Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

19 okt. 2011

Ta inte fel parkeringsplats























Tanken är att jag ska skriva om det som gör livet positivt, men jag känner att jag vill framföra ett klagomål till er som parkerar på  handikapparkering utan tillstånd och regler för tillstånden till desamma.
För några år sedan drabbades jag av allvarligt dålig blodcirkulation i mina fötter och ben. Det resulterade i att jag hamnade i rullstol. Tack och lov kan jag gå idag, men med vissa problem. Vid längre sträckor använder jag rullator och ibland rullstolen. Jag har amputerat två tår, bytt ut kärl i ena benet, hälsenan på den ena foten är för kort, tårna är krokiga så jag går på naglarna och jag har fått bestående nervskador i fötterna. Jag kan inte gå barfota utan har alltid skor på fötterna, även inomhus. Ofast känner jag smärta vid varje steg jag tar. Trots detta är jag inte berättigad till att parkera på handkapparkering. Kan man gå 100 meter med hjälpmedel så får man hålla till godo med en "vanlig" parkeringsplats. Jag undrar då hur de som bestämmer i denna fråga har tänkt? Jag ska parkera bilen, gå till parkeringsautomaten, betala och gå tillbaka och lägga lappen i bilrutan och sedan? Ska jag inte orka gå längre när jag parkerat bilen?
De som inte har ett handikapp inte man alltid allvaret i att felparkera på en handikapplats. Ibland har jag stått utanför affären och påpekat för felparkerare att de saknar tillstånd. En äldre herre med en dyr blankpolerad bil förklarade för mig att han var lite handikappad och pekade på sitt huvud. Jag är inte handikappad i huvudet svarade jag honom, men jag är handikappad i fötterna. Han slängde in sin kasse i bilen och körde iväg.

1 kommentar:

  1. Bra skrivet! vi har ofta reagerat på detsamma!

    SvaraRadera