Det finns inget i världen, som jag tycker så mycket om, som mina egna katter Ängla och Tindra, men det finna plats i mitt hjärta även för andra katter. En av dem är min kollegas katt Morris, som är en 1-årig ragdollhane. I helgen som gick fick jag äran att passa honom, då hans matte inte var hemma. Jag har träffat Morris vid två tidigare tillfällen, men när jag öppnade ytterdörren till lägenheten i fredags kväll, satt han innanför dörren och kom direkt fram och hälsade, nästan som om han kände igen mig. Troligtvis väntade han att det skulle vara hans matte, som satte nyckeln i låset, men han verkade faktiskt ganska glad över mitt sällskap.
Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.
29 apr. 2014
Morris
Det finns inget i världen, som jag tycker så mycket om, som mina egna katter Ängla och Tindra, men det finna plats i mitt hjärta även för andra katter. En av dem är min kollegas katt Morris, som är en 1-årig ragdollhane. I helgen som gick fick jag äran att passa honom, då hans matte inte var hemma. Jag har träffat Morris vid två tidigare tillfällen, men när jag öppnade ytterdörren till lägenheten i fredags kväll, satt han innanför dörren och kom direkt fram och hälsade, nästan som om han kände igen mig. Troligtvis väntade han att det skulle vara hans matte, som satte nyckeln i låset, men han verkade faktiskt ganska glad över mitt sällskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar