Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

24 aug. 2014

Sensommarträff med pelargonvännerna

Sommaren närmar sig sitt slut, men än så länge håller vi pelargonentusiaster på med våra favoritblommor ännu ett tag, innan det är dags för dem att få en behövlig vintervila efter den heta sommaren. För någon vecka sedan hade vi årets näst sista träff med Svenska Pelargonsällskapet i Halland, då vi samlades hemma hos Mårten, som är en av våra få manliga medlemmar. Han hyr in sig i ett härligt hus strax utanför Varberg, där det inte råder någon tvivel om att det bor en kreativ odlingsfantast.

Det är alltid lika trevligt att komma hem till olika medlemmar i föreningen, för att studera deras samlingar och se hur det ser ut där de odlar sina pelargoner. Första blickfånget i Mårtens trädgård var självklart hans växthus, ett lite enklare bygge med metallstag och plastväv, som han monterar ner när vintern närmar sig. Oj, vilket jobb var min första tanke!

Det var en härlig syn man möttes av när man öppnade dörren och tittade in i växthuset. Mårten hade verkligen lyckats bra med att bygga upp ett rum med plats för många pelargoner. Med hjälp av lecablock och tegelstenar hade han gjort plats för krukorna både högt och lågt.

Längst in i hörnan stod en stor korgstol placerad, perfekt för en stunds avkoppling bland blomsterprakten. Karin var snabb med att provsitta stolen och fick agera fotomodell.

Det fanns faktiskt en blomma i växthuset, som inte var en pelargon. Bougainvillean hade fått en hög placering intill den vackra fontänen med lejonet, med rogivande ljud av vatten som porlade.

Utanför växthuset fanns ett flertal doftpelargoner planterade i en väldoftande grupp.

När vi träffas med föreningen är det fritt fram att ta med sig pelargonsticklingar till att sälja, köpa och byta. På så vis har man möjlighet att få tag på fler annorlunda pelargoner till ett billigt pris, sorter som man normalt inte hittar ute i handeln. Nyfikenheten var stor även denna dag, vad det fanns för sticklingar till salu. Någon av medlemmarna var som vanligt väldigt generös och gav bort en hel del små plantor och självklart var det svårt att motstå att ta emot en och annan liten stickling.

Mårten hade dukat åt oss ute i trädgården, där vi hade en vacker utsikt ut över det öppna landskapet. Där bjöds vi på jättegod fika, som smakade gott mitt på dagen, och som vanligt blev det mycket pelargonsnack om tips, idéer och problem som ohyra, som man aldrig verkar kunna undvika helt.


















Därefter fick vi en lite guidad tur i trädgården. Utanför det röda, lilla huset, där Mårten vinterförvarar en hel del av sina pelargoner, hade han planterat ut storväxta plantor i rabatterna.



Detta var ett nytt sätt att odla pelargoner på, som ingen av oss andra provat på, men det var verkligen vackert och pelargonerna verkade trivas, för de hade vuxit ordentligt och blivit fina, storväxta exemplar.


















Innan det var dags att avsluta dagens träff, passade vi på att föreviga den med ett gruppfoto. Nu har vi bara en enda träff kvar för i år, då vi ska planera programmet inför 2015. Nästa år vet jag att många av oss förväntar oss fina sticklingar från Mårtens fina pelargonsamling. Han fick skriva ner en lång lista på allas beställningar, innan vi tackade för oss och åkte hemåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar