Jag skulle vilja leva livet som en katt. De verkar leva för stunden och aldrig oroa sig för morgondagen. Om de är trötta lägger de sig till rätta där de behagar dem och slumrar gott tills de själva väljer att vakna, i alla fall om de lever i ett tryggt hem där inga faror lurar. Mellan måltiderna som serveras njuter de av att lapa sol i gräset och har de lust kanske de fångar en och annan mus. Jag tror vi människor skulle må bra av ta efter katters beteende, i alla fall när det gäller att koppla av och bara vara här och nu.
Katten på bilden heter Ballou och är killen som regerar på Gravyrplatsen, där jag och mina katter Ängla och Tindra bor. På vår gård med hyreshus bor ett helt gäng katter och jag undrar ibland hur det där med revirtänk fungerar med så många djur på så liten yta. De flesta av katterna kommer bra överens och det är sällan man ser några slagsmål, men när det är bråk är Ballou oftast inblandad. Tindra gillar inte honom alls, men hon är inte den som gärna umgås med andra kisar. Kanske är det därför som hon ger sig iväg över bussgatan och in i det lilla skogspartiet när hon kommer utanför dörren, såvida inte jag är i närheten och kan locka med en trygg famn. Trots att Ballou gett sig på Ängla så det yrde vita tussar har jag svårt att bara ogilla honom. Det är djurens värd och som i det vilda finns det rangordning och revir. Naturen har sin gång och för ett tag sedan gick ett par katter över regnbågsbron, men nyligen flyttade det in en liten söt kattunge i ett av grannhuset och för någon månad sedan dök det upp ytterligare en katt, som gärna kommer fram och vill bli kelad med. I vilket hus den katten bor har jag ännu inte räknat ut. Ballou är otroligt kelig, kontaktsökande och har verkligen fattat tycke för mig. Numera sitter han ofta och väntar utanför vår ytterdörr och visslar jag på mina katter så kommer han också och stryker sig runt mina ben. Han hade gärna fått hälsa på inne hos oss, men och det är ett stort MEN, han har nämligen markerat inne i lägenheten när han lyckats smita in. Jag kan ändå inte låta bli att tycka att Ballou är en väldigt söt herre, men jag ryter med hög röst för att få honom att förstå att han inte får komma in i vårt trapphus, då han ju inte bor där. Vem kan låta bli att falla för en katt som lägger sig framför fötterna och rullar runt på ryggen, stryker sig kring benen och inte låter dig vara i fred innan den får din uppmärksamhet.
Texten i bilden är hämtad ur den lilla, lilla kattboken från Pedagogförlaget, med många tänkvärda och slående ord om våra älskade katter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar