Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

26 nov. 2013

En knopp - ett ämne till lycka


















Sista veckan har varit fylld av dagar med olustkänslor och värk. Jag har inte lyckats hitta de små glädjeämnena, som trots allt gör livet värt att leva. Dialys har jag haft som vanligt och sedan har jag börjat  äta mina piller med antiöstrogen i helgen, som ska minska tillväxten på eventuella bröstcancerceller, på villovägar i min kropp. Som om inte det är nog har troligtvis icshiasnerven hamnat i kläm och smärtan har varit obeskrivbar, speciellt under dialyserna, då jag tvingades få smärtstillande i sprutform. Jaja, det är förhoppningsvis övergående, men att sitta vid datorn har varit otänkbart, eller endast möjligt i korta stunder. Dessutom gick datorskärmen sönder igår, men har idag ersatts med en ny. Att promenera och stå upp verkar vara den rätta medicinen, men trött av värktabletter och med fötter som ömmar, har sängen och soffan stundtals varit oundviklig. Igår fick jag trots allt en liten glimt av glädje i tillvaron, när den första amaryllisknoppen öppnade sig. Löken är en av de tre, som jag planterade den 7:e november. Idag har fyra klockor börjat slå ut, så jag hoppas få se någon av dem helt utslagen imorgon, så jag får se hur amaryllisen Temptation ser ut i verkligheten. Just nu har jag bara en amaryllis inomhus. De andra sex lökarna står i sina krukor på balkongen och ska få komma in i värmen en i taget framöver. Mina älskade katter gör sitt bästa för att stötta sin matte. I lördags förmiddag, när jag hade ordentligt ont, hoppade Ängla upp till mig i soffan och la sig till rätta i mitt knä. Av hennes värme och blotta närhet, försvann värken mer och mer. Sedan jag fick mitt cancerbesked har Tindra börjat sova hos mig och Ängla  i sovrummet. Det händer annars mycket sällan. Mina töser är verkligen starka lyckopiller och det bästa med dem är att de inte ger några biverkningar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar