De var ganska många redan förra året, men i år är de ännu fler. Om du inte vet vad jag syftar på så är det alla mina vackra, doftande, söta, små, stora, hängande och vilda pelargoner. Tänk att ett litet frö och stickling kan bli något så unikt och vackert. Vad är det för märkligt med denna gamla tantblomma? Det finns ju så otroligt många olika former, färger och dofter. Om du vill undgå att bli lite halvgalen, då ska du inte börja odla pelargoner. Pelargonviruset är nämligen väldigt smittsamt. Jag har tappat räkningen på hur många olika sorter jag har, men det är lite över hundra. I vintras fick alla krukor åka hiss ner i källaren för vinterförvaring för första gången. Där har de stått nere utan blad och fått en skvätt vatten då och då. Alla tjuttio plantorna klarade sig inte, då jag troligtvis vattnade för lite, men man lär sig med tiden. Jag börjar förstå hur stort arbete det ligger bakom en stor rosa Mårbackapelargon, som man köper i affären. Jag vattnar, gödslar, plockar vissna blad och planterar om i större krukor, när pellisarna blir för stora. Det är viktigt att inte plantera om dem i för stora krukor, då det oftast bara blir massa blad och rötter och plantan blommor dåligt. Sticklingar tar jag efterhand, som plantorna växer, så nu börjar barnkammaren bli ganska skrymmande. Jag ser i och för sig inte vattning och omplantering m.m. som arbetssamt. Det är mer avkopplande och en ro för själen och sedan blir jag glad och varm inombords, när jag ser att det vuxit upp en blomstängel, som snart blommar. Varje liten stickling jag tittar på ropar till mig. Köp mig, köp mig, jag vill stå i din fönsterkarm och bli ompysslad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar