För ett par veckor sedan var jag i Falkenberg för att träffa Karin och Anita, två av mina vänner som är minst lika intresserade av pelargoner som jag. Den huvudsakliga anledningen till att jag besökte Karin var att jag skulle hämta pelargonsticklingar, som hon varit omtänksam och köpt till mig när hon var med på Svenska Pelargonsällskapet resa till Sutarve på Gotland. När vi träffades blev det självklart mycket prat om pelargoner och en dagsutflykt till pelargonutställningen på Hovdala slott kom på tal. Vi bestämde oss för att planera in att åka dit tillsammans och även besöka Flädergården och Pelargonhuset i Vinslöv, som inte ligger långt ifrån Hässleholm och sedan åka vidare till Gluggstorps Handelsträdgård i Tågarp.
Förra söndagen var det så dags för vår utfärd och ytterligare sju pelargonintresserade personer hade nappat på erbjudandet att följa med. Vädergudarna brukar vara på vår sida när vi ska ut och åka och trots ihållande regn under morgonen stack solen fram mellan molnen när vi åkte iväg. Vackert väder är alltid ett plus när man är på resande fot, även om vi skulle tillbringa mycket av tiden inomhus och i bilen.
Jag har inte tidigare besökt pelargonutställningen på Hovdala slott, som skånegruppen i Svenska Pelargonsällskapet anordnat i flera år, så jag visste inte vad som väntade. Det visade sig att arrangemanget inte var inne på själva slottet utan i det intilliggande orangeriet, som är byggt i slutet av 1700-talet.
Väl inne i det vackra, lilla huset möttes jag av flera stora bord, där det stod mängder med pelargonsticklingar och mindre och större plantor. De var till salu för 35 kr/st, vilket var ett mycket bra pris. I de ljusa fönsterna hade man placerat pelargonerna som tillhörde själva utställningen. Jag slängde ett snabbt öga på visningsexemplaren, men det var försäljningen som lockade mest. Det var ett mindre arrangemang än vad jag förväntat mig och jag fick veta att det tidigare år varit en större utställning och ett större utbud till försäljning, då både utom- och inomhus. Veckan innan det var dags för vår utfärd planterat jag om en del av mina pelargoner, som var i behov av större krukor för att kunna utvecklas ordentligt. Efter lite ommöblering på hyllorna fick de omplanterade pelargonerna plats, men jag insåg att det inte fanns utrymme för några större inköp under den kommande resan.
Egentligen hade jag köpstopp, men jag ville ändå unna mig att införskaffa någon enstaka ny planta, där jag stod i orangeriet och tittade på ett spännande utbud av pelargoner. Det slutade med att jag köpte en vildart P., med vedartade stammar och en Polka, en korsning mellan en unikpelargon och en engelsk pelargon med stora, vackra orangeröda blommor med purpurfärgade markeringar på kronbladen. Ingen av sorterna är småväxta, men min tanke var att plantera dem i större krukor och placera dem på balkonggolvet, där det fortfarande är lite plats över. Jag hade gärna sett mig runt kring slottet, men det var för långt för mig att gå. Istället återvände jag till parkeringen, där några av mina medresenärer avnjöt sin medhavda fika i solskenet.
När alla var samlade igen och hade ätit klart fortsatte färden mot Vinslöv. Turen med vädret höll inte i sig och väl framme vid Flädergården och Pelargonhuset föll regnet, men vi tog oss snabbt ur bilarna och kom in i det stora växthuset utan att bli blöta. Jag har besökt Pelargonhuset flera gånger förut, men då under våren. Tidigare på säsongen är utbudet större av de mer annorlunda pelargonsortera, men även såhär års fanns det gott om pelargoner till salu i växthuset. Då jag främst vill åt de mer ovanliga sorterna blev det lite enklare för mig att stå emot köpsuget när det inte fanns lika många udda pelargoner att välja på. Tro nu inte att jag för den sakens skull klarade av att gå ut ur växthuset tomhänt. Nej, jag hittade bland annat en brokbladig änglapelargon, som jag tillät mig att köpa, då jag har få pelargoner som tillhör just denna grupp.
I den nedre delen av växthuset stod alla moderplantorna i full blom, en otroligt vacker färgkavalkad. De kommer framöver att bidra till mängder av nya små sticklingar, som ska rotas och planteras lagom till nästkommande vår. I Flädergårdens butik erbjuds ett flertal av gårdens hemlagade produkter av fläder, allt från saft till sylt, gelé och te, framtagna av både bär och blommor, från gårdens egen fläderodling.
Vid ett besök på gårdens kafé är deras specialitet fläderblomsvåfflor med fläderbärssylt och grädde näst intill ett måste, så självklart beställde vi våfflor och tog plats på uteserveringen. Under taket hängde stora korgar fyllda med pelargoner av sorten Calliope Dark Red, även kallad Kärlekspelargon, med mängder av vackert mörkröda blommor. Jag hoppas att mina pelargoner, av samma sort, kommer att blomma lika rikligt framöver i korgen som hänger hemma på min balkong. Medan vi avnjöt de goda våfflorna tilltog regnet och plötsligt lystes himlen upp av en stor blixt, i stort sett samtidigt som vi hörde dånet av en hiskelig åskknall, så kraftig att en och annan höll för öronen. Efter ytterligare en knall tilltog regnet mer och mer. Det smattrade på plasttaket ovanför verandan där vi satt så att det var omöjligt att höra vad någon annan sa. Tur nog hade vi satt in våra inköpta pelargoner i bilarna redan innan kaffepausen och när vi fikat klart körde våra gentlemannamässiga chaufförer fram bilarna så att vi slapp bli blöta och snart var vi på väg till nästa resmål Gluggstorps Handelsträdgård i Tågarp.
Det diskuterades fram och tillbaka vilket håll som var den närmaste och snabbaste vägen att ta sig nästan rakt över Skåne. Jag la mig inte i diskussionen utan lät de andra i bilen lösa problemet. Istället lutade jag mig bakåt och slöt ögonen för att återhämta lite kraft och när jag vaknade till hade solen trotsat regnet och jag började känna igen omgivningen när vi närmade oss vår nästa destination. Det var trevligt att åter träffa Patrik, hans familj och deras två hundar igen. Vi besökte dem och deras odling även i våras och då köpte jag på tok för många pelargoner, så många att Patrik till och med lagt det på minnet. Bilder från besöket i våras hittar du här. Det var tomt i växthusen i jämförelse med vårt tidigare besök i år. Man hade redan börjat planera för kommande säsong och klippt ner en del moderplantor och tagit sticklingar. Nytt till skillnad från i våras var att de mer speciella pelargonsorterna fått mer utrymme i ett större växthus. Plantorna var även placerade i bokstavsordning, alla med små skyltar med namn och bild. Trots att jag köpte så många pelargoner vid vårt tidigare besök hittade jag ytterliga några sorter som väckte mitt habegär. Ja, jag får liksom aldrig nog av dessa underbara blommor. Redan när vi till en början kom in i första växthuset la jag märke till ett fåtal mindre plantor av Lara Marjorie, en pelargon som tillhör gruppen Zonarticpelargoner. Dessa pelargoner har den senaste tiden blivit alltmer eftertraktade, vilket inte minst märks på de pelargonauktioner som förekommer på internet och de märkligt höga priser som plantorna inbringar. Jag frågade Patrik, lite med glimten i ögat, om dessa rariteter var till salu och om jag fick lov att köpa en av dem. Efter en liten pratstund kring dessa efterfrågade pelargoner fick jag veta att han kunde avvara max två av plantorna, som egentligen skulle säljas först till nästa säsong. Jag blev till min stora lycka ägare av en Lara Marjori och håller nu tummarna för att jag så småningom får se den blomma och mest av allt att den överlever vintern.
Patrik använder miljövänliga sätt att bekämpa eventuell ohyra på växterna i sina växthus och köper inte in rotade sticklingar, som kan föra med sig rotlöss. Han använder sig i första hand av biologisk bekämpning för att få bukt på ohyra. Vid akut bekämpning visade han mig ett giftfritt spray, som tar död på fullt utvecklad ohyra vid direkt kontakt. Jag passade på att berätta att jag så gott som blivit av med angreppen av vita flygare på mina pelargoner, sedan jag efter tips från Patrik nu också använder mig av steklar. Läs mer om steklar och biologisk växtbekämpning på min blogg här.
Jag hade gärna blivit kvar mycket längre bland pelargonerna och fått mer tid över till att umgås med familjens härliga hundar, men som alltid har trevliga besök ett slut och det var dags att tacka för oss och bege oss hemåt. Jag kan trösta mig med att det med all sannolikhet inte var sista gången som jag besökte Gluggstorps Handelsträdgård eller Flädergården och Pelargonhuset, för mitt intresse för pelargoner lär inte svalna i första taget. Möjligtvis skulle jag behöva minska ner något på antalet pelargoner på min balkong, men det har jag försökt med i flera år och det går inte vidare bra. De blir snarare fler och fler för vart år som går.
Klicka på länkarna nedan och läs mer om
Flädergården och Pelargonhuset
Gluggstorps Handelsträd
Hovdala slott
Svenska Pelargonsällskapet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar