt närområde. Jag bor bara 3-4 km från centrum, men har ändå natur med lövskog intill huset. Där finns många sorters fåglar och ett flertal ekorrar, som jag och grannarna matar. Ibland har jag sett räv, igelkott, rådjur och älg strax utanför huset. När jag tittar ut genom fönstret i vardagsrummet ser jag havet ett par kilometer bortanför hustak och lövträd och längre bort även kusten ner mot Laholmsbukten.
Att omge sig av naturen och sysselsätta sig med odling har positiva effekter för den psykiska hälsan, men även den fysiska hälsan påverkas positivt. När man sysselsätter sig med odling och arbete i sin trädgård eller balkong ökar oxytocinhalten (måbrahormonet) i kroppen. Jag märker att jag mår bättre när jag pysslar med min pelargonodling. Då kopplar jag av och känner mig lugnare inombords.
Oavsett vilken årstid det är tycker jag om att ta mig till havet och Grötviks hamn, som ligger någon enstaka kilometer bort. Där kan man köra på en liten väg, som går bara några meter från vattnet. Jag tycker att havet är vackert oavsett om det ligger spegelblankt eller om det är storm och vågorna går höga. Det är mäktigt och inger respekt. Jag kör dit ibland och stannar bilen, vevar ner bilrutan och lyssnar på vågorna och tittar på fåglarna som seglar på vingarna över vattnet. Att sitta där är väldigt rogivande. På sommaren tar jag ibland med mig fika, som jag äter sittande på någon sten, strax intill vattnet. Tyvärr blir det inte så ofta som jag skulle önska. Oavsett årstid är där oftast folk som sitter i sina bilar, på klipporna eller promenerar längs havet och sommartid är det även många som umgås vid grillplatserna. När jag var barn badade jag där och ibland fiskade jag och min syster krabbor.
Jag skulle inte kunna tänka mig att flytta från kusten och havet och bo inåt landet.
Innan hyreshusen byggdes, i det området där jag bor, låg där lövskog. När jag flyttade in i min lägenhet, i början av 90-talet, låg åker- och ängsmark bara något kvarter bort. Där gick hästar, kor och får och betade. Utanför ett äldre hus pickade hönor och strax intill bodde två äldre män, som hade ett hönseri. Jag följa med min mamma dit för att handla ägg och då brukade jag få några små ägg att ta med hem. Med åren har det byggts allt fler lägenheter och hus i närområdet och Hallägraskogen har blivit mindre och ängs- och åkermarken syns allt längre bort, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. För många år sedan blev jag erbjuden att köpa en lägenhet på bottenplan, några kvarter från där jag bor nu. Då gick får och betade på ängen, precis intill baksidan av lägenheten. Nu är jag glad att jag tog beslutet att tacka nej till lägenheten. Sedan några år tillbaka byggdes där nämligen två stora hyreshus med lägenheter och en bilparkering intill. Det förstörde  den härliga utsikten från lägenheten helt och hållet och värdet på lägenheten sjönk säkert också.
Även om delar av Hallägraskogen bebyggts under åren är den vackra lilla lövskogen kvar och en del av den finns bara några meter från hyreshuset där jag bor. Där trivs både jag och mina två katter. Jag brukar köra en runda i skogen med min handikappskoter och då åker min katt Ängla med, liggande i mitt knä. Snart blommar vitsipporna där och bildar vita mattor på ängsmarken. Framåt sommaren brukar några kor eller hästar betat där, för att bibehålla landskapsfaunan.
Jag är verkligen tacksam att kunna bo i en lägenhet med havsutsikt och som dessutom ligger så nära naturen med vilda djur och allt vackert som grönskar. Förhoppningsvis får Hallägraskogen bli kvar som den är nu liksom de åkrar som finns i närområdet. Det skulle vara väldigt tråkigt om den marken skulle bebyggas ännu mer.
Det fina med naturens grönska och alla vilda djur är att det är helt gratis att titta på, allt från små myror till det stora havet, men man får inte stressa fram genom livet. Då kan man missa den första fjärilen, det mogna lilla hallonet eller tussilagon. Ibland funderar jag över om min kroniska njursjukdom och dialysbehandlingen, som jag har fyra gånger i veckan, har påverkat mig och vad jag uppskattar mest i livet. Jag blev sjuk redan i 10-årsåldern och dialysen har inskränkt mycket i mitt liv. Några långa resor utomlands har inte varit möjliga och det är mycket i vardagen som jag inte orkat med. Med åren har mitt motto blivit "Se det stora i det lilla", och då syftar jag främst på alla småsaker och upplevelser som naturen bjuder på.

Grönskande små musöron inomhus

När våren närmar sig bjuder naturen på mycket vackert. Jag förundras över att jag känner samma härliga känslor i kroppen varje år när jag ser den första snödroppen, fjärilen, vitsippan och humlan. Ja, listan kan göras lång. Det har blåst mycket de senaste veckorna och vädret har skiftat från regn och rusk till blå himmel och sol. Någon dag värmde solen riktigt skönt mot ansiktet, när jag hittade en plats där det var lä, men under de gråa och regniga dagarna har våren känts långt borta och det har tärt på både psyket och orken.


















Jag besökte en av stans blomsterbutiker i förra veckan och där möttes jag av en vacker syn. Där fanns ett flertal olika vårblommor som penséer, tusenskönor, små påskliljor, kungsängsliljor och primulor med blommor i en härlig blandning av regnbågens alla färger.
Under flera år har jag haft vårlökar och primulor inomhus tidigt på året. Tyvärr håller de inte så länge inne i värmen, men jag har sparat dem på balkongen och framåt våren har jag grävt ner dem i rabatten utanför hyreshuset. Nu blommar några krokus och snart även minipåskliljorna och framöver kommer bland annat pärlhyacinter, tulpaner och primulor och sprider vårkänslor utanför huset. En del av vårlökarna hade någon slängt bland trädgårdsavfallet. Jag tyckte att det var synd att kassera dem, så de fick göra sällskap med de andra vårblommorna i rabatten.

I södra delarna av landet, där det är mildare väder än norrut, kan man redan nu plantera olika vårblommor i en större kruka och sätta på balkongen eller vid entrén. Då kan man enkelt ta in krukan om temperaturen sjunker och det blir frostgrader.
Utanför hyreshusen, där jag bor, har trädgårdsarbetarna klippt ner en hel del buskar under de senaste veckorna. Jag passade på att ta in några grenar, som jag satte i en glaskaraff, ett fynd som jag köpt för en femma på loppis. Det tog bara ett par dagar tills att det var gröna små musöron på grenarna. Jag brukar passa på att hämta grenar hos min pappa, när äppelträden och forsythiabusken blivit klippta i hans trädgård. Då får man både grönska och vackra blommor inomhus. När man tar in grenar bör man ge dem nya snittytor, annars kan grenarna få svårt att suga upp vatten. Se till att inga blad eller blommor hamnar under vattenytan, då de gör att det lättare växer bakterier i vattnet. Byt gärna vattnet i vasen varannan dag så det håller sig fräscht.
Det finns en hel del andra grenar, som är vackra att ta in såhär års, t.ex. magnolia, sälg och björk. Har man egen trädgård är det dessutom helt gratis eller så kan man passa på när kommunen klipper träd och buskar såhär års.

Plantera om pelargonerna i nya prisvärda terrakottakrukor

Enligt dygnsmedeltemperaturen är våren redan här i delar av södra och västra Sverige. När dygnsmedeltemperaturen varit över noll grader i sju dygn betyder det att den meteorologiska våren är här. Några dagar, när solen varit framme, har det faktiskt varit riktigt skönt väder i Halmstad och det ger mig en härlig känsla i kroppen och allt känns så mycket lättare.
Såhär års börjar det bli dags att ta hand om pelargonerna och plantera om dem i ny jord, klippa ner dem och ta sticklingar. Mina plantor har övervintrat på min inglasade balkong, c:a 8 m² stor, där jag kör med värmefläkt på vintern för att temperaturen ska hålla sig ovanför nollstrecket. En del pelargoner har faktiskt blommat där ute under större delen av vintern, om än mer sparsamt än på sommaren, men tyvärr har en del småplantor dött. En del av dem som jag fick slänga var sticklingar, som jag satte under sensommaren i fjol, då moderplantorna drabbats av rotlöss och därför hamnade i soporna. Bladlöss och annan ohyra kan man oftast bli av med genom att spraya plantan med en blandning av vatten, såpa och en liten skvätt K-sprit, ett flertal gånger med någon veckas mellanrum. Rotlöss däremot är väldigt svåra att bli av med, då de finns i jorden och man ser dem inte med blotta ögat. De syns som vit beläggning på krukans insida och i jorden, men det kan till en början vara några små prickar. De kan ändå sprida sig till pelargoner som står intill den smittade plantan. Det bästa är att ta toppsticklingar och sedan slänga moderplantan. Några små pelargoner, som har stått i mitt köksfönstret och i trapphuset planterade jag om för någon vecka sedan. Märkligt nog hade flera av dem också spår av rotlöss, trots att jag alltid är väldigt noga när jag planterar om mina pelargoner och går igenom varje planta i jakt efter ohyra, men tyvärr hade jag varken ork eller lust med det förra året. Dessutom var det ju en extremt varm sommar, vilket säkert gjorde att ohyran trivdes som fisken i vattnet. När jag köper nya små pelargoner brukar jag ställa dem i karantän ett tag för att se så de inte har någon ohyra.
Jag hade över 200 pelargoner förra sommaren, men då jag mått väldigt dåligt psykiskt och legat inlagd på sjukhuset ett flertal gånger det senaste året har jag inte orkat ta hand om min odling i samma utsträckning som tidigare år. Nu hoppas jag att min ork kommer tillbaka så att jag kan ta upp kampen mot eventuell ohyra. Jag orkade inte att sälja några sticklingar under fjolåret, vilket gjorde att min samling ökade istället för att bli mindre. Innerst inne har jag insett att jag har lite väl många pelargoner, i alla fall när jag inte mår bra. Det är inte lätt att lämna över skötseln av så många plantor till någon annan, men mina närmaste grannar ställde upp och vattnade pelargonerna när jag var låg inlagd på sjukhuset. Nu var det i och för sig enklare att trappa ner på antalet pelargoner, då de plantor som jag kastat redan var döda, men det känns ändå ledsamt att jag inte orkat sköta om dem ordentligt.
Under stora delar av året som gått fram till för ett par veckor sedan har mina pelargoner mest gett mig ångest och tanken på att ta hand om dem har känts som ett gigantiskt oöverstigligt berg. Tidigare år har skötseln av min odling känts som positiv terapi och att pyssla om plantorna har fått mig att förtränga jobbiga tankar för stunden och att få se mina pelargoner frodas och blomma har gett mig en härlig energikick.
När jag planterar om mina pelargoner går jag först igenom plantan när jag tagit upp den ur krukan. Jag plockar bort vissna blad och det mesta av jorden. Om plantan växt mycket kan den behöva en storlek större kruka. Ska den stå kvar i samma kruka skrapar jag bort kalkavlagringar med en vass kniv och tar bort den gamla jorden. Sedan planterar jag pelargonen i ny jord. Jag använder mig av planteringsjord av god kvalité. Det finns speciell pelargonjord i handeln, men den är inte bättre än en bra planteringsjord. Krukor och fat diskar jag i såpvatten och sätter dem sedan i ugnen i 100-150°C i cirka en halvtimma. Allt för att försäkra mig om att eventuell ohyra, virus eller bakterier inte ska överleva. Om man planterar i plastkrukor kan man självklart inte sätta dem i ugnen, men en del pelargonodlare sätter istället sina diskade krukor i frysen.
Om man väljer plast- eller lerkrukor är delvis en smaksak utseendemässigt. Prismässigt är plastkrukor billigare än lerkrukor, men själv tycker jag att lerkrukor är snyggare att plantera i. Jorden torkar upp fortare i en lerkruka, vilket även gör att risken för att pelargonen ska tyna bort och dö av för mycket vatten minimeras, men när det är väldigt varmt på sommaren får man och andra sidan vattna oftare. Jag använder mig nästan bara av lerkrukor, även om de är tyngre än plastkrukor och därför jobbigare att handskas med, men står och andra sidan mer stadigt. Jag har köpt de flesta av mina lerkrukor på loppis, till ett bra mycket lägre pris än vad man får betala för nya krukor. Ibland har jag även hittat krukfat av lera på loppis, men oftast har jag istället köpt udda fat för bara någon krona.
Det är viktigt att krukorna har hål i botten så att pelargonernas rötter inte blir stående i vatten, då de lätt ruttnar och gör att plantan dör. Jag har köpt en del terrakottakrukor, som saknat dräneringshål. Då har jag tagit en stor och grov spik och slagit hål i bottnen på krukan genom att hamra på spiken. Man får slå ganska hårt men samtidigt vara försiktig så att krukan inte spricker i botten. Det krävs oftast att man först gör ett hål i mitten och sedan slår med hammaren på spiken runt hålet så att det blir lagom stort. Har plantan vuxit mycket under säsongen bör man plantera om den i en något större kruka. För stor kruka gör oftast att bladverket växer mycket, men tyvärr sätter då plantan färre nya blomknoppar.
Trots att jag har mängder med krukor händer det ibland att jag saknar krukor i rätt storlek. Förra
hösten fick jag se att Panduro Hobby hade terrakottakrukor i sitt sortiment. Både utseendet, formen och storleken tycker jag passar bra att plantera pelargoner i. Dessutom är de prisvärda och finns i två olika storlekar. Jag köpte 10 krukor av den mindre modellen, som har storleken 12 cm i diameter  och höjden är 14 cm. Priset är 12,90 kr/styck (se krukan på bilden ovan). I butiken i Halmstad fanns bara ett fåtal krukor så jag beställde krukorna i deras webbutik och efter några dagar hämtade jag dem i butiken i Halmstad, utan att behöva betala någon frakt.
Pelargonerna behöver planteras om i ny jord varje vår och ett par veckor senare bör de beskäras riktigt ordentligt, lite beroende på hur mycket plantan växt under den gångna säsongen. Jag brukar börja med att ta upp plantan ur krukan, titta efter eventuell ohyra både på bladens under- och ovansida och även i jorden och krukans insida. Därefter plantera jag om den i ny jord och sedan får plantan stå och återhämta sig ett par veckor innan jag klipper ner pelargonen och tar tillvara toppskotten. De senaste åren har jag valt att sätta sticklingarna i samma kruka som moderplantan. Det bästa är att sätta sticklingarna var för sig i egna krukor, men de tar för mycket plats på min redan fulla balkong. När man tar en toppstickling på plantan ska den helst ha två blad och skäras av från stjälken så att den del av stjälken, som haft ett bladpar, hamnar under jorden. Klipper man av stjälken trycks den ihop och får svårare att suga vatten, vilket är anledningen till att man istället ska skära av sticklingen. För många och stora blad gör att sticklingen har svårare att rota sig, då bladen tar kraft från sticklingen. Är bladen väldigt stora kan man klippa bort en del av bladet. Jag använder oftast vanlig planteringsjord av bättre kvalité till mina sticklingar, även om såjord är att föredra. Sticklingarna ställer jag på en plats där de får mycket ljus och värme. Jorden ska hållas lätt fuktig, men inte blöt. I mitt köks- och sovrumsfönster har jag växtbelysning i form av 90 cm breda lysrör, som är kopplade till en timer så att pelargonerna får extra ljus, då solen är uppe för få timmar, speciellt under tidig vår, sen  höst och vintertid.

När man planterat om sina pelargoner och klippt ner dem kan de se ganska tråkiga ut. Jag har några  söta och roliga figurer, som jag sticker ner i krukorna. De ger lite färg och något att titta på i väntan på att pelargonerna ska börja växa och sätta knopp. Dessutom har jag en svensk flagga, ett flertal änglar, fåglar, m.m., som är trevliga blickfång mellan plantorna.
Pelargonerna behöver näring under tillväxtperioden. Jag ger dem flytande näring nästan varje gång jag vattnar, men då bara en låg dos.
Härom dagen planterade jag om de första pelargoner, som står på balkongen. Det var motigt men för varje planta kändes det allt bättre, vilket gav mig positiva känslor och det var glädjande att känna att pelargonerna trots allt kunde ge mig positiv energi igen. Nu hoppas jag verkligen att min psykiska hälsa fortsätter att bli bättre och att odlingen åter blir mitt stora glädjeämne i livet.
Utöver omplanteringen av växterna behöver min balkong ses över och städas ordentligt på våren. Två hyllor har jag tagit in i duschen, sprayat dem med rengöringsmedel och därefter duschat hyllplanens ovan- och undersida. Fönsterna ska putsas, väggarna torkas av, prydnadsfigurerna diskas, trägolvet ska dammsugas och våttorkas. Delvis är det för att balkongen ska bli ren och fräsch, men även för att eventuell ohyra ska städas bort. Det tar rätt så mycket tid i anspråk, men jag får städa lite då och då, när kroppen har krafter kvar att sätta in. 
Det har varit några riktigt tråkiga dagar under den senaste veckan, men jag hoppas att solen snart återkommer med ljus och värme och väcker både växtligheten i naturen och på min balkong. Jag längtar dessutom till tiden då djuren får sina första ungar. Tyvärr uppskattar jag inte alla djur. För ett par dagar sedan fick jag se att min katt Tindra fått årets första fästing, som satt mellan hennes morrhår och där är de absolut inte välkomna. Jag vet att båda mina katter blir lika glada som jag, när våren kommer åter för att att stanna. Ängla har knappt varit utomhus sedan i höstas, men när värmen kommer älskar hon att ligga i gräset och slappa och då gör jag gärna katterna sällskap.
Jag är medlem i Svenska Pelargonsällskapet och att få träffa trevliga medlemmar i Halland och åka på utflykter tillsammans, som har pelargonerna i centrum, är mycket givande och ger även det positiv energi. Tyvärr orkade jag bara delta vid en enda träff förra året och jag fick stanna hemma även vid årets första träff. Förhoppningsvis orkar jag följa med på årets kommande arrangemang, för det är givande på många olika sätt och jag brukar alltid komma hem med några nya fina pelargonsticklingar till min samling. Om jag ska se det som positivt i år är väl tveksamt, med tanke på att jag borde minska ner på antalet plantor, men det finns så många vackra pelargoner och det är så svårt att låta bli att köpa ytterligare en och annan ny sort.
Gillar du att odla pelargoner rekommenderar jag att du blir medlem i Svenska Pelargonsällskapet. Du behöver inte ha mängder med pelargoner eller ha mycket kunskap om hur de ska skötas om. Alla pelargonälskare är välkomna. Vi träffas och säljer och byter sticklingar med varandra och delar med oss av odlingstips, åker på dagsutflykter till pelargonodlare och får dessutom förbundets egen tidning 4 gånger om året. Föreningens hemsida www.pelargonsallskapet.com ger bland annat medlemmarna tillgång till en stor bildbank med över 3000 olika pelargoner med information om hur de ska skötas, hur de växer och mycket mer.

Syv sma hjelms gryta

Intresset för matlagning fick jag redan som barn. När mamma lagade mat och bakade brukade jag ibland sitta på bänken intill diskbänken och titta på. Roligast var det när jag fick hjälpa till att röra i grytorna, vispa, knäcka ägg och mäta upp olika ingredienser. Att hjälpa till när det var dags att göra bräckkorv till jul var det allra roligaste. När jag blev njursjuk i tioårsåldern fick jag gå på en väldigt sträng diet och jag mådde ofta illa. Det gjorde att jag tappade matlusten och specialkosten var långt ifrån god. I tolvårsåldern började jag med dialys efter min första misslyckade njurtransplantation. Då fick jag äta vanlig mat, men med hårda restriktioner. Mat som innehöll mycket kalium och fosfat var nästan förbjudet och jag fick bara dricka en halv liter vätska per dygn och då räknades även vätskan i maten in. Nu har jag haft dialys i 30 år och behandlingen har utvecklats och blivit mer effektiv. Jag har fortfarande samma hårda vätskerestriktioner, men får äta lite mer av vad jag vill. Det kräver ändå att jag tänker på vilka livsmedel jag stoppar i mig och jag måste äta mindre av kalium- och fosfatrik mat. När jag kom upp i tonåren minns jag att jag vid något tillfälle lagade en trerätters middag, som jag bjöd familjen på. Jag hade skrivit en meny till var och en, dukat, brutit servetter och tänt ljus.
Trots att jag har och haft en något skev bild på mat och dryck, som dietisten kallar anorektiskt även om jag inte svultit mig, har intresset för matlagning och bakning växt med åren. I slutet av tonåren fick jag plötsligt lära mig att laga mat mer frekvent. Min mamma var allvarligt sjuk och låg på sjukhuset i flera månader och då hjälptes jag och pappa åt att fixa med maten. Ibland ringde jag till mamma i sjukhussängen och bad om råd, när vi inte tyckte att maten smakade lika gott som när hon lagade den. När jag var 18 år dog min mamma i en blodsjukdom. Då var hon bara 47 år. Kanske hade jag inte utvecklat mina kunskaper i köket så tidigt om hon hade levt idag. Det lär jag aldrig få svar på, men jag vet i alla fall att hon var en stor inspirationskälla och lärde mig mycket grundläggande inom konsten att laga mat och baka.
Det senaste året har jag mest ätit sjukhusmat, då jag har mått dåligt psykiskt under en längre period och jag har knappt brytt mig om mat och än mindre orkat att tillaga den. Tidigare har jag haft med mig matlåda till jobbet och aldrig ätit middag på sjukhuset, de 4 dagar i veckan som jag har dialysbehandling. Jag har aldrig tyckt om sjukhusmaten, men när jag blev erbjuden att få med mig maten hem tyckte jag att det i alla fall var värt att prova. På vardagarna finns det två maträtter att välja mellan på menyn och ett alternativ på söndagarna. När det inte är någon rätt som faller mig i smaken får jag välja önskekost från en lista, men det går tyvärr inte att välja helt fritt. Samma rätter kommer tillbaka med några veckors mellanrum, så vid det här laget har jag koll på vilka av dem som är hyfsat goda. Jag brukar dessutom piffa till maten med lite extra grädde i såsen och lite mer kryddor om det behövs, men sjukhusmat är och förblir sjukhusmat och kan inte mäta sig med min hemlagade mat. Nykokta potatis av en mjölig sort var bland det godaste jag visste som barn, när man kunde mosa dem ihop med en riktigt god sås. När mamma frågade mig om vad jag ville ha till middag bad jag bara om kokt potatis och sås ibland. Jag gillade såsen till kalvfrikassén, men var inte lika förtjust i köttet. Då förstod jag inte att det krävdes stekt eller kokt kött för att få en god grund till såsen, i alla fall till kalvfrikassén.
Ibland, när jag mår lite bättre vissa dagar, lagar jag mat hemma och den har ju helt klart en bättre smak och utseende än sjukhusmaten. Jag har alltid en hel del kött och fisk i frysen och förra helgen tog jag upp en fläskfilé, som legat där ett tag och behövde tillagas. Oftast gör jag fläskfilé med Kvibille gräddädelost eller med svamp, men det har jag redan färdiglagat i frysen så det var jag inte alls sugen på.
Idag är det nog inte så många som klipper ut recept ur tidningar och sparar. Nu finns de flesta recept på internet. Jag drog mig till minnes att jag ätit en god gryta med fläskfilé för många år sedan. Första gången som jag åt den var i början på 80-talet hos bekanta i Stockholm. Sedan lagade mamma rätten och därefter även jag och pappa, men det var längesedan. Jag ringde pappa häromdagen och bad honom att ta fram mammas två receptpärmar ur köksskåpet. Efter lite letande hittade han Syv sma hjelms gryta, en riktigt smakrik kötträtt, som inte är särskilt svår att göra även om den innehåller en hel del olika ingredienser. Jag föredrar att servera köttgrytan med ris, men hasselbackspotatis skulle säkert också smaka gott till, liksom en grönsallad. Mängden kryddor i receptet nedan brukar jag öka på en aning, men man kan ju smaka sig fram tills man tycker att såsen blir lagom kryddstark. Jag gör även mer sås och späder med lite mer vatten och grädde. Då jag skulle frysa ner grytan i små portioner valde jag att använda saften av en apelsin i såsen, istället för bitar av apelsin, som kanske kan ge en lite besk smak när de fryses in. Inget jag är säker på, men bättre att vara på den säkra sidan.
Köttgrytan är en bra bjudrätt, då den kan göras i förväg och värmas upp och garneras när det är dags att serveras. I receptet står att man kan strö över hackade nötter innan serveringen, men de har jag hoppat över.

Recept Syv sma hjelms gryta
4 personer
2 msk smör
1 äpple

1 lök
1 fläskfilé cirka 500 g
100 g champinjoner
 ½-1 tsk curry
1-2 tsk paprikapulver
1-2 tsk salt
2 msk tomatpuré
2 dl kaffegrädde
1 msk vetemjöl

4-6 st konserverade aprikoshalvor
1-2 apelsiner

Gör såhär:
Skär bort eventuella senor på fläskfilén och skär den sedan i strimlor. Skala äpplet och skär det i små bitar. Skala löken och finhacka den. Skär champinjonerna i bitar.
Bryn köttet tills att det börjar få färg. Tillsätt svamp, äpple, lök och kryddorna. Fortsätt att bryna tills att allt fått en fin stekyta.
Tillsätt grädden, tomatpurén, saften av en apelsin och ev. lite vatten för mer sås. Låt puttra och red av genom att röra ner mjölet, som först blandats i lite kallt vatten.
Låt puttra tills att köttet känns mört.
Garnera med bitar av apelsin och aprikoshalvor, strax innan köttgrytan ska serveras.

Lycka till och smaklig spis!

Vårkänslor i en tekopp

Det är väl nästan ingen som inte ser fram emot våren. Ljuset kommer åter och förlänger dagarna, temperaturen går sakta uppåt och naturen väcks åter till liv. Många fåglar, som lämnar det kalla klimatet i Sverige under vinterhalvåret, återkommer när våren nalkas och många andra djur väcks ur sin vintervila och så småningom föds det nya små ungar i deras familjer. Jag tycker att våren är den härligaste tiden under året och kanske beror det på att jag själv är född i vårmånaden april.
Naturen börjar så sakta att grönska, fåglarna kvittrar alltmer, samtidigt som de bygger sina bon. Det upprepas varje vår, men ändå är jag lika fascinerad över bland annat de första vårblommorna, trädens små musöron, första humlan och fjärilen. De ger mig en inre värme och glädje i kroppen. Det gäller att stressa av och sänka takten, så att man inte missar allt det vackra, som man annars lätt missar om man rusar fram i vardagen.
Varje år har jag som vana att köpa hem en primula och några olika vårlökar. De planterar jag i krukor, ibland med några små dekorationer, och så ställer jag dem på soffbordet i vardagsrummet. Där får de sprida vårkänslor tidigt på året. Tyvärr blommar de över redan efter ett par veckor, men då sätter jag ut dem på balkongen och när tjälen gått ur jorden planterar jag ut primulan och vårlökarna i rabatterna utanför hyreshuset. På så vis får både jag och grannarna glädje av blommorna i många år framöver.
För ett par veckor sedan fick jag se att penséer och minipenséer redan fanns till försäljning i flera butiker. Jag köpte en minipensé med blålila blommor, lite större planta än de små som såldes i tiopack. Pensén planterade jag i en tekopp med blå violer, som jag hade hemma i skåpet. Man behöver absolut inte plantera i en kruka. På loppis kan man, för en billig peng, hitta udda föremål atttt sätta blommor i. Gamla koppargrytor, glas på fot och bakformar är bara några av de prylar, som jag använt mig av. Vanligtvis brukar jag lägga lecakulor i botten, på krukor som saknar dräneringshål, men det fanns inte plats till det i koppen, som jag satte pensén i. Jag får vattna sparsamt så att inte rötterna står i vatten.
Några år har jag planterat penséer riktigt tidigt på året, ute på min inglasade balkong. Tyvärr så växer de nästan inte alls när temperaturen bara är några plusgrader, så de senaste åren har jag nöjt mig med en enstaka pensé inomhus. Jag har även satt vårlökar på balkongen. När temperaturen stigit, med hjälp av vårsolens värme, har lökarna börjat växa. De har snabbt kommit upp ovanför jordytan, liksom blomknopparna. Tyvärr slog knopparna ut redan när de tittat upp ur jorden och innan blad och stjälkar vuxit upp ordentligt. Därför har jag även slutat med att sätta vårlökar på balkongen. Där är långt ifrån tomt på blommor, då där står mängder av pelargoner.
En minipensé är inte stor, men den räcker för att ge mig en härlig vårkänsla inomhus.

I vanliga fall ger pelargonerna mig positiv energi

De senaste veckorna har det snöat, regnat och varit väldigt dimmigt om vartannat i Halmstad och flera dagar har det varit ett riktigt grått och trist väder, som definitivt inte är uppmuntrande, även om solen lyckats tränga undan molnen emellanåt och lättat upp tillvaron. Det känns definitivt inte lockande att börja ta hand om mina över 200 pelargoner och förbereda dem inför den annalkande våren. På hösten brukar jag oftast ha tröttnat på mina pelargoner, även om de blommar mer eller mindre under hela året. De står på min inglasade balkong, där jag kör med värmefläkt för att hålla temperaturen på en lagom nivå vintertid. Förra året kändes mina pelargoner mest som en börda. Till största delen berodde det på att jag mådde så dåligt psykiskt och låg inlagd på psykakuten ett flertal gånger och att jag även drabbades av en sepsis, stafylokocker i blodet, och låg inlagd tre veckor på infektionsavdelningen och behandlades med antibiotika intravenöst. Det har verkligen varit en jobbig tid, då jag även har bloddialys fyra gånger i veckan på sjukhuset, sedan 30 år tillbaka. Normalt sett gör jag det mesta på ren vilja, men den viljan har jag i stort sett tappat bort helt och hållet. Mina närmaste grannar ställer upp mycket för mig och de tog hand om mina pelargoner och mina två älskade katter, när jag låg inlagd på sjukhuset. Jag har gått i genom många tuffa perioder i mitt liv, men jag kunde aldrig tro att jag skulle sjunka så lågt i mitt psykiska mående så att jag inte ens orkade ta hand om mina katter, som normalt sett är de som betyder mest för mig i livet.
Min vardag har gått upp och ner. Ibland har jag legat i sängen större delen av dygnet, då jag varit så väldigt trött, men även för att det kändes bättre att få sova och slippa känna den fruktansvärda ångesten i min kropp. Att pyssla om mina pelargoner är normalt ett sätt att förtränga mina jobbiga tankar. När jag planterar om dem, vattnar och plockar bort vissna blommor, känns det lite som en terapi för både kropp och och själ, men nu känns de tyvärr inte alls lockande. Pelargonerna ska planteras om i ny jord och krukor och fat ska diskas och dessutom ska varje planta gås igenom och synas i jakt efter ohyra, både på bladverken och blommornas fram- och baksida. Det är främst rotlöss, som jag tittar efter såhär års. De syns inte ovan jord så för att se om det finns ohyra på plantan måste man ta upp den tillsammans med jordklumpen ur krukan. Vit beläggning på krukans insida och i jorden är ett tecken på att plantan smittats. Tyvärr är rotlössen svåra att bli av med och det bästa är att slänga hela plantan, men innan dess kan man ta toppsticklingar från moderplantan. Det är viktigt att se till att man inte får med jord från den smittade plantan. Jag diskar krukor och fat noga i såpvatten och därefter får de stå i ugnen en halvtimma i c:a 125°C. Det gäller att vara noga med att hålla isär diskade och odiskade krukor, liksom att torka av ordentligt på hyllorna där smittade plantor stått.
Det känns lite väl tidigt på året att börja plantera om och klippa ner mina pelargoner, men jag har i alla fall tagit hand om en del av mina småttingar, som inte klarat vintern. De plantorna har jag slängt och krukor och fat är diskade. Tyvärr är det fler små plantor, som dött och ska slängas. Då jag inte orkade att sköta om dem ordentligt i fjol fick ohyran härja fritt. Normalt sett kollar jag igenom pelargonerna när jag vattnar, men det kunde jag inte begära att grannarna skulle göra. För första gången fick flera plantor besök av kolfjärilslarver förra sommaren. De åt upp stora delar av de pelargonerna som drabbats. Jag hade nog ändå tur att inte fler plantor blev uppätna. Ett flertal pelargoner drabbades dessutom av rotlöss, vilket var oväntat då jag gick igenom och planterade om hela min samling tidigt på våren och jag köpte bara några få nya sticklingar, som inte drabbades av någon ohyra. Var de tråkiga rotlössen kommer ifrån kan man ju undra och själv funderar jag över om man kan få ohyra med jorden, som jag köper i stora säckar av välkänt märke. Jag slängde moderplantorna och tog toppsticklingar, men ett flertal av dem rotade sig tyvärr inte innan hösten kom. Den senaste jorden inhandlade jag hos Fritz blommor i Halmstad. De säljer en egen jordblandning och framöver ska jag bara använda mig av deras jord och hoppas på att slippa rotlöss i år. Ohyran påverkar plantans tillväxt negativt, men oftast tar det flera år innan pelargonen dör. Delar man med sig eller säljer sticklingar vill man självklart inte sprida ohyra, lika lite som man vill få ohyra när man själv köper nya pelargoner. Ta därför som vana att placera nya plantor i "karantän", så att de inte smittar övriga pelargoner, om det visar sig att de bär på någon typ av ohyra.
Om några veckor har jag ändå tänkt att jag så smått ska börja med omplanteringen, om jag nu orkar. När jag väl sätter fart och städar på balkongen och planterar om mina pelargoner brukar intresset för dem att ta fart igen. Jag hoppas verkligen att det blir så även i år. Efter omplanteringen väntar jag några veckor innan jag klipper ner mina pelargoner. De större plantorna bör klippas ner ordentligt, då de annars mest växer på höjden.      
För ett par veckor sedan såg jag att några butiker redan tagit hem ett mindre antal engelska pelargoner och även den välkända doftpelargonen Dr Westerlund. Därefter har jag sett flera doftpelargoner och den mycket populära Mårbackapelargonen med dubbla ljusrosa blommor. Tyvärr är det inte alltid som man får en äkta Mårbackapelargon, även om de säljs som Mårbackapelargon eller en pelargon av Mårbackatyp, men är snarlik den äkta varianten. En äkta Mårbacka ska ha rosa ståndarknappar med rostrött pollen. För många spelar det inte så stor roll vad pelargonen heter, bara den är vacker och tilltalande och många pelargoner utan namn kan vara väl så vackra. De engelska pelargonerna är de som brukar dyka upp först i blomsterbutikerna. De är oftast hårt drivna och blommorna brukar inte hålla så länge och bladen gulnar. Jag har provat att plantera om plantan och sätta ut den på balkongen efter att blommorna vissnat, men det har inte gett något bra resultat. Engelska pelargoner behöver svala nätter för att sätta knopp, så även om plantan fortsätter att växa och må bra får man vänta till slutet på sommaren innan den ger nya blommor. Jag har ändå köpt en och annan engelsk pelargon, vid den här tiden på året, men sett den mer som en snittblomma och njutit av de vackra blommorna. Sedan har den hamnat i soporna.

I väntan på taxin till dialysen härom dagen fick jag trots allt lite vårkänslor. På min inglasade balkong visade termometern på 15°C, fåglarna kvittrade och i rabatten hade ett flertal av mina vårlökar redan tittat upp, trots att de växer på skuggsidan. Jag hoppas på att få se några blommande lökväxter inom kort, liksom vårens första humla och fjäril. De ger mig en så härlig känsla, liksom alla andra små tecken som visar på att våren är på väg. Solfilmen, som visas vid väderleksrapporten på tv, visar tydligt att dagarna blir allt längre både på morgonen och eftermiddagen. Förhoppningsvis gör våren att jag kommer att må bättre både psykiskt och fysiskt framöver. Hoppet är det sista som överger människan sägs det. Mina två katter blir alltid piggare när våren kommer och då blir de fart på dem och både Ängla och Tindra vill ut och få inspektera omgivningen och lapa sol i gräset. Då sitter jag gärna på bänken utanför huset och gör dem sällskap.
På lördag är det årets första träff med Svenska Pelargonsällskapets Hallandsgrupp. Jag håller fingrar och tår att jag orkar följa med, då jag bara var med på en enda träff förra året. Även om jag brukar vara trött efter föreningens träffar och resor brukar jag få med mig mycket positiv energi i bagaget och en och annan pelargonstickling såklart. Dessutom är övriga medlemmar i Halland ett härligt gäng att hänga med.

Sagosoppa - Gott mellanmål i vinter

När jag växte upp på 70-talet var min mamma hemmafru och började arbeta halvtid först när jag fyllt nio år. Delvis berodde det på att jag var sjuk redan när jag föddes och fick operera in en shunt i huvudet på Akademiska sjukhuset i Uppsala, redan vid åtta månaders ålder. Den togs senare bort när jag var fem år och jag blev friskförklarad. På 70-talet var det inte ovanligt att våra mammor var hemma eller arbetade deltid. Min mamma var duktig i köket och lagade så gott som all mat från grunden, så några halvfabrikat serverades inte hemma hos familjen Sandqvist. Hon och hennes systrar var uppvuxna på landet och de brukade köpa en halv gris, kyckling-, rådjur- och oxkött tillsammans. Vid jul fick jag hjälpa till när mamma gjorde korv, leverpastej m.m.  Hon bakade det mesta av matbrödet som vi åt och kakor, tårtor och vetebullar, som jag fick till fikat när jag kom hem från skolan. Blev vetebrödet liggande och blev torrt, vilket i och för sig hände väldigt sällan, gjorde hon fattiga riddare som vändes i kanel och strösocker.
Sommartid kokade mamma saft, gjorde paj och gelé av frukt och bär från trädgården och ibland åkte hela familjen tillsammans och plockade blåbär, hallon och jordgubbar. På hösten och vintern fick vi ibland sagosoppa till mellanmål, som mamma kokade på blandad, torkad frukt, som hon köpt i affären. Hon klippte den torkade frukten i mindre bitar och la den och russin i en gryta med vatten. Dagen därpå la hon även i en kanelstång och kokade soppan tills att frukten var lagom mjuk och smaksatte soppan med socker. Ibland hällde hon även i lite saft, för att ge soppan ännu lite mer smak. Sist men inte minst hällde hon i sagogrynen och lät soppan koka tills att de vita, runda, små grynen var så gott som genomskinliga. Några direkta mängder eller recept hade inte mamma, som med så mycket annat som hon tillagade. Jag gör också sagosoppa ibland och måttar "lite på en höft".
Det är sällan som jag hör att någon kokar sagosoppa nu för tiden. Jag frågade runt i flera olika mataffärer efter sagogryn och personalen tittade på mig och såg ut som frågetecken, förutom en anställd som var lite äldre och i alla fall visste vad jag pratade om. Tyvärr hittade jag inga sagogryn och det var många år sedan som jag köpte gryn senast och jag minns inte ens i vilken butik det var. När jag var liten var grynen ljust rosa, men sedan förbjöds det röda färgämnet. Nu är grynen vita, ett par mm stora och runda och när de kokat en stund expanderar de någon mm, blir genomskinliga och geléaktiga. De smakar i stort sett ingenting, men soppa utan gryn blir ingen riktig sagosoppa. Jag mindes att jag för många år sedan köpte sagogryn i Danmark så jag frågade min syster, som bor i Malmö, om hon kunde be sin danska kollega att fråga efter sagogryn nästa gång som hon åkte över sundet. Till min stora lycka hittade hon till slut sagogryn, efter att ha frågat runt i flera butiker och jag fick levererat två påsar gryn hem till mig. De lär räcka till många sagosoppor framöver. Det blir gott att även koka kräm av den torkade frukten och då reder man krämen med potatismjöl och hoppar över grynen.
Hittar du inga sagogryn i någon butik kan man självklart koka soppan utan gryn och reda av den med lite potatismjöl, för att få soppan en liten aning tjockare. Jag tycker bäst om att äta soppan lite ljummen nu när det är kallt ute, men på sommaren är det gott att servera den kall. Torkad frukt är lätt att få tag på och säljs i förslutna påsar med äppelringar, katrinplommon, aprikoser och päron. För många år sedan fanns det en liten hälsokostbutik i Halmstad. Där sålde man bland annat flera olika sorters torkad frukt i lösvikt, men det har jag tyvärr inte sett i någon butik nu.
Om du tänker göra sagosoppa råder jag dig att ta någon matsked gryn, då soppan annars blir väldigt tjock. När du lagt i grynen får du röra ofta i botten av kastrullen, då grynen lätt fastnar och bränner vid. Lycka till och smaklig spis!

Mina älskade katter skaffar sig nya vanor trots åldern

I år har jag levt tillsammans med mina två katter Tindra och Ängla i 13 respektive 12 år. De slutar aldrig att överraska mig och det finns mycket att berätta om dem, som till största delen är positivt och genomsyras av hur mycket de betyder för mig i min vardag. Tindra och Ängla är de två första katterna, som jag levt tillsammans med. Jag har alltid tyckt om djur och när jag var barn hade jag fyra guldhamstrar och ett marsvin. Min dröm var då att ha en egen hund, men att ha en egen katt var inte något som jag längtade efter. Först många år senare, när en katt flyttade in hos min systers familj, började längtan efter en egen katt att växa sig allt starkare. Ungefär samtidigt blev jag allvarligt sjuk, med väldigt dålig cirkulation i mina ben, och fick opereras och byta kärl i ena benet och två av tårna fick amputeras och med tiden även fler. Troligtvis var det en biverkan av en medicin, som jag blivit insatt på. Jag hamnade i rullstol och hade svårt att gå, men kom hem efter 3,5 månader på sjukhuset.

Sakta började jag återhämta mig och längtan efter ett kattsällskap började åter att ta fart, men jag var väldigt osäker över mitt beslut. En av mina sköterskor på dialysen peppade mig och klippte ut annonser ur dagstidningen om katter som var till salu. Först blev jag smått irriterad, men samtidigt blev jag allt mer bestämd över att jag verkligen ville bli kattsambo och få pyssla om och älska en liten katt. Ungefär samtidigt hade en medpatient på dialysen en katt som fått ungar. Jag åkte till Stefan och hans sambo och tittade på fem små och helt underbara kattungar. Tanken var att jag skulle välja en av de tre helt vita och korthåriga källingarna, men när jag fick se minstingen i kullen kände jag direkt att det var henne jag ville ha. Då sa ägaren att hon ville behålla den grå kattungen själv, men senare under besöket ändrade hon sig och det lilla livet skulle bli mitt.


















Jag lånade böcker om katter på biblioteket, köpte kattlåda, sand, leksaker och kattmat m.m. för att vara så förberedd jag kunde bli, då jag skulle hämta hem lilla Tindra. Efter några veckor, då hon var gammal nog att lämna sin mamma, körde min faster mig till Slöinge och jag fick hämta hem min älskade Tindra. Jag minns att hon nosade runt i lägenheten och gnydde. På den första kvällen hoppade hon upp i min säng och la sig tätt intill mig oavsett om jag vände mig i sängen. Året därpå hämtade jag hem katten Ängla, som var född strax utanför Höganäs. Tindra tyckte inta alls om den nya inkräktaren och visade det på flera sätt. Hon började bita mig och fräsa mot både mig och Ängla. Det gick så långt att jag befarade att jag skulle få lämna tillbaka min lilla älskling. Tack och lov kom mina katter allt bättre överens med tiden och jag kunde glädja mig alltmer över att Ängla kunde stanna kvar hos oss.


















Jag trodde aldrig att mina älskade katter skulle få ett så stort inflytande i mitt liv och ge mig så mycket av sin kärlek. Under de senaste åren har jag mått väldigt dåligt psykiskt och därför har jag varit inlagd på sjukhuset vid ett flertal tillfällen, både på psykakuten och infektion. Mina snälla grannar Mona och Rolf, som har honkatten Lisa, har då hjälpt mig att ta hand om mina fyrbenta vänner på många sätt. Tindra och Ängla går ibland in till grannarna och deras katt tittar in till oss. När jag är på dialysen så släpper Mona och Rolf ut och in mina katter, så de är vana vid varandra. Nu när de passat katterna under längre perioder har Ängla blivit alltmer bekant med Mona, då hon började borsta Ängla med en klädborste. Ängla har sedan dess fått för vana att rulla på ryggen framför Monas fötter och vill bli borstad till och med på magen. Jag brukar nästan aldrig få borsta Ängla på magen och jag trodde väl aldrig att mina katter skulle skaffa sig nya vanor vid deras ålder.
 
 

Ängla, som är en korsning av perser och ragdoll, har alltid varit väldigt kelen och sover oftast i min säng på nätterna, men hon är ingen katt som gillar att ligga i mitt knä. De senaste åren har hon ibland hoppat upp i soffan och lagt sig på ryggstödet bakom mig, men inte så mycket mer. Under sensommaren och hösten har hon börjat att ta alltmer plats i soffan. Hon lägger sig på armstödet intill mig och delvis i mitt knä och vill gärna att jag kelar med henne. Det som förvånar mig mest är att Ängla nu kommer upp i soffan, nästan så fort jag sätter mig i den, och tar plats intill mig och sitter och spänner ögonen i mig. Jag provade att borsta henne med en liten barnborste och då blev hon riktigt belåten och det är härligt att se att hon njuter och kisar med ögonen. Oftast vill hon bli borstad flera gånger innan hon är nöjd och lägger sig ner i soffan. Hon har verkligen fått sin matte dit hon vill. Det är ju en positiv ny vana hon skaffat sig då hon slipper få i sig så mycket av sin långa päls när hon tvättar sig och det resulterar i att hon inte kräks upp så mycket hårbollar, vilka inte är så trevliga att städa bort.



I höstas flyttade jag bort alla mina pelargonplantor från sovrumsfönstret. Det blev snabbt en ny favoritplats att ligga och sova på för Ängla och både hon och Tindra gillar att sitta på fönsterbrädan och spana på fåglar och allt annat, som händer på andra sidan rutan. Jag har köpt en ny fågelmatare, som jag ska placera på utsidan på det lilla sovrumsfönstret. Tidigare år har katterna haft spännande stunder, när de spanat in framför allt talgoxar, som tagit plats utanför fönstret. Jag vill ju att Ängla och Tindra ska ha något roligt att göra när jag inte är hemma hos dem.


















När Tindra var liten och ensam katt hemma hos mig låg hon gärna tätt intill mig i sängen på nätterna. och hon gillade att krypa in under täcket och tälta under mina böjda ben. Tyvärr slutade hon med det allteftersom, när Ängla tog alltmer plats i sängen. Då jag var sjukskriven under större delen av förra året och är så fortfarande är jag hemma mer med mina älsklingar. Jag är väldigt trött och sover mycket, men katterna låter mig sova och stör mig inte. Tindra byter sovplats lite då och då. Ibland ligger hon i fåtöljen i vardagsrummet eller sovrummet. Hon har även två olika kattbäddar och en stol intill sängen, där hon tar plats när hon vill sova. När jag mår sämre brukar hon ligga på olika ställen i närheten av mig i sovrummet. De senaste veckorna har hon legat vid fotändan av sängen och på skrivbordsstolen, som jag brukar flytta på så att den står tätt intill sängens huvudända. När jag har satt mig upp i sängen har Tindra krupit upp i mitt knä och velat att jag ska kela med henne, men det händer bara när hon och jag är själva i sängen och det är något hon bara börjat göra de senaste månaderna. När jag hämtar in henne på kvällen, brukar hon oftast hoppa upp i mitt knä, efter att jag satt mig ner på en nedfällbar stol, innanför ytterdörren. Där lägger hon sig längs mitt ena lår och så puttar hon med sitt huvud mot mina händer för att påtala att hon vill bli klappad och kliad bland annat under hakan.

 









 






Under julen och därefter har jag haft en julduk, som har legat på köksbordet och hängt ner vid bordets sidor. Tindra har lagt sig på bordskivan och somnat gott, vilket hon inte heller gjort förut. Däremot brukar hon hoppa upp och sätta sig på bordet när hon kommer in ibland.Hon gör det främst då hon vet att det finns skinka, rostbiff eller några andra godsaker i kylskåpet, men de senaste veckorna har hon inte bara nöjt sig med mat. När jag satt mig på stolen, tätt intill henne, har hon sträckt fram sitt huvud och strukit sin kind mot min och velat att jag ska klia henne, ganska hårt, på hennes hals, nacke och tinningar och vi får en mysig stund tillsammans. Hon har även börjat hoppa ner i mitt knä. När Tindra var riktigt liten kunde jag knappt äta vid soffbordet utan att hon hoppade upp och försökte äta mat från min tallrik. Flera veckor stod jag upp vid diskbänken och åt för att få ha min mat för mig själv. Det händer fortfarande att hon hoppar upp på soffbordet, när jag äter mat som hon gillar, men nu räcker det att jag säger till henne att det är mammas mat och då låter hon maten på min tallrik vara. Självklart får hon sedan lite mat på en egen tallrik och då får jag oftast säga varsågod flera gånger innan hon börjar äta. Är det däremot räkor hinner jag nästan inte skala en enda räka, innan hon försöker ta den ifrån mig.
Katterna busar sällan med varandra, men när Tindra hoppat upp på köksbordet hoppar Ängla upp på någon av köksstolarna och sedan börjar de att gå på varandra med framtassarna, tills någon ger upp fighten. Likaså gör de när någon av dem lagt sig inne i deras hus, gjort av kartong. Då busar de med varandra genom att gnabbas med varandra genom husets fönster och dörr. Ibland jagar de varandra, men det händer oftast när de är utomhus tillsammans sommartid.

Det finns så mycket att berätta om mina älskade katter, som jag lär känna allt bättre för varje dag som går och det känns som om det är ömsesidigt. Aldrig trodde jag väl att katter skulle vara så olika med så speciella egenheter. Utöver det är jag övertygad att Ängla och Tindra känner av när jag mår extra dåligt.
Från början trodde jag att jag själv ville få det att se ut som om mina katter kunde avläsa mitt mående, men med tiden har jag insett att Tindra och Ängla faktiskt håller sig mer nära mig, när jag mår mer dåligt än vanligt. De ger mig lika mycket kärlek, oavsett hur jag mår eller vilket humör jag är på. Katter, men även många andra sällskapsdjur, har en förmåga som gör att de kan läsa av hur vi mår och vår sinnesstämning. Jag tycker även att jag själv har lärt mig mer om deras sätt att uttrycka sig på och det gör det ännu roligare att leva tillsammans med mina fyrbenta, pälsklädda och underbara katter. Om jag skulle göra en lista med superlativ som passar in på Tindra och Ängla skulle den bli väldigt lång. Att de skaffar sig nya vanor är trevligt för mig, men mest för dem själva hoppas jag.
Att katterna sover många timmar på ett dygn är väl fotona ett bevis för.

Primulan bär bud om våren

Det nya året har bara tagit sin början och trettonhelgen har passerat. Enligt den kristna tron firas helgen till minne av den dag då de tre vise männen kom till Jesusbarnet i Betlehem och gav honom gåvor. Idag den 13 januari, tjugo dagar efter jul, infaller tjugondedag jul eller tjugondag Knut, som den också kallas. Dagen firas som slutet på julhögtiden. Dagen fick Knuts namn till minne av den helgonförklarade Knut Lavard, som var prins i Danmark och är bland annat förknippat med talesättet "tjugondag jul kastas granen ut". Jag plockade undan mina tomtar för några dagar sedan. Granen, en rumsgran. som jag haft sedan julen 2017, får stå kvar inomhus men jag ska ta bort dekorationerna och ljusslingan. Adventsljusstaken och kransen med små lampor får vara framme ett tag till. liksom ett par andra slingor, som jag dekorerat med lite här och där i lägenheten. Jag tycker att dessa ljuskällor ger ett mysigt sken, speciellt nu när dagarna är så korta och mörka. En lång ljusslinga, med vitt ljussken, har jag virat kring gardinstängerna i vardagsrummet och den har jag framme och tänd hela året. Jag tycker inte att det vita skenet är lika förknippas med julen, som de som har ett mer gult sken. I flera inredningsprogram på tv har jag sett att man dekorerar med ljusslingor på flera olika sätt, även vid andra tider på året än vid julen.


















Växterna som jag köpte strax innan advent och planterade och pyntade, får även de stå kvar, förutom julstjärnan som hamnade i soporna häromdagen, då den fällt många blad och inte såg särskilt fräsch ut. Hyacinterna har blommat ut och jag har klippt bort blomstänglarna. Det har jag även gjort med blommorna, som vissnat på amaryllislökarna, men ett par av lökarna har fått fler blomstänglar och står med vackra utslagna klockor. Jag ska fortsätta att vattna lökväxterna och ge dem lite näring och framåt våren tänker jag plantera ut dem i rabatten, utanför vårt hyreshus. Framåt hösten är det dags att gräva upp amaryllislökarna och ge dem sin viloperiod, genom att minska ner och så småningom upphöra med vattningen och ställa dem mörkt. Förhoppningsvis blommar de när julen kommer åter i år, efter att jag planterat om dem i ny jord, börjat vattna dem igen och placerat dem ljust och varmt.
Trots att jag inte har plockat undan allt som hör julen till har jag redan börjat längta efter våren. Det börjar märkas att dagarna blivit lite längre. Det ljusnar tidigare på mornarna och solen går ner några minuter senare på eftermiddagarna. Än så länge är det många dagar kvar tills att våren åter gör entré, men jag njuter i fulla drag av varje litet tecken på att våren närmar sig.
















 

De senaste åren har ett flertal vårblommande lökväxter dykt upp allt tidigare i butikerna. I helgen som gick såg jag vårlökar, bland annat krokus, scilla, tulpaner och liljekonvalj, som såldes planterade i krukor och framdrivna så att man redan såg blomknopparna. Jag köpte inga lökar, men istället blev det en rosa primula, som nu står på soffbordet. Det är härligt med lite vårblommor inomhus, när man har städat bort julen, lagt på nystrukna dukar på borden och kanske även hängt upp nya gardiner. Tyvärr brukar vårblommorna inte hålla så länge i det torra och varma inomhusklimatet, men släng dem inte. När de börjar se vissna och tråkiga ut ställer jag ut dem på min inglasade balkong, där jag kör  med en värmefläkt så att temperaturen inte går under nollan. Vårlökar, olika typer av primulor och även cyklamen trivs inte någon längre tid inomhus i värmen, men någon vecka ute på den kyliga balkongen gör att de brukar repa sig och till och med sätta nya knoppar. Jag ska ta in min lilla cyklamen igen, som nu stått på på balkongen i flera veckor. Den har fått en del nya blommor och ser mycket piggare ut. De senaste åren har jag köpt en primula efter nyår och framåt vårkanten har jag  planterat ut dem i rabatten. I år längtar jag efter att få se fyra primulor blomma utanför huset.
Jag har pysslat om och rensat bort gamla torra blad från mina pelargonsticklingar, som står i köksfönstret och i en hylla ute i trapphuset. Ute på balkongen står det omkring 200 plantor, små som stora. Var och en fick en skvätt vatten häromdagen. Det är lite svårt att veta när de behöver vatten, då det är såpass kallt där ute, men jag kör ju med värmefläkt och när solen är framme blir det snabbt 15-20°C. Jag hoppas att jag framöver får lite mer ork att pyssla om ett par pelargonior om dagen.
Nu börjar en jobbig väntan efter bland annat tussilago, snödroppar, vitsippor, krokus och första fjärilen och humlan. Jag har samma längtan varje år och blir lika glad varje vår, som naturen bjuder på så mycket vackert.

De Japanska körsbärsträden blommade i december

Vid den här tiden på året vilar de flesta växterna i naturen. Det är inte mycket som piggar upp utomhus, speciellt inte med det gråmulna vädret som det ofta varit de senaste veckorna. Jag tycker inte om vintern här på västkusten. Den är oftast grå, trist och regnigt. Visserligen gillar jag inte en massa snö och minusgrader, men de få dagar som vi har haft hittills i vinter då marken varit täckt av någon enstaka centimeter snö, har i alla fall varit ljusare och trots allt har det påverkat humöret positivt.
Utanför Klockhuset, den äldsta byggnaden av Halmstads sjukhus, där jag tillbringar fyra eftermiddagar i veckan och får min dialysbehandling, växer sex Japanska körsbärsträd. Det finns många olika sorters körsbärsträd, som inte bär frukt och tillhör gruppen prydnadsträd, men jag har ingen aning om vilken art träden utanför sjukhuset tillhör. De har vuxit där i många år och är otroligt vackra när de står i full blom på våren. Tyvärr är blomperioden kort och redan efter någon vecka börjar träden att fälla sina blommor.
Några veckor innan jul, en solig och vacker dag, fick jag till min förvåning se att träden börjat blomma. Det var inte många blommor, men jag blev glatt överraskad när jag fick se de svagt rosafärgade blommorna, som blommar på bar gren. Tråkigt nog var det inte många dagar som man fick njuta av dem, då blommorna ramlade av träden kort därefter. Det är faktisk inte första gången som jag får se träden blomma vid denna tiden på året. Även om det bara var en kort tid, som jag fick njuta av de vackra blommorna, var det en härlig känsla som piggade upp. Nu lär det nog dröja fram till våren innan de blommar igen och då vid rätt tidpunkt på året.

Intill de Japanska körsbärsträden växer även ett Kejsarolvon, som normalt faktisk har sin blomningstid såhär års och blommar på bar kvist. Tyvärr klipptes växten ner i höstas, när det sattes upp belysning på husväggen, och än så länge syns inga blommor. Jag hoppas att den kommer att blomma, även om det blir lite senare än vanligt.

Jag planterade jul- och nyårsblommor trots allt

Mitt intresse för blommor och odling började tidigt. Redan när jag var barn hjälpte jag till med att så frön i trädgårdslandet och när jag gick i sjätte klass hade jag prao på Fritz blommor i Halmstad. I vuxen ålder har jag gått blomsterkurser på studieförbund och varit på flera kvällskurser hos blomsterbutiker i Halmstad. Jag sökte även en floristutbildning efter gymnasiet, men kom inte in, men intresset för odling och blommor har jag kvar. Till jul är det ett måste för mig att få plantera olika växter och blommor med olika sorters mossor och dekorationer. Jag har lärt mig mycket på de kurser jag gått och mitt intresse för bild, färg och form är något som jag har nytta av även när jag skapar blomsterdekorationer. Tyvärr kan jag inte försöka mig på att binda buketter längre, då fyra av mina fingrar på vänsterhanden inte går att sträcka ut, efter skador på nerverna, som till viss del blev skadade vid operationer av min AV-fistel i armen.(AV-fistelns kärl används vid mina dialysbehandlingar.
Hela hösten och även i början av vintern ville jag inte tänka på julen och än mindre på några julblommor. Jag har mått väldigt dåligt psykiskt hela året och legat inne på sjukhuset ett flertal gånger och fått olika mediciner för att må bättre, men det har bara hjälpt sporadiskt mot min starka ångest och mina suicidtankar. Det finns mycket att säga om hjälpen som man får eller borde få när man söker psykakuten, men det vill jag inte gå inpå här. Det har känts som att jag inte skulle leva när det väl blev jul. Mina över 200 pelargoner, som jag har på min inglasade balkong, har känts som en stor belastning och jag funderade flera gånger på om jag bara skulle låta dem dö. Min odling och mina blommor har tidigare inte bara varit ett intresse, utan även fungerat som en terapi och gett mig glädje trots min njursjukdom med dialys i 30 år och allt det fört med sig, misslyckade transplantationer, värk i ben och fötter, gångproblem och bröstcancer för 4 år sedan m.m.
För några veckor sedan funderade jag plötsligt över min antidepressiva medicin. Sedan jag började ta den för nästan 2 år sedan har jag tagit den på mornarna. En del mediciner renas ut under dialysbehandlingen och då ska jag ta dem efter behandlingen, men det är aldrig någon läkare som har sagt något om min antidepressiva medicin. När jag blev insatt på den var jag inlagd och fick den alltid på morgonen. För en tid sedan läste jag i läkarfass, där det stod att medicinen utsöndras via njurarna. Jag började därför ta tabletten efter dialysen. Först mådde jag ännu sämre, men efter några veckor började jag så smått att må bättre och min ångest blev lindrigare. Jag mår inte helt bra och är otroligt trött, men jag kan i alla fall känna glädje igen över små saker i vardagen. Tyvärr har jag fått ett bakslag och mått väldigt illa  i helgen och det brukar tyvärr dra med sig ångest och oro. Jag hoppas att det inte bli långvarigt, då jag önskar att året slutar med att jag mår bättre, liksom att det nya året börjar på ett positivt sätt. Önska kan man i alla fall göra.

Mina två älskade katter har åter fått en stor positiv betydelse i mitt liv och plötsligt återfick jag intresset för mina pelargoner. Dessutom fick jag lust att julpynta och plantera och dekorera julblommor. Det har inte blivit riktigt lika mycket planteringar, som jag brukar ha till advent och jul, men jag är så nöjd över att det blev så vackert hemma hos mig och att jag har kunnat njuta av det, som jag trots allt har orkat åstadkomma. Några julkort orkade jag inte skicka, vilket jag annars brukar ägna mycket tid åt och klippa, klistra och dekorera. Det härliga är ändå att ångesten minskat, även om tröttheten inte gått över. Jag ser fram emot att det blir vår, då alla pelargonerna ska planteras om och böjar växa på nytt. De två senaste åren har pelargonerna tagit stor plats på balkongen, så någon stor gran har inte fått plats där. I år har jag istället haft en rumsgran, som jag köpte redan förra julen. Jorden i krukan har jag täckt med kuddmossa, Jag satte en ljusslinga med små lysande stjärnor i granen, hängde silverglittrande stjärnor på grenarna och satte fåglar på grenarna och till sist dekorerade jag mossan med bland annat silversvampar med glitter. Kvällstid är den ett mysigt inslag i vardagsrummet då slingan är tänd. Jag har flera slingor med små LED-lampor i min lägenhet. I tre glasburkar, som står på en hylla i köket, har jag till exempel lagt en ljusslinga. Kring gardinstången i vardagsrummet och ovanför balkongdörren har jag virat en längre slinga med små lampor, med vitt sken. Den slingan har jag sittande där året om, då de vita lamporna inte känns lika förknippade med julen, som de som lyser med ett mer gult sken. Även om hyacinter och amaryllisar är vårblommor, vill jag ha dem till advent och jul. I år fick jag två framdrivna amaryllislökar av Svenska Pelargonsällskapet och jag har själv köpt en lök, som redan hade två knoppar. Alla tre har olika färger på blommorna. Vanligtvis brukar jag köpa lökar och driva fram dem själv, men tack vare att lökarna redan var planterade och hade stjälkar med knoppar fick jag glädjen att se ett par blommor redan till advent. Jag planterade om lökarna i lerkrukor, så att de skulle stå stadigt, täckte jorden med grönmossa, som jag pyntade. Någon kruka dekorerade jag med så kallad buljongtråd, vilket är en tunn metalltråd, som är virad tätt, tätt till en spiral. Man kan dra ut tråden så att den blir längre, men den är fortfarande lite "krullig". Sedan virar man den kring krukan, pynt och växter. Den ger ett lite glittrigt inslag till planteringen och påminner om ett spindelnät en fuktig morgon. Jag fick även en vit, väldigt vacker snittamaryllis av min systerdotter Felicia. Den var bunden med lite grönt upptill och på stjälken var en torkad äppelskiva, från ett grönt äpple, fäst med en nål med vitt huvud.
Jag har en murgröna på båge, sedan flera år tillbaka, Den är planterad i en liten kopparspann och även den brukar jag dekorera med en ljusslinga. Som övriga planteringar täcker jag jorden med mossa, kuddmossa i detta fallet, och utöver det lite olika dekorationer, som jag har sparade från tidigare år. Ett tips är att samla de olika dekorationerna i små grupper, då det annars lätt blir rörigt om man sätter dem en och en, huller om buller. Om julkulor, änglar, tomtar och övrigt pynt inte har någon pinne eller ståltråd, så att man kan fästa dem i planteringen, är en limpistol ett bra hjälpmedel. Antingen fäster man t.ex. julkulan direkt på mossan, med lite lim, eller så fäster man en pinne på kulan, med hjälp limpistolen, och sticker ner pinnen genom mossan och ner i jorden. Limmet är väldigt varmt, men svalnar och stelnar fort, så man slipper att hålla dekorationerna på plats någon längre stund. Limpistolen är bra även till mycket annat pyssel, övriga tiden på året. Minihyacinten, som jag köpt och som får ett flertal blomstjälkar, fick liknande dekorationer som mina övriga planteringar. Nu har hyacintens vita blommor slagit ut och sprider en underbar doft i min lägenhet. Min katt Ängla har fått en planta med gräs i julklapp, som är en typ av sumpväxt. Den står i en liten zinkspann och i den stack jag en vit stjärna, även om Ängla inte alls bryr sig om något annat än de smaskiga grässtråna. Man behöver inte alltid köpa nya växter till jul och advent. Det går bra att dekorera en del av de fönsterträd, som man redan har. Jag har inte köpt några nya dekorationer i år, utan har en hel del sparat som jag återanvänder. De flesta av växterna har fått dekorationer i vitt, med inslag av silver, men jag har använt väldigt lite rött. Därför passar mina blommor och växter bra även till nyår. Jag har dem kvar även en bit in på det nya året, men klipper bort vissna blommor och blad. När det är dags att slänga ut julblommorna brukar andra vårlökar finnas till försäljning i blomsterbutikerna. En härlig och tidig försmak av våren, men jag tycker att man gott kan vänta med dem ett par veckor till och njuta av jul- och nyårsblommorna, så länge de är fina. Jag önskar dig ett gott slut på 2018 och hoppas på att jag får må bättre kommande år.

Julklappar till mina katter

Ängla med julhalsduk

Jag har inga barn och därför har mina katter Ängla och Tindra nästan blivit som mina små barn, även om jag tycker att man inte ska förmänskliga våra fyrbenta älsklingar. De fick ändå en julkalender, vars innehåll inte var någon större succé. Ängla tyckte inte alls om innehållet, men Tindra har ätit upp godisbitarna, men de har inte varit särskilt efterlängtade. Idag är det julafton och då vill jag så klart skämma bort mina två katter lite extra, även om julafton är en dag vilken som helst för Tindra och Ängla. Då de flesta människor äter julmat och unnar sig lite extra godsaker under jul- och nyårsdagarna vill jag så klart att katterna också ska få extra godsaker i juletid. Handskalade räkor är det enda som både Tindra och Ängla tycker om och några olika sorters kattgodis. Tindra älskar för övrigt olika sorters fisk och rostbiff är en av hennes favoriter, helst ska köttet vara riktigt rött. Hon ät väl medveten om när matte har köpt hem rostbiff. Då brukar hon hoppa upp på köksbordet när hon kommer in efter att hon varit utomhus. Sedan sitter hon där och stirrar på mig tills att jag tar fram rostbiffen ur det kylen.
Under åren har jag gett dem presenter bestående av diverse leksaker, i hopp om att de ska bli sysselsatta och tycka att de är roliga. Tyvärr är det få saker som fångat deras intresse. I stället har de tyckt att billigare saker, som en vanlig papperskasse, varit mer intressant än något dyrt som jag köpt till dem. En julklapp, som jag köpte förra helgen, var invirad i wellpapp och när jag la det på golvet för att fixa med inslagningen var Ängla snabbt framme och började klösa på wellpappen och la sig sedan på det och sov. Härom veckan åkte jag till katthemmet Kattfoten, som ligger inne i centrala Halmstad, och lämnade en hel kasse med kattleksaker, allt från små bollar och möss, till "fiskespön" m.m. Jag hoppas att de kommer bättre till användning där. Det finns speciella leksaker, som båda mina katter gillar, och det är olika figurer i tyg, som bland annat fiskar, äpplen och bananer, välfyllda med kattmynta, som doftar extra starkt. Märket på dessa kattleksaker heter YEOWW. De är dyrare än andra leksaker med kattmynta, men de är verkligen omtyckta. Det är till och med så att en av grannkatterna Baloo gör allt för att komma med in i vårt hyreshus och lägenhet. Där tar han sig en smakbit i matskålen och sedan går han raka vägen till den stora korgen, där alla leksaker ligger. Finns det inga leksaker med kattmynta på golvet så gräver han hej vilt i korgen tills att han hittar en figur med extra stark kattmynta. Sedan kastar han den i luften, slickar på den och rullar runt på golvet. Väl nöjd försvinner han ner för trappan, de fyra våningarna, och vill komma ut igen. Det är ju rolig att de har någon slags leksak, som de gillar, trots att de oftast är förhållandevis dyra. Vad gör man inte för sina älskade sambos.

Att bjuda katterna på godsaker känns givande, men det gäller att inte vara för generös. Liksom vi människor går katterna lätt upp i vikt, när de äter för mycket godsaker, så det gäller att inte vara allt för givmild vid juletid. Katter, som blir överviktiga, kan drabbas av diabetes, hjärtproblem, åderförkalkning m.m. Båda mina katter tycker om att vara utomhus, men såhär års är det inte ofta som Ängla vill gå utanför ytterdörren, när det är kallt ute. Hon brukar åka med mig i hissen, när vi ska hämta in Tindra på kvällarna. Då kan hon smita ut och bli kvar en stund, när jag vill att vi ska gå och lägga oss och sova. Som tur är brukar hon komma in rätt så snart, när jag visslar och kallar på henne. Ängla gillar att äta gräs och stora delar av året finns det gott om gräs, bara ett par meter utanför vårt hyreshus. Gräs är bra för katters matsmältning speciellt för för de som är långhåriga. Jag har vid ett flertal gånger sått s.k. kattgräs inomhus under vintern, men det har inte varit särskilt omtyckt. Istället brukar jag köpa färdigodlad Cyperus zumula, som egentligen är en sumpväxt, Den håller längre än vanligt kattgräs. Står det inte alltför mörkt och får ordentligt med vatten, kan man ha parasollsäven i många veckor. Växten säljs oftast planterad i plastkruka, som sedan står i en vattentät ytterkruka av plastad kartong. Tyvärr är den inte så lätt att få tag på, men i Halmstad säljs den i butiken Djurens värld och på ICA Maxi Flygstaden. 

Tindra gillar att jaga såpbubblor hemma i köket, och rullar gärna runt efter dem på golvet. Det är speciella såpbubblor, som doftar starkt av kattmynta. Ibland när Tindra inte vill komma in från trapphuset på kvällen tar jag fram burken med såpbubblor och blåser lite bubblor i köket. Oftast kommer hon då inspringande i lägenheten.  En bra julklapp. som både är omtyckt och nyttig.

God Jul önskar jag, Tindra och Ängla till Er alla!

 

Det doftar härligt av jul

Vid advent och jul doftar det väldigt speciellt hemma i lägenheten, dofter som är väl förknippade just med julen. Vårt doftorgan näsan är långt ifrån så välutvecklat som hos många djur och då tänker jag främst på hundar och katter. Jag ser hur mycket mina katter nosar runt när de rör sig och de luktar på maten innan de äter den och de avgör på doften om det är något som de gillar. När Tindra kommer in efter att ha varit ute så möter hon Ängla och de luktar på varandra. Hundar har en otrolig förmåga att kunna lära sig att söka upp narkotika, svamp, försvunna människor och till och med lukta sig till om en människa drabbats av cancer. Vi människor har långt ifrån de kunskaperna, men vi känner ändå många dofter, både de som luktar gott, men även de mindre trevliga. Tyvärr är det en del människor som är allergiska och mår dåligt av många dofter och inte kan njuta av allt som är förknippat med julen. Det bör man speciellt tänka på om man bjuder hem vänner och bekanta under de stundande helgerna.

Även om jag inte i år orkat pynta, baka, göra julgodis och pyssla med blomsterarrangemang, i samma utsträckning som jag brukar göra, börjar det nu att dofta gott av jul hemma hos mig. Det krävs inte så mycket för att en god doft ska sprida sig i lägenheten. Jag brukar köpa ett par apelsiner och dekorera dem med hela kryddnejlikor och lägga dem i en skål på soffbordet eller knyta ett band runt dem, så att de går att hänga upp till exempel i fönstret. Apelsinerna torkar tyvärr ihop efter någon vecka i värmen inomhus, men det är ju lätt och billigt att dekorera nya. Tidigare år har jag köpt doftolja, från butiken Indiska, som verkligen gjort skäl för namnet "Julmys", men tyvärr har de inte den i sitt sortiment i år. Doften av gran, liksom ett flertal blommor, är även de starkt förknippade med julen. Tyvärr blir det bara en liten rumsgran hemma hos mig i år, som tyvärr inte har så mycket grandoft, men en del blommor lär det bli. Jag har bland annat köpt en vit minihyacint, med ett flertal små lökar och blomstänglar, som dekorerad med olika sorters mossa även de sprider julkänsla, även om hyacinten egentligen är en vårblommande lökväxt.

 
















Det var längesedan som jag bakade egna pepparkakor, men det blir ingen riktig jul utan dessa goda kakor, så jag köper en burk med färdigbakade pepparkakor. Jag har flera gånger läst om att man kan lägga in en plåt färdigbakade kakor i ugnen på låg temperatur och på så vis sprider sig en härlig doft av nybakade pepparkakor i lägenheten. Det är inget som jag själv provat på tidigare, men i år ska jag testa det och förhoppningsvis kommer det att dofta nybakat i hela trappuppgången. Kanel är ytterligare en klassisk krydda, som doftar jul. Jag brukar använda hel kanel, när jag kokar julgröten, men även som dekoration på kransar och jularrangemang. Det finns även kanel, som är flera decimeter långa. Jag brukar knyta ihop ett par stycken med ett vackert band och göra en rosett och sedan får de ligga någonstans i lägenheten som dekor. Något år satte jag ett ljus i en glasbehållare och runt ljuset la jag nötter, kryddnejlikor, kanel och stjärnanis, vilket gav en härlig upplevelse för både ögat och näsan.
Vilken tur att vi har vårt luktsinne, för vad vore julen utan alla härliga dofter.