Min älskade Tindra hemma igen

Tisdagen den 19 april släppte jag ut Tindra på eftermiddagen  och sedan dess har hon varit försvunnen. Många tankar har vandrat i mitt huvud över vad som hänt min lilla älsklingstös. Jag förvånades hela tiden över varför jag inte var mer ledsen är jag var, men innerst inne ville jag inte ge upp hoppet om att hon var vid liv och skulle komma hem. Ju fler dagar och veckor som gick blev hoppet om att få hem Tindra mindre och mindre. Det gick så långt att jag letade ny katt för att minska tomrummet och ge mig och Ängla en ny kompis. I början av denna veckan fick jag svar från två uppfödare i Halland, som båda väntade birmakällingar inom kort. Kanske skulle jag bli tvungen att köpa en ny katt, men jag ville ju fortfarande tro att Tindra skulle sitta och vänta på mig utanför dörren när jag minst anade det. Igår när jag var i Malmö och firade min systerdotters student fick jag plötsligt se att jag hade två missade samtal på mobilen och ett meddelande på min Eurovoice. Jag ringde upp och kollade av meddelandet i tron om att det rörde sig om Pelargonsällskapet. I luren hör jag min granne berätta att de har ett glädjande besked "Tindra har kommit hem och vi har henne inne hos oss". Jag fick nästan en chock. Det enda jag kunde tänka på var att få åka hem till Halmstad fortast möjligt och så blev det. Innan jag fick skjuts hem ringde vi upp en veterinär för att få råd om  hur jag skulle gå till väga. Behövde hon veterinärvård? Vad skulle jag ge henne att äta? Behövde hon vätskeersättning o.s.v. Jag fick veta att jag skulle ge henne små portioner av kokt fisk och blötmat och gick det bra så behövde Tindra ingen speciell vård mer än vila och mat för att återhämta sig. Återseendet blev hjärtkramande. Min normalt lilla och smala Tindra kändes som en liten kattunge, när jag lyfte upp henne i famnen. När jag lyft ner henne på golvet igen och satte mig i soffan kom hon direkt upp i mitt knä, "pratade", gosade och la sig till ro. Vilken lycka! Efter sex långa veckor var hon hemma hos oss igen. Hon var mager och hade förvuxna klor, men hon fanns hos oss än om oron för hennes hälsa var påtaglig. Hela natten låg hon hos mig i min säng och det blev inte många timmars sömn. Idag har hon följt efter mig i lägenheten och velat vara nära hela tiden. Det märks att hon tappat mycket kraft i benen och den annars så snabba och pigga Tindra har gått runt på svaga ben och inte orkat hoppa upp på diskbänken i vanlig ordning. Tack och lov har det inte varit något fel på hennes matlust, men jag har fått ge henne små portioner flera gånger och däremellan har hon vilat och sovit. Jag har köpt mousse, som hon tycker om att äta och mat med lite mer energi, då lightfoder inte känns som det bästa när hon behöver återhämta sig och lägga på hullet. Vågen visade endast på 2,1 kg, så nu gäller det att ge min älskling god mat, omvårdnad, ömhet och mycket kärlek. Ängla känner inte riktigt igen sin kompis, då hon inte luktar som hon brukar göra. Förhoppningsvis blir relationerna i familjen som vanligt inom kort.