I flera år har jag frösått den vanligaste Passifloraväxten, Passiflora caerluea - Kristikorsblomma, som vi brukar se i våra blomsteraffärer. Blomman sägs symbolisera Kristi lidande och har fått sitt namn därefter. Jag har sått fröna i vanlig såjord och planterat om sticklingarna i krukvästjord. Sedan har plantorna stått ute på balkongen hela sommaren. Plantorna har vuxit och fått stora bladverk, men inte en enda blomma har det blivit. Dumt nog har jag inte tagit in krukan i tid utan frosten har gjort att jag året därpå fått så nya frön. I våras köpte jag några andra sorters passiflorafrön på Tradera och sedan två ynkliga små sticklingar på Netto, för ett par tior. Sticklingarna bestod bara av en decimeterlång stjälk med några blad. Eftersom balkongen varit full av pelargoner och andra plantor i år, fick mina fyra olika passifloraplantor hålla tillgodo med vardagsrumsfönstret i år. De har inte vuxit lika bra som tidigare år på balkongen, men utrymmet i fönstret är ju begränsat. så jag har varit nöjd ändå. Förra veckan fick jag, med blandade känslor, se två ihoptorkade knoppar på den ena plantan. Var det så att jag inte sett blommorna eller hade knopparna helt enkelt inte utvecklats utan bara torkat ihop? Besvikelsen var stor, men när jag vände på plantan för att ge några bladslingor växtstöd, fick jag se ännu en blomknopp. Den växte och växte och efter ett par dagar fick jag till min glädje se att blomman slagit ut. Tyvärr är Kristikorsblommans liv kort, så redan efter något dygn vissnade den ner. Nu hoppas jag på fler blomknoppar även på de andra lite ovanligare sorterna. Jag har googlat lite på passiflorablommor och fått veta att en del sorter ska övervintras svalt och andra varmt. De flesta sorterna kräver en svalare period för att blomma till sommaren och en del tar ett par år på sig innan de visar sig från sin blomvilliga sida. Det är bara att prova sig fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar