Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

15 okt. 2014

Naturens lugn


















Att vistas i naturen är för mig ett av de bästa sätten att koppla av tankarna och varva ner. Jag kan stanna permobilen i Hallägraskogen och bara sitta där en lång stund, titta på naturen och lyssna på fågelsången. Hemma utanför huset lägger jag mig ibland raklång på träbänken, strax utanför ytterdörren, följer molnens framfart över himlen och låter lungorna fyllas av ny luft, genom långa, djupa andetag. Grannarna brukar ibland ge mig lustiga kommentarer, men det struntar jag i. Tyvärr är bänken hård och obekväm att ligga på och jag har inte så mycket hull, som gör att jag kan ligga där några längre stunder.


















Igår tog jag bilen ner till Grötviks hamn dit jag ofta kör både sommar och vinter, för att titta på havet och lyssna på vågornas brus. Hamnen är ganska lugn såhär års, men plötsligt bröts tystnaden av ett för mig okänt ljud och efter någon minut fick jag se mängder av tranor, som flög i formationer ut över havet och bort genom den mulna himlen. En vacker syn, som trots allt kändes lite vemodigt att se, då det är ännu ett tecken på att hösten går mot vinter och många fåglar lämnar Sverige för att söka sig till varmare länder. Jag förundrar mig varje år över hur fåglar kan navigera över jordklotet och flytta på hösten, för att sedan återkomma till exakt samma plats till våren året därpå. Ett exempel på det är de strandskator, som i flera år hållit till vid mitt arbete. Jag är övertygad om att det är samma hona och hane, som varje vår dyker ner på de små gräsplättarna och häckar.


















Det blåste kyliga vindar vid havet och det var kallt att sitta stilla i bilen med rutan nere och kameran halvt utanför. I buskarna strax intill satt mängder med grönfinkar och åt av de övermogna nyponen. Kan du se alla fåglarna, som gömmer sig i buskarna, på bilden ovan? Jag rullade tyst fram med med bilen utan att starta motorn, i hopp om att finkarna skulle sitta kvar så att jag skulle få några fina bilder på nära håll. Efter att ha flyttat bilen ett flertal gånger och gjort nya försök att komma nära utan att skrämma iväg dem, gav jag till slut upp. En och annan bild fick jag, men inte alls på så nära håll som jag hoppats på. En ensam liten grönfink hade burrat upp sig och såg ut att frysa lika mycket som jag gjorde. Jag kunde i alla fall veva upp rutan, sätta på värmen i bilen och köra hem till till lägenheten, dricka en kopp värmande te och gosa med Ängla och Tindra.















1 kommentar: